EM krönika Barslagsmål och fredagsmys - Sverige och Irland tycks vilja samma sak på planen. Ta kommando och föra. Ta fasta på fasta.
Mentala vägar fram till målet kan däremot se olika ut. Hur det påverkar återstår att se.
Slutligen kom en skvätt regn över La Baule där vi bor. Surfarna jagade vidare efter buktens bästa vågor under det att vi strömmade in på Stade Léo-Lagrange för den sista öppna träningen.
På den blågula himlen få moln, och det fanns inga Da Vinci-koder kvar att knäcka. Elvan klar, och bortsett från ett ögonblicks Guidetti-frustration och en utdelad Nilsson Lindelöf-armbåge mest fredagsmys.
Häromdagen viftade Erik Hamrén dessutom bort den engelske reporterns fråga om förberedelserna störs av att Zlatan Ibrahimovic numera är en kombination av affärsman, eftertraktat byte på transfermarknaden och lagkapten.
Följer man däremot bulletinerna från det irländska lägret låter det som att kraftsamlingen inför EM är ett enda stort Guinnessdränkt barslagsmål medan Dropkick Murphys spelas på full patte i högtalarna.
Vilken inverkan allt detta har på slutresultatet? De som kan sin gruppdynamik hävdar att idealmixen består av en skopa friktion samt "We shall overcome"-sång. Men vad vet jag. . . ?
När Sverige och Irland på måndag kväll trycker in on-knappen avgör andra detaljer.
I går visade Erik Hamrén de första Irlandsklippen för sina spelare. Reine Almqvist i sin tur håller sig ännu med skarptaktiska scoutingögon. Beroende på vilka spelare Martin O´Neill väljer vet monsieur Reine exakt vad som väntar. Irland 2. 0 med ambitiösare passningsspel eller Traditions-Irland med längre spel och andrabollskrigande.
I förhandsprognosen låter det från irländskt håll att man vill vara spelförande.
I mixed zone i går tyckte mittbacken Erik Johansson att Sverige har kvaliteterna för att vara spelförande.
Tillbaka på hotellet plöjde jag statistisk. Och? Har ni något bättre för er som helgintro?
Det har tuggats än hel del om fasta situationer sen Båstadlägret. Martin Olssons polare i Norwich, Robbie Brady, har ett killertillslag när det kommer till frisparkar och hörnor. Och förra EM inledde Sverige med att låta Andre Sjevtjenko ostört nickstyra in segermålet efter hörna. Hamréns lag var ett av de sämsta i turneringen på att försvara och utnyttja fasta situationer, och man hämtade sig aldrig efter premiärsmällen.
Sverige har bättre koll på den detaljen i dag. Zlatans båda mål i play off-dramat i Köpenhamn kom till efter fasta.
Samtidigt är statistiknuffror just statistiknuffror, och en EM-match kläs alltjämt i kött och blod.
Och där det är solklart vem som utgör Sveriges spets, har Irland i James McCarthy en spelare som förmänskligar föreställningen om hur män från den gröna ön i grunden vill ha sin fotboll.
Eller som chef Rooth uttrycker sin beundran: "Omöjligt att inte älska rödhåriga evighetsmaskiner. En sån jävel som aldrig någonsin slutar springa. En modern hybrid av Stefan Schwarz och Paul Scholes. "
Nu råkar Rooth vara en die hard Evertonian, och målar därför gärna med stora McCarthypenseln. Men ni fattar: det kommer krävas svenska löpmeter och kampvillighet. Utöver en portion briljanz.