Tyska frågan börjar väcka oro på nytt - Europa handlar till slut alltid om Tyskland. Dess vägval har under efterkrigstiden blivit en fast referenspunkt som bidragit till stabilisering av Europa. I synnerhet efter murens fall för trettio år sedan har Tyskland blivit centralmakten i Europa.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
När nu den "tyska frågan" på nytt börjar väcka oro så beror det på att både de yttre och de inre förutsättningarna håller på att förändras. Utåt har styrkepositionen byggt på den säkerhetspolitiska förankringen i Nato och den ekonomiska integrationen i ett EU inriktat på global frihandel. Donald Trumps nyckfulla utspel har skapat osäkerhet kring Nato samtidigt som protektionismen skapar osäkerhet kring den fria handeln på världsmarknaden. Båda dessa osäkerheter drabbar grunderna för det tyska framgångsreceptet.
Den traditionella inrikespolitiska stabiliteten har dessutom börjat vackla betänkligt. När nye CDU-ordföranden Annegret Kramp-Karrenbauer (AKK) häromdagen inkallade partiledning till ett speciellt tvådagars möte efter Europavalet växte spekulationerna om tidpunkten för Angela Merkels avgång.
AKK förväntas efterträda Merkel även som förbundskansler, men i det skiftet kan det uppstå politiska svårigheter att vinna en förtroendeomröstning i Förbundsdagen. I så fall kan lösningen bli ett nyval, kanske redan i år. Den nuvarande koalitionen kom till som en nödlösning efter ett halvt års svåra förhandlingar. Den består av de stora förlorarna i senaste valet (CDU/CSU och SPD) och riskerar helt enkelt att implodera.
Dels kan socialdemokratiska SPD som är svårt sargat passa på att hoppa av regeringen. Dels kan miljöpartiet de Gröna som vuxit i styrka försöka påskynda ett nyval. Samtidigt säger opinionsundersökningarna att det högernationalistiska, främlingsfientliga Alternativet för Tyskland (AfD) blivit det största partiet i östra Tyskland.
I höst är det val i tre östtyska delstater (Brandenburg, Sachsen och Thüringen). Trettio år efter murens fall och återföreningen kan de skapa turbulens som allvarligt försvaga regeringsmakten i Berlin. Det kommer i så fall även att försvaga Tysklands ställning i EU och därigenom påverka övriga Europa som förlorar sin naturliga referenspunkt.
Missnöjet i gamla Östtyskland kan förefalla obegripligt. Folk har fått den efterlängtade friheten och samtidigt betydande stöd till en nödvändig materiell modernisering. Där råder ingen brist på arbetsplatser utan på arbetskraft med relevant utbildning. Ur detta problem föds den nya "ostalgin".
Den insiktsfulle ekonomen, socialdemokraten Klaus von Dohnanyi förutsåg redan för trettio år sedan att återföreningen skulle bli en besvärlig och långvarig process. Han liknade den vid ett försök att installera en modern BMW-motor i en gammaldags rysk traktor.
Den som reser ut vid sidan av de nybyggda motorvägarna och utanför de största städerna upptäcker snart att återföreningen är långt ifrån genomförd. Men som Klaus von Dohnanyi, snart 91 år, påpekade häromdagen så diskuteras inte längre de stora väsentliga frågorna i det tyska parlamentet. Däremot drar jakten på varg fullt hus i Förbundsdagen.
Tf