Utan personal blir det inget försvar

Senaste nyheterna om Nato

Utan personal blir det inget försvar Senaste nytt om Nato

Utan personal blir det inget försvar - Carl Bergqvist, om att personalförsörjningen är det svenska försvarets stora ödesfråga.

Det svenska försvarets stora ödesfråga är dess personal och närmare bestämt personalförsörjningen. Någon bild av omvärldsutvecklingen behöver inte längre tecknas, ej heller att den svenska Försvarsmakten både behöver växa och omorganiseras för att trovärdigt kunna motstå ett väpnat angrepp. Om detta finns idag bred politisk enighet. Likaså att alla åtgärder tillsammans fordrar omfattande ekonomiska tillskott.

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

När till och med Aftonbladet genom dess politiske chefredaktör Anders Lindberg argumenterar för en försvarsbudget motsvarande 2 procent av BNP, har försvarsdebatten nått långt mot att uppnå ett samförstånd i allt utom ett Nato-medlemskap.

Det må låta politiskt slagkraftigt att utöka flottan med två korvetter, armén med en brigad eller att behålla äldre JAS 39C, men det blir ett pappersförsvar. Den stora svårigheten är att personalförsörja ett större försvar. Det svensk försvarspolitik inte gjorde igår är det som blir försvarets stora brister 2025. Det är lätt för politiker att tala om ytterligare förband och materielprojekt när man inte på något sätt behöver ta hänsyn till bemanningen.

Att anskaffa materiel som stridsvagnar, ubåtar och stridsflygplan tar tid. Att utbilda kompanichefer, besättningar, tekniker och piloter tar desto längre tid. Om det redan idag är stora vakanser i bemanningen av den nuvarande minimala organisationen, kommer det tyvärr inte att vara bättre om tio år med en avsevärt större organisation.

Den "utmaningen" måste man vara ödmjuk inför.  

Situationen förvärras av att Försvarsmakten under de närmaste åren står inför mycket omfattande pensionsavgångar. Sedan försvarsbeslutet 2004 med dess mycket omfattande nedläggningar har Försvarsmaktens organisation till mycket stor del personalförsörjts genom överskottet från nedlagda förband. Det har medgett att Försvarsmakten under det senaste decenniet utbildat alltför få nya officerare, och det är fortsatt mycket svårt att fylla utbildningsplatserna på officersutbildningarna.

Vidare är det så att det är endast den personal som Försvarsmakten har idag som kan utbilda de personer som utgör framtiden. Det är också samma personal - samma individer - som ska upprätthålla beredskap samt genomföra nationella och internationella insatser. Framförallt är det samma personal som ska göra det som allmänheten tror och förutsätter att Försvarsmaktens personal ägnar huvuddelen av sin arbetstid åt - att utveckla krigsförband och öva dessa i att försvara Sverige.

Allt blir en fråga om att prioritera fördelningen av en konstant mängd arbetstid.  

"Det gick ju under andra världskriget", är ett argument som jag ofta stöter på när debatten handlar om att få till stånd en snabb försvarstillväxt. Visst gjorde det, men det lär också vara välkänt för alla att det svenska samhället har förändrats radikalt sedan 40-talet - på alla sätt. Vi har lagstiftningar som reglerar alltifrån arbetstider till semestrar och arbetsmiljö. Kvinnor förvärvsarbetar i lika hög grad som män och såväl mammor som pappor är föräldralediga. Materielen och stridsmiljön har dessutom blivit avsevärt mycket mer komplex och krävande och därför också de militära utbildningarna.

När det tar 10-15 år att få fram de nyckelkompetenser som försvaret behöver för även relativt låga befattningar, torde det vara lätt att förstå att gårdagens synder i försvarspolitiken och försvarsplaneringen är dyra även om tio år.

Ännu enklare torde det vara att förstå att det man inte åtgärdar idag blir till en accelererande framtida skuld, jämfört med vad som är önskat och planerat. Varje officer, soldat och civilanställd som slutar i förtid, späder på den ackumulerade skulden eftersom det är de som ska bidra till att utbilda den ökade organisationen. Det framtida omfattande personalbehovet gör att Försvarsmakten inte har råd att förlora en medarbetare i förtid och det ställer mycket höga krav på att man erbjuder en attraktiv arbetsplats med attraktiva villkor.

Det är en rad faktorer som gör att människor trivs på sin arbetsplats. Löner och löneutveckling är inte allt, men det är fortsatt en stor del av hur arbetstagaren mäter sin uppskattning och jämför med andra arbetsplatser.

Inverkan på det sociala livet är en annan stark faktor när man ser över sin jobbsituation. Försvarsmakten har utöver udda arbetstider, mycket stora behov av att dess medarbetare är geografiskt rörliga. Medarbetarna kommer att kontinuerligt behöva växla mellan förbandstjänst, utbildning och stabstjänst i vitt skilda delar av landet.  

Personalförsörjningen handlar också om att se till att rätt personal gör rätt saker. Det som tar längst tid att utbilda är militära chefer. Ju högre nivå, desto mer yrkeserfarenhet och utbildning krävs. I en tid då det är som mest önskvärt att chefer ägnar sig åt att bygga det nya försvaret, borde inte cheferna ägna stora delar av sin arbetstid med mycket tidsödande administration. Detta har varit fallet efter försvarets HR-transformation för tio år sedan, då större delen av administrationen lades direkt på cheferna i syfte att spara lönekostnader.

Då fanns det ett överskott på officerare och låga till inga krav på operativ effekt. Administrativ personal med ändamålsenlig utbildning skulle bättre kunna hantera administrationen, till lägre timkostnad och en väsentligt ökad organisatorisk effektivitet.

Då arbetstiden är konstant, blir den enkla konsekvensen av administrationen att tid läggs för militära chefer på att i tröga datasystem administrera enkla saker som att godkänna rapportering av förmånsbeskattning istället för krigsplanering.

Det spelar alltså föga roll vilka utfästelser man gör om det framtida försvarets förmåga och utökning av organisation så länge man inte säkrar upp personalförsörjningen. Tillväxten kommer oavsett lösning att ta längre tid än vad som är önskat. Dock kan man påverka hur mycket längre tid det ska ta. Varje individ som Försvarsmakten kan få att fortsätta sin tjänstgöring efter ordinarie pensionsdatum är en seger. Varje individ som lämnar i förtid är ett nederlag.

Ett av de bästa sätten är att ge Försvarsmakten goda förutsättningar att omhänderta problematiken är att tillse att myndigheten inte behöver bekymra sig över lönemedel och ersättningar.

CARL BERGQVIST  är överstelöjtnant i flygvapnet och innehavare av försvarsbloggen Wiseman’s Wisdoms.

Tf vd, chefredaktör och ansvarig utgivare: Anna Careborg

Politisk chefredaktör: Tove Lifvendahl

Redaktionschef och stf ansvarig utgivare: Maria Rimpi

Redaktionell chef för digitala prenumerationer
och stf ansvarig utgivare: Martin Ahlquist

Chef SvD Nyheter: Mikael Larsson (vik)

Chef SvD Näringsliv: Maria Sundén Jelmini (vik)

Chef SvD Kultur: Lisa Irenius

Postadress Svenska Dagbladet, 105 17 Stockholm

Besök Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm

Organisationsnummer 902004-3619

Telefon Kundväxel +46 8 618 02 20

Telefon Växel +46 8 13 50 00

Källa - 2019-01-14 11:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Undantagstillstånd
  2. Nato övning norge
  3. Demonstration NATO organisationer
  4. Menscertifiering
  5. Magnitskij-affären
  6. Försvaret värnkraft
  7. Militärövning gotland2017
  8. Angela merkel och trump nato
  9. Militärövning gotland2017
  10. Wallströmdoktrinen

Om Nato

Ska Sverige gå med i Nato? Följ nyhetsflödet från svensk media och den politiska debatten. Alla nyhter om Sveriges eventuella medlemskap i Nato.
Twitter Facebook Google+