Världen går inte under här och nu

Senaste nyheterna om Nato

Världen går inte under här och nu - Donald Trumps utrikespolitiska program har under valkampanjen ofta kommenterats med en blandning av fasa och förtröstan. Fasa inför den lätthet med vilket han distanserat sig från USA:s traditionella säkerhetspolitik och internationella åtaganden. Förtröstan att det nog inte skulle bli så farligt, att han inte menar vad han säger och att han blir omgiven av klokare rådgivare. Men om den blivande presidenten verkligen menar det han säger, vilken politik kommer då USA att föra och hur kommer den att påverka, förändra eller i värsta fall trasa sönder de internationella relationerna?

De tankegångar som Trump här gett uttryck för är inte nya i amerikansk politik, bara nya i förhållande till Obama-administrationen som normalbild. Senator Barry Goldwaters program i presidentvalskampanjen 1964 byggde på en kombination av fientlighet mot internationella organisationer som FN och krav på upprustning. Då som nu var slagordet att göra Amerika mäktigt igen. Goldwater intog också samma hållning till kärnvapen som Trump - när vi nu har dem, varför inte använda dem? I Goldwaters fall för att förinta Nordvietnam, den berömda bombningen tillbaka till stenåldern.

Inte heller Trumps till synes likgiltiga hållning till kollektiva säkerhetsåtaganden och Natostadgan är något helt nytt. Missnöjet med USA:s stora och kostsamma åtaganden i Europa har varit ett återkommande tema från 1960-talet till turbulensen kring de Nato-allierades bristande entusiasm för Irakkriget 2003. Européerna har här framställts som otacksamma, snåla och parasitära. Både en republikansk och en demokratisk administration (George Bushs respektive Bill Clintons) ansåg i början av 1990-talet att det var dags att européerna tog ansvar för sin egen säkerhet och lämnade länge Bosnienkriget åt det blivande EU att hantera.

Det finns alltså ingen grund för att tro att Trumps uttalanden inte är allvarligt menade, bara är munväder och snart kommer att vara ersatta av en mer genomtänkt säkerhetspolitik. En sådan kommer förvisso att materialisera sig, men signalerna om en omläggning bygger på en lång politisk tradition och ett lika länge uppdämt missnöje med omvärlden. USA:s agerande kommer att förändras och detta kommer att påverka både tidigare samarbetspartner och andra som råkar stå i vägen eller oförsiktigt har placerat sig där.

För Sverige är särskilt den första av dessa punkter problematisk. Vårt land har både under den tidigare och den nuvarande regeringen tydligt orienterat säkerhetspolitiken i riktning mot ett ökat samarbete med - och därmed också beroende av - USA. Skälen till detta har varit både materiella och politiska. Sverige är idag en av USA:s närmaste säkerhetspolitiska partner i Europa, utan att för den skull vara allierad. Och Sverige baserar sedan 2014 uttryckligen landets säkerhet på de icke-traktatsbundna nära relationerna med USA. Mellan raderna innebär detta att Sverige bygger sitt försvar på att få hjälp i ett krisläge.

Men är inte detta just en av de parasitära säkerhetsrelationer som Donald Trump förklarat sig vilja göra processen kort med och som provocerat särskilt republikaner i decennier? Svaret på den frågan är inte så enkelt. Säkerhetspolitik bedrivs på flera plan samtidigt. Oenighet i synliga utrikespolitiska eller ideologiska frågor slår inte självklart igenom på djupare plan. Sverige har erfarit detta vid flera tillfällen i det förgångna.

Det mest påtagliga exemplet är Olof Palmes kritik av USA:s krig i Vietnam, en kritik som bokstavligt talat retade gallfeber på politiker i Vita huset och i kongressen men som trots detta inte ledde till något avbräck i hemliga militära och militärtekniska samarbeten. På ett motsvarande sätt kom Sverige att utveckla nära relationer med USA under 1980-talet, bland annat på underrättelseområdet, samtidigt som Sverige förespråkade nedrustningsinitiativ som gick stick i stäv med den dåvarande Reaganadministrationens syn i dessa frågor.

Sverige må vara ett skräckexempel för Trumpanhängarna. Men utifrån detta går det inte att dra några slutsatser om vad effekterna blir på de bilaterala förbindelserna på säkerhetsområdet. Då är sprickor och upplösningstendenser inom Nato ett allvarligare hot, eftersom detta direkt skulle påverka situationen i Östersjöområdet och därmed Sveriges säkerhetspolitiska läge. Sverige kommer också indirekt att beröras av Trumpadministrationens agerande i stort på den internationella arenan, inte minst i de kroniska konflikter som går i arv från Obama-administratioen.

Trumps utrikespolitiska uttalanden ligger här i linje med en tradition inte bara av skepsis till internationella strukturer och avtal utan också av amerikansk aktivism och militarism. En av de säkraste utsagor som kan göras om den nya administrationens agerande är därför att den kommer att söka ett lämpligt tillfälle och ett lämpligt objekt för att, som Trump uttryckt det, låta vederbörande få känna på den fulla kraften i USA:s militära förmåga. Detta kommer inte nödvändigtvis att ingå i någon långsiktig strategi utan just syfta till att demonstrera en nyvunnen handlingskraft, både inåt gentemot den egna befolkningen och utåt gentemot omvärlden. Den försiktighet, ibland gränsande till passivitet, som kännetecknat den andra Obama-administrationen kommer med stor sannolikhet att vändas till sin motsats i detta avseende. Det är dock mycket tveksamt om världen därmed blir en säkrare plats.

I bakgrunden finns andra och mer långsiktiga frågor. Fokuseringen på presidentvalskampanjen och den tillträdande administrationen kan skapa intrycket att det är dess framtida handlingslinje som bestämmer allt. Så är det inte. USA relativa maktposition är i stadigt avtagande, något som den egna underrättelsetjänsten visat i sina långsiktiga analyser. Denna maktposition kan USA inte återskapa med retorik, om det överhuvudtaget är möjligt. Det Trump säger sig vilja nystarta är alltså en världsmakt i nedåtgående. Denna inneboende spänning mellan maktpolitiska ambitioner, självbild och faktisk förmåga är ett oroande fenomen som i historien har ökat risken för inre och yttre instabilitet och därmed också för krig.

Källa - 2016-11-13 06:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Undantagstillstånd
  2. Magnitskij-affären
  3. Nato övning norge
  4. Menscertifiering
  5. Demonstration NATO organisationer
  6. Försvaret värnkraft
  7. "strikt" @mail.dk
  8. Https://www.senastenyheterna.se/nato/norge-dammar-av-hemlig-ubatsbas-fran-kalla-kriget/
  9. "elizabeth" @mail.dk
  10. Militärövning gotland2017

Om Nato

Ska Sverige gå med i Nato? Följ nyhetsflödet från svensk media och den politiska debatten. Alla nyhter om Sveriges eventuella medlemskap i Nato.
Twitter Facebook Google+