Turkisk demokrati vid vägskälet. - Ett Turkiet i undantagstillstånd genomför denna söndag en folkomröstning som kan bli avgörande för landets framtid.
Följderna för EU av den nära grannen, samarbetspartnern och medlemskandidatstaten Turkiets vägval ska inte heller underskattas. Också försvarsalliansen Nato har all anledning att med oro följa utvecklingen i medlemslandet Turkiet.
Om president Recep Tayyip Erdogan och hans islamistiska maktparti AKP vinner övergår Turkiet från parlamentarisk demokrati till att styras av en president.
Det är mer än ett byte från en demokratisk styrelseform till en annan.
De föreslagna författningsförändringarna - 18 till antalet - kommer att ge den turkiske presidenten en extremt stark ställning med omfattande makt också över rättssystemet. Och det råder knappast någon tvekan om att detta presidentämbete är skräddarsytt för att passa Erdogan. Teoretiskt innebär ett ja att Erdogan kan sitta kvar som president över ytterligare två mandatperioder, till år 2029.
Med den nya författningen kan Erdogan även återgå till att samtidigt leda AKP, ett uppdrag han tvingades lämna när han blev president.
I efterspelet till den misslyckade kuppen i somras har tiotusentals turkar - statsanställda, militärer, forskare, journalister - fängslats eller bara förlorat sina jobb. Det har bedrivits en veritabel häxjakt på verkliga och förmenta medlemmar och sympatisörer till Gülenrörelsen, ärkefienden som Erdogan pekat ut som ansvarig för kuppförsöket.
Utgången av söndagens omröstning är osäker in i det sista. Erdogans AK-parti har drivit en intensiv valrörelse bland den turkiska diasporan runt om i Europa, också i Sverige. Svenskar med turkisk bakgrund har vittnat om trakasserier och hot mot dem som är eller antas vara motståndare till Erdogan.
När turkiska valmöten i Tyskland och Nederländerna stoppades blev Erdogan rasande och for ut i anklagelser om nazism. Att gå till hätska angrepp mot EU och Europa tycks Erdogan betrakta som ett valvinnande grepp.
"Europa kommer att få betala dyrt. De tittar ner på oss. Efter 16 april kommer de att betala priset för vad de gjort", sade han i ett valtal i Izmir förra söndagen. Europa är "sjukt", Europa är "rasistiskt", hetsade Erdogan.
Om Turkiets nuvarande politiska ledning har något genuint intresse av medlemskap i unionen är numera svårt att avgöra. Och det motstånd som hela tiden funnits inom EU mot att släppa in Turkiet som medlem har knappast minskat av de senaste årens utveckling i landet.
Erdogans blandning av dogmatisk islamism och aggressiv nationalism oroar. Den bådar inte gott för demokratin och de medborgerliga rättigheterna i Turkiet; inte heller för framtiden för landets stora kurdiska minoritet.
Jasidans argument är att författningsförändringen och koncentrationen av makt till presidenten gör landet stabilare och lättare att styra.
När dessa förändringar drivs fram av en man med Erdogans diktatoriska tendenser finns all anledning att oroa sig för vad en sådan "stabilitet" i praktiken kommer att innebära.