Detta Sverige är fantastiskt - Jublet, jublet. Vrålet. 33 061 personer på Centralstadion vrålar efter slutsignalen. Sverige efter 3-0. Mexiko efter 1-0. Till Sydkorea.
Festen i Jekaterinenburgnatten kommer gå till historien.
Andreas Granqvist tittade ner i marken. Att Miguel Layun var framme och psykade berörde inte honom det minsta. Sedan sköt den svenske lagkaptenen en Harry Kane-straff i Ochoas högra kryss, sköt upp sin hemkomst till HIF. Och gav tillsammans med Ludwig Augustinsson och en fantastiskt blågult lag en ny klassisk plats i den svenska idrottshistorien.
Visst ser Centralstadion i Jekaterinburg märklig ut i sin nuvarande form. En konservburk som skurits upp så att två läktare kan komplettera. Samma sak gjorde i Sydney till OS 2000, I Innsbruck till EM 2008 och efter London-OS plockade man helt enkelt ner en våning. När VM nu lämnar Sverdlovsk Oblast ska arenan återställas till en rund historia.
Men det är den märkliga arenan, med sina utstickande öron, som tar plats vid sidan av Pontiac Silver dooome från 1994. Den tar plats vid sidan av Assar Rönnlunds lada i Seefeld under OS 1964. Den står sida vid sida med handbollsarenan i Prag 1990 där Bengan boys föddes genom segern över omöjliga Sovjet med 27-23. Från spelarnas ögon rinner det glädjetårar, ölglasen långt, långt där uppe på läktaren som känns som om den ligger i ett annat kvarter späds den svenska drycken ut av svenska tårar. Tårar av glädje, som i ishallen i Turin där damkronorna chockade USA och åkte rakt in i svenskarna hjärta 2006.
Vi står på klassisk mark, som de flesta svenskar inte visste fanns för bara ett par veckor sedan.
Det blev en matchbild vi inte hade förväntat oss. Full fart från början. Redan i den andra minuten var Andres Granqvist ett par decimeter från att styra in 1-0. En missad straff (trots VAR-dissekering, ett skott i burgaveln. Det mesta hände. Det lömska mexikanska spelet att lämna kvar tre spelare på mittplan gjorde spelet öppnare än min femårige sons pokerfejs när han försöker ljuga. Min dotter kan inte ljuga.
Det var en match där Sverige skulle vinna utan att lägga fingrarna emellan. Och skulle man ta stryk så skulle det vara på riktigt.
När Albin Ekdahl fick en arm på halsen kom Granqvist fram och drog upp honom. Jag vill tro att han sa "glötta dig inte" där han låg i plågor, med ett "Glötta inte dig"
Ett flackt inlägg i minut 50. Det är ju synd att säga att det var med flit, men Viktor Claessons touch gav bollen en magisk bana till en framrusande Ludwig Augustinsson och 1-0.
Sen rullade det på.
Under dagarna har Sombreros skjutits som svampar ur den mineraltäta jorden i Jekaterinburg. De ville se sitt lag avancera och kanske till och med förbi den där förbannelsen som vilar mellan åttondel och kvartsfinal i den mexikanska fotbollsmyten.
Sydkorea såg till att vägen till den dörren ligger öppen.
Auf Wiedersehen, Deutschland.
wahnzinn, Schweden.
Här i Jekaterinburg skriver ett landslag på nytt historia. Ni vet det där landslaget som ingen trodde på, ett landslag som under vintern chockade Italien och under våren mest fick agera bollplank till Zlatan Ibrahimovic marknadsföringsjippon.
Nu är Ibrahimovic i Moskva och kränger produkter. Sverige är i Jekaterinburg, men framförallt åttondelsfinal. Som gruppvinnare. I världsmästerskapen i fotboll.