Björn af Kleen har lojaliteten på rätta stället - Björn af Kleens skildringar av den svenska högerpopulismen har väckt såväl beundran som vrede. Nu finns de i en samlingsvolym tillsammans med andra reportage och intervjuer. Ett utmärkt tillfälle att fundera på såväl texternas innehåll som den kritik af Kleen fått utstå, skriver Jenny Maria Nilsson.
Ett sånt liv det blev! Liv blir det förvisso regelbundet kring journalisten Björn af Kleens texter men "Vreden på Östermalm" (DN 20 mars 2016) väckte vrede och även stor indignation. I "Zlatan, Silvia och andra svenskar" har samma reportage namnet "Den äldsta högern". Texten är en uppföljare till ett annat DN-reportage, här i samling publicerat under titeln "Den yngsta högern".
Den yngsta och äldsta högern: beroende på hur saker och ting utvecklar sig kan denna nutidsreportage-diptyk bli något av det mest intressanta som skrevs 2015/16. Strandvägen, Danderydsgatan, Banérgatan - af Kleen cyklade omkring och pratade med boende i stadsdelen; utmärkt att artiklarna ges ut i bokform så ytterligare tillfällen bjuds att fundera på innehåll och även den kritik som af Kleen fick.
En kritik som gällde (bland annat) att han skulle ha vinklat intervjuer och beskrivningar för att bevisa sin idé om att högerpopulism à la SD frodas på Östermalm; och att han i detta värv fått intervjuobjekt (Patrik Engellau, till exempel) att framstå som rasister. Engellau sa i reportaget att afrikaner inte har flit och plikt i sig så som tyskar eller svenskar. På bloggen "Det goda samhället" skrev Engellau att han velat ändra några citat och att han accepterat att bli intervjuad: "på villkor att jag skulle styra över mina citat".
Att intervjuobjekt kan, eller bör kunna, styra hur de skildras i ett stycke granskande journalistik är en missuppfattning - en missuppfattning journalister gärna upprätthåller: journalisten önskar ibland vinna ett förtroende för att bryta det. Lojaliteten hos en god journalist ligger främst hos verkligheten (som hen uppfattar den), läsaren och sin berättelse.
Dessa kvalitativa texter utgör ett fruktbart underlag för metadiskussioner kring det journalistiska hantverket och dess status. Och, dessutom - af Kleen har en förmåga att hitta och trycka på smärtpunkter där efterspelet till artiklarna blir ögonöppnande. Både han och DN genomsyras av antagandet om att den högerpopulism som SD representerar är farlig. Men, det han berättar är på ett vis trivialt: det finns SD-sympatier (och antipatier) också på Östermalm. LO-männens SD-vurm avhandlas ofta men högerpopulismen växer även bland akademiker, kapitalstarka, bland överklass och de med makt. Vad innebär det? Och, hur känns det för Sverigedemokraterna att delar av högern vill utnyttja dem: för att bevara vinster i välfärden eller fälla decemberöverenskommelsen, till exempel, men samtidigt skäms över dem?
Björn af Kleen har en ytlig syn på mode. Nej, det vet jag inte men någon som hävdar att hen varit kursare till af Kleen under studietiden i Lund påstår det på Flashback. Det är den sortens data af Kleen själv skulle ha tagit upp i ett samtal. Han värjer inte för det som påverkar ett liv: skvaller, känsliga händelser i barndomen eller någons sämre sidor. Silvia och Zlatan, de riktigt stora, bevarar delvis sin ogenomtränglighet i de här texterna. Mina favoriter är i stället porträtten av Lena Andersson och Kulturhuset Stadsteaterns vd Benny Fredriksson (en man det går många rykten om). De skildras båda som komplicerade personer. Porträttören försöker inte få dem att framstå som sympatiska utan levande, verkliga.
I af Kleens efterord står: "I tidskriften New Yorker skriver Nathan Heller att skribenter presterar som bäst när de är vilsna, ’disorientation requires problem-solving, and a new landscape holds secret still’. Flera av artiklarna samlade i den här boken är skrivna på uppstuds och utspelar sig i miljöer som jag aldrig tidigare har besökt, än mindre har någon expertkunskap om. " På uppstuds, är också känslan i den här samlingen, skriven av en handelsresande i citat med sina främsta vapen: nyfikenheten och - det bästa med af Kleen - en förhöjd känsla av uppmärksamhet.