Barnläkare Sockerskatt behövs för att minska fetma - Läsk är en direkt bidragande orsak till fetma. Konsumtionen av socker måste ned, och föräldrar behöver samhällets stöd för detta. En skatt på socker är i sammanhanget en av flera kloka åtgärder, skriver Claude Marcus, professor och barnläkare.
Fetma är ett av våra stora hot mot den framtida folkhälsan. Redan i fyra års ålder så är mer än 10 procent av barnen överviktiga. Det finns en kraftig social gradient, i områden med lägre socioekonomi är andelen överviktiga upp emot 20 procent medan andelen i välsituerade områden ligger under 5 procent. Det är inte rimligt i ett välfärdssamhälle där målsättningen är att alla ska ha samma chans till en god hälsa att barn redan i så unga år ska ha så olika medicinska förutsättningar att få ett friskt liv beroende på i vilket område de bor.
Sockersötad läsk är vetenskapligt bevisat en direkt bidragande orsak till ökad fetma. I en studie, publicerad i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine, lottades barn 4-12 år gamla antingen till dryck med socker eller sötningsmedel. Studien var dubbelblind, det vill säga ingen medverkande visste vilken typ av dryck de fick. Efter 18 månader hade de som fått sockersötad läsk utvecklat en ökad fetma. Det var inga stora mängder som behövdes, 25 centiliter och 26g socker extra per dag. Svenskar äter i genomsnitt 118g socker per dag.
Man kan därför konstatera att sockerkonsumtionen MÅSTE ner och utifrån detta perspektiv bör en sockerskatt diskuteras. Men det är en vildvuxen flora av argument som förs fram emot sockerskatt både i Dagens Nyheter och SvD.
Lena Andersson, författare och kolumnist i DN beskriver oss som offer där socker "kapar våra hjärnor" och mot beroendet så kämpar sockerskatten förgäves. Men det här är fel. Socker och mat kan inte jämställas med narkotika. Allt vi människor tycker om påverkar vårt belöningssystem - rent biologiskt är det därför vi tycker om något. Godis, sex, ostron, en vacker utsikt eller ett varmt bad, allt vi längtar efter och tillfredsställer ger samma typ av effekt i hjärnan. Det gäller alkohol, tobak och narkotika också men det finns en stor skillnad. Det som gör droger så farliga är att de går direkt in i hjärnans belöningssystem utan att först filtreras via våra sinnen. Och det är en avgörande skillnad. Det är därför effekten av droger blir häftigare när man injicerar dem så de kommer direkt in i blodbanan och i hög koncentration till hjärnan. Om man sprutar socker in i en blodåder så får man inte en tillstymmelse till kick.
Biträdande professor Andreas Håkansson betraktar på SvD Debatt 20/7 en sockerskatt som moraliserande och som en straffskatt men detta är ett förlegat sätt att se på beteendepåverkan. Det handlar inte om att moralisera eller straffa utan att minska risken för ett medicinskt lidande och en onödig belastning för samhällsekonomin.
Skatt på bensin, alkohol, och socker tillsammans med andra åtgärder, är vägar att minska en överkonsumtion och inte till för att få individer att skämmas. Lika bakvänt blir resonemanget kring att ökade kostnader för sötsaker skulle leda till minskad konsumtion av nyttigare alternativ eftersom oförändrad konsumtion av sötsaker leder till mindre marginaler för annan konsumtion. Det bygger på antagandet att individer inte förmår att anpassa sig efter priset på en vara och skulle vara ett tungt argument emot alla typer av punktskatter. Men så är det givetvis inte. Det finns belägg för att våra skatter på tobak och alkohol är effektiva och från Mexiko har det rapporterats att konsumtionen av läsk minskat när sockerskatten infördes.
Vi har dessutom föreslagit att skatten ska utnyttjas för att ta bort momsen på färsk frukt och färska grönsaker. I USA ökade priset för färska grönsaker och frukt med 40 procent mellan 1985 och 2000 och under samma tid sjönk priset på läsk med 25 procent (källa: Institute of agriculture and trade policy, USA). En likande trend sågs i Sverige när vi undersökte saken för några år sedan. Det är således tvärt emot vad Andreas Håkansson påstår och ett viktigt skäl varför sockerskatten bör kombineras med minskad skatt på frukt och grönt.
Det är också lite vemodigt att se en biträdande professor i kost och måltidskunskap värna så om rätten att äta billigt socker.
Socker är ett så dominerande smakämne i vår kultur och finns tillsatt i snart sagt alla processade livsmedel. Att istället minska på sockret och lyfta fram andra smaker är ju ett sätt att höja måltidens kvalitet och betydelse som social kulturbärare. Det gör också att barn uppfattar sötman i frukt istället för att uppfatta frukten som sur.
Föräldrar behöver samhällets stöd för detta och sådana insatser har effekt; när skolor och fritids för några år sedan i en studie i Stockholm införde nolltolerans för alla typer av sötsaker så kunde vi se att konsumtionen av sötsaker på vardagar minskade i hemmen också. Det är lättare att säga nej som förälder om man tydligt har samhällets stöd för detta. Att sockerskatten inte uppfattas som fiskal utan som direkt dikterad av behovet av att minska sockerintaget är därför viktigt för att skatten ska accepteras.
Skatten bör uppfattas som en tydlig signal att tänka till innan man slentrianmässigt köper sig en flaska av Zlatans sockersöta vitamindryck. Fetma är ett onödigt hot mot folkhälsan som leder till ökad risk för sjuklighet och förtidig död, det är därför sockerskatt bör införas.
professor, barnläkare, fetmaforskare, Karolinska Institutet