Yrsa Grüne Niinistö stod i särklass i presidentvalet - President Sauli Niinistö säger att han inte vill axla den store ledarens mantel men visst har den landat på hans axlar i alla fall, skriver frilansjournalisten Yrsa Grüne.
Med en stor majoritet - 62,7 procent av rösterna - valdes Sauli Niinistö till Finlands president för en andra period. Han sitter alltså kvar till 2024.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Niinistös ledning i opinionsundersökningarna var från början så överväldigande - 80 procent - att det var svårt för partierna att vaska fram egna kandidater.
Niinistö valde att söka stöd för sin kandidatur i en valmansförening och inte i Samlingspartiet. Men i praktiken var han ändå Samlingspartiets kandidat, eftersom partiet hade hoppats att han skulle ställa upp för omval. Blå alliansen, utrikesminister Timo Soinis utbrytargrupp ur Sannfinländarna, samt oppositionspartiet Kristdemokraterna, KD ställde sig också bakom Niinistö.
Statsminister Juha Sipiläs Centerparti valde förre statsministern Matti Vanhanen till Centerns kandidat - sannolikt för att inte partiets hedersordförande Paavo Väyrynen skulle försöka bli Centerns kandidat. När Väyrynen meddelade att han med stöd av en valmansförening ändå ställer upp uppmanade statsministern partifältet att stödja Vanhanen och sade att han avgår som Centerns ordförande i sommar om Väyrynen får fler röster än Vanhanen.
Men nu gnisslade det betänkligt i det vanligen väloljade centermaskineriet och fältet lydde inte sin partiordförande.
När det visade sig att Väyrynen hade fått 6,2 procent av rösterna och Vanhanen bara 4,1 svalde statsministern snabbt sina ord. Kort därpå meddelade Sipilä att han trots allt ställer upp för omval som Centerns ordförande.
De grönas Pekka Haavisto, som placerade sig som tvåa för sex år sedan, tog hem silver igen - men med bara 12,4 procent.
Svenska folkpartiets Nils Torvalds var den enda som öppet flaggade för Nato men han landade på sista plats med 1,5 procent av rösterna.
Valet handlade alltså inte bara om vem folket väljer till president. Genom Haavisto, Vanhanen och Torvalds fick deras partier fram sina budskap, för också frågor som inte direkt hör till presidentens uppgifter togs upp.
Sannfinländarnas Laura Huhtasaari, Vänsterförbundets Merja Kyllönen och Socialdemokraternas Tuula Haatainen lyckades också under debatterna höja profilen på sina respektive partier och det kan ge utslag i riksdagsvalet nästa år.
Det är möjligt att de Blå - Soinis och försvarsminister Jussi Niinistös parti - har räknat ordentligt fel. Om de hade haft en egen kandidat i presidentvalet hade de kunnat profilera sig i debatterna. Nu lämnade de fältet öppet för Sannfinländarnas Laura Huhtasaari, en chans hon minsann inte missade.
Det kom också andra signaler under kvällens lopp.
"Kampen fortsätter. Riksdagsvalet är nästa", sade Väyrynen och såg egentligen inte alls knäckt ut över att det inte blev en andra omgång i presidentvalet.
Kanske det var detta uttalande som fick Sipilä att ändra sig. Eliten inom Centern försöker gång på gång sätta käppar i hjulen för sin hedersordförande, men bland fotfolket har han tydligen många anhängare.
Republikens president leder utrikespolitiken, men inte ensam utan i samråd med regeringen. Om de inte är eniga, går ärendet till riksdagen. Riksdagens makt har ökat i takt med att presidentens befogenheter har minskats. I ett läge där säkerhetssituationen i Finlands och Sveriges närområde är spändare än det var för sex eller fyra år sedan accentueras kopplingen mellan presidentvalet i söndags och riksdagsvalet nästa år.
Torvalds befarade att det låga stödet för honom innebär att Natofrågan sopas under mattan. Men bland annat förre Moskvaambassadören Hannu Himanen som satt i en av söndagens paneler tror att Nato blir en fråga också i riksdagsvalet. Både Samlingspartiet och Svenska folkpartiet stöder en anslutning till Nato. Samlingspartiet talar om inom en nära framtid, utan att definiera vad som avses med nära.
Flera forskare har tolkat Niinistös svar under debatterna som att Niinistös syn på ett Natomedlemskap är mer negativ än regeringens program. En uppenbart förnärmad Niinistö avvisade bestämt alla sådana tolkningar på söndagskvällen. Men många undrar fortfarande var Niinistö egentligen står.
Nej till ett medlemskap "i dag" eller inom en snar framtid, sade han flera gånger under kampanjen. Men han sade också att frågan måste diskuteras och analyseras grundligt ifall Sverige bestämmer sig för att ansöka om Natomedlemskap. Utan att säga om han anser att Finland och Sverige i så fall bör hålla sig till samma linje eller inte.
Självfallet ska Finland inte överlåta beslutet till Stockholm eller Moskva. Men enligt den Natorapport som en expertgrupp publicerade våren 2016 borde Finland och Sverige följas åt, oberoende av om man bestämmer sig för att gå med i eller stanna utanför Nato. Det är förstås orimligt att kräva att Sverige skulle "vänta" på Finland - eller vice versa. En koordinering utesluter det ändå inte och där är presidentens roll synnerligen central.
Niinistö säger att han inte vill axla "den store ledarens mantel". Men visst har den landat på hans axlar i alla fall.
YRSA GRÜNE är frilansjournalist och tidigare utrikes- och säkerhetspolitisk kommentator i Hufvudstadsbladet i Helsingfors.