Wallström förlorade sin sista politiska strid - Margot Wallström (S) fick för det mesta igenom sin politiska vilja. Men den sista striden förlorade utrikesministern: den om kärnvapenförbud i världen.
Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
På tisdag läser statsminister Stefan Löfven (S) upp ytterligare en regeringsförklaring i riksdagen. I den förra, efter januariavtalet, redovisades regeringens syn på kärnvapen och nedrustning i en enda mening:
"Fred och demokrati ska främjas genom arbete för icke-spridning av kärnvapen, för avspänning och nedrustning, för medling och dialog".
Vid det laget hade Margot Wallström kompromisslöst drivit kravet på att Sverige skulle underteckna FN-konventionen om en kärnvapenfri värld i ett par års tid. Ändå valde Löfven att runda hela saken. Inte ett ord vare sig om konventionen eller kärnvapenstopp.
Redan här klämtade klockan högt för Wallström inför den stundande slutstriden några månader senare. FN-konventionen blev till slut det största nederlaget under fem år som utrikesminister.
Internt i regeringen hävdade Wallström sin och UD:s uppfattning ända in i kaklet.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) drev en rakt motsatt linje: att ett svenskt undertecknande av FN-konventionen riskerade att sabotera Sveriges försvarssamarbeten, både med Nato och bilateralt med kärnvapenländer som USA, Storbritannien och Frankrike.
Wallströms planer sågades öppet från samma håll och även i ett hemligstämplat brev till Hultqvist från dåvarande amerikanske försvarsministern James Mattis, till slut också av regeringens egen utredare på området.
Utåt försökte utrikes- och försvarsministrarna framstå som överens. Inåt tvingades Löfven till slut döma av.
I mitten av juli - veckan efter Almedalen och mitt i semestertider - fann Margot Wallström det för gott att kasta in handduken efter en ovanligt utdragen process. Skälet som angavs för att inte skriva under FN-konventionen blev nu att den inte är tillräckligt tydligt skriven i alla delar.
För att Wallström inte helt skulle tappa ansiktet var beskedet också att regeringen ämnar inta en observatörsroll om och när konventionen träder i kraft i framtiden.
För det krävs att 50 stater godkänner - ratificerar - avtalet i respektive parlament. Nu är det 23. På hemmaplan var en ratificering aldrig inom räckhåll för den avgående utrikesministern när fem av åtta partier, de borgerliga plus SD, har en motsatt uppfattning.
Internationellt är frågan om konventionen som störande inslag undanröjd efter Wallströms reträtt. Regeringen kan nu inte längre anklagas för att fösa in Sverige allt längre under Natos kärnvapenparaply med ena handen och kräva att samma vapen avskaffas med den andra.
Nu kvarstår frågan om regeringens interna hantering av FN-konventionen och det nesliga slutet för Wallströms egen del påverkade hennes avgångsbesked: att entusiasmen falnade efter fyra decennier i den politiska hetluften, även om den officiella motiveringen är familjeskäl.
För Stefan Löfven innebär Margot Wallströms avgång att risken för nya interna strider om svensk säkerhetspolitik minskar avsevärt, nästan oavsett vem det blir som tar över stafettpinnen på UD.
Tf