Wallström tillbaka i värmen på Natomötet - Margot Wallström tas till nåder igen i Nato, trots det svenska kravet på fullständig kärnvapenavveckling. Ett skäl är att fyra andra partnerländer redan har skrivit under FN-avtalet. För regeringen blev det en räddningsplanka i samarbetet med försvarsalliansen.
När Natos utrikesministrar träffas i Bryssel återuppstår en kärna där även Sverige och Finland deltar. Tisdagens diskussioner genomförs i det så kallade 29 + 2 + 1 formatet, alltså medlemsländerna, alliansens två mest centrala partnerländer och Europeiska unionen.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Sverige - och Wallström - har inte rosat marknaden i Nato efter beskedet i augusti att regeringen avser att skriva under FN-konventionen om en kärnvapenfri värld i New York.
Tvärtom utlöste det en våg av protester från Natos tyngsta medlems- och kärnvapenstater USA, Storbritannien och Frankrike i spetsen. Budskapet var att Sverige riskerade sina bilaterala försvarssamarbeten och även det nära partnerskapet - guldkortet - med Nato inom ramen för det så kallade Enhanced opportunity programme (EOP) om regeringen vidhåller att underteckna FN-avtalet.
När krutröken skingras kan man konstatera att Margot Wallström verkar ha försvarat sin position med framgång, eventuellt med draghjälp av Patriotaffären.
Vid försvarsministermötet nyligen fick Peter Hultqvist nöja sig med att delta i punkten om Afghanistaninsatsen.
Nu har guldkortet har förlängts och Sverige tar återigen plats i Natos innersta krets. I Bryssel diskuterar Wallström säkerhetsläget i Östersjöområdet, konflikten i östra Ukraina och krisen med Nordkorea med USA:s utrikesminister Rex Tillerson med flera.
Det finns flera förklaringar till att Sverige släps in i värmen igen trots oförändrade ambitioner att skriva under FN-avtalet, må vara att saken först ska genomgå en pliktskyldig utredning.
• Sverige sitter i FN:s säkerhetsråd i ytterligare ett år och deltar i alla överläggningar om till exempel Nordkoreas kärnvapenhot.
• Sverige har diplomatisk representation i Pyongyang, en kanal som eventuellt kan utnyttjas i kontaktförsök mellan Kim Jong-Un och Trumpadministrationen.
• Sverige kommer av allt att döma aldrig att tillträda FN-konventionen, även om regeringen väljer att skriva på finns det ingen majoritet för att ratificera avtalet i riksdagen. Svensk plakatpolitik kan Nato i nuläget stå ut med.
• Sveriges strategiska betydelse kan inte överskattas i det skärpta säkerhetsläget runt Östersjön, med rysk militär aggressivitet och upprustning med nya robotsystem i Kaliningrad. Vid en konflikt behöver Nato ha tillträde till Sverige inklusive Gotland.
Ytterligare några skäl kommer fram när Nato svarar på SvD:s frågor om hur alliansens högsta beslutande organ, det nordatlantiska rådet (North Atlantic Council, NAC), resonerade när beslutet att förlänga det svenska guldkortet fattades.
- Förnyandet av Sveriges ställning som EOP-partner är ett uttryck för Natos excellenta samarbete med Sverige, säger en Natotjänsteman i ett officiellt besked, men med villkor att inte namnges.
Vidare sägs att Natorådet valde att bortse från FN-avtalet när guldkortet förlängdes och att Natos inställning till möjligheterna att reducera antalet kärnvapen har tydliggjorts i andra sammanhang: FN-konventionen kan motverka den processen. Fortsatta nedrustningsförsök bör drivas genom icke-spridningsavtalet NPT.
Nato har ett officiellt samarbete med 41 länder i Europa, i det forna Sovjetunionen, i Nordafrika, Mellanöstern och på andra håll i världen. Nu konstaterar den anonyme tjänstemannen att några av Natos partnerländer redan skrivit under FN-avtalet: Irland, Österrike, Algeriet och Nya Zeeland signerade konventionen den 20 september, två månader innan det svenska guldkortet förnyades.
Antalet nationer är alltså begränsat, inget har Sveriges EOP-status, men det gör det ändå svårare för försvarsalliansen att börja dumpa partners till höger och vänster.
Vad det får för konsekvenser på sikt är det enligt beskedet från Nato för tidigt att säga.
- Vi studerar om det här potentiellt kan påverka möjligheten att samarbeta med länder som är parter i fördraget i framtiden, säger tjänstemannen och signalerar därmed att det är för tidigt att helt blåsa faran över.