Han var här och hälsade på oss - ROISSY-EN-BRIE-LYON. Ännu en gång riktar fransmännen sina ögon mot lagets stjärna.
Hoppet är att Paul Pogba exploderar, funderingen är på vilket sätt det kommer att ske.
I en liten förort utanför Paris har en gammal tränare och en vaktmästare svaren.
Inför dagens åttondelsfinal mellanlandade Sportbladets Petra Thorén och Pontus Orre i Roissy-en-Brie - på planen där sagan om Paul Pogba en gång började.
Fågelkvittret ligger som en dov ljudslöja över fältet, en ridanläggning angränsar till den stora gräsplanen, en moppe fräser förbi på gatan längre bort där Paris-pendlarna släntrar hem för att göra fredagskväll.
Miljön känns lugn, grön och myllret i storstaden avlägset.
Inte mycket har förändrats på 20 år.
Det är inte schablonbilden av en tuff betongförort med hård slang som format ännu en unik fransk talang med afrikanska rötter. Roissy-en-Brie är snarare som en lantlig, sömning småstad som piggnade till, men inte överexploaterades, på slutet av 1960-talet när Paris bredde ut sig.
Det är lätt att förstå att en ung fotbolls- talang med två äldre bröder hade en fin barndom här.
Vid sex-tiden släntrar, kicksparkar och cyklar klubbens ungdomar in mellan grindarna på US Roissy en Brie Football.
De yngre tar tränaren i hand och går in i ett av klubbens tolv omklädningsrum först efter klartecken.
Grabbarna är elva och tolv år. Träningen genomförs på grus, bara de äldre får beträda gräsplanen och det nu på försommaren när A-laget har ledigt från sitt seriespel. Efter en passningsövning går de över till spel fem mot fem. Tränaren, som är mittback i klubbens seniorlag, håller ett vakande öga. Han är strikt men kärleksfull, höjer tonen när passningarna rullar för långsamt på det tröga underlaget, berömmer när spelare tar positiva initiativ.
Efter träningen kommer flera av dem fram till oss.
- Zlatan? undrar Guaye Dembaga.
Han hinner inte längre innan kompisarna dunkar till honom i ryggen.
- Vi ska prata om Paul, förstår du väl, säger de.
Flera av dem bor i ett av de i området få höghus som tornar upp snett bakom träningsanläggningen.
- Tänk dig! Vi bor där nu, där Pogba och hans familj bodde. Det ger oss inspiration. Kunde han så kan vi, säger Uday Ahmed Abbas.
- Han var här för ett tag sedan och hälsade på. Han talade med oss, han var väldigt snäll. Och så brukar han skicka presenter till klubben, säger Keziah Kelly-Roy.
Bröderna landslagsmän i annat landEn av gåvorna hänger på väggen inne på det lilla kansliet. Bredvid blekta klubbfoton sitter en Juventuströja inramad och signerad med orden "Till min första drömklubb".
Där hänger också en St Etienne-tröja från brodern Florentin. Både han och tredje brodern, Florentins tvilling Mathias, har representerat Guineas landslag medan lillebror Paul, mammans "La Pioche", som föddes i Frankrike spelar för Les Bleus.
Den franske mittfältsstjärnan hängde kvar i US Roissy tills han var 13 år då han lämnade klubben för närliggande Torcy och sen Le Havre. Han spelade med sina jämnåriga men sågs ofta gnugga med de större barnen.
- Jag gillade att spela mot de äldre, med mina bröder. Det var tuffare, mer fysiskt och när de tacklades så tacklades jag också, har Paul Pogba berättat i So Foot inför EM.
Sambou Tati tränade Paul Pogba under hans sista år i förortsklubben. Åren där allt hände och skillnaderna blev tydliga, då också lagkompisarna förstod att här fanns en spelare som var något utöver det vanliga.
Sambou Tati har avancerat till presidentposten i klubben. Han kan inte dyka upp under vårt besök (han har ett vanligt jobb också), men ringer plötsligt på min telefon.
- Paul, ja han var mycket bra redan när han var tolv år. Han var väldigt tekniskt skicklig och hade en stark karaktär. Han ville vinna, alltid. En riktig vinnarskalle. Och han älskade att dribbla. När vi gjorde olika övningar hade han alltid det med sig. Jag tyckte att han skulle släppa bollen tidigare ibland, för att flytta boll snabbare. Han lyssnade, säger Sambou Tati.
Hur var han som person?
- Han är densamma som han är nu. Han har inte ändrats.
Under kvällen kommer några av Paul Pogbas gamla vänner och lagkamrater till klubben. En handfull av dem engagerar sig på olika sätt i en förening som beskrivs som familjär och varm.
Men att ha fostrat en av världens främsta stjärnor är inte helt problemfritt.
Juventusmittfältarens gamla vänner talar med mig, om än med viss skepis. De vill inte ha sitt namn med i texten och hänvisar till presidenten. Efter hand kommer orsaken fram. Enligt de unga männen har det skrivits påhittade detaljer om Paul Pogba som flammat upp och skapat en debatt.
Nu värnar de om sin vän.
- Vi umgicks ofta, även utanför fotbollen. Vi var en stark grupp och vi vann mycket, säger en av dem.
- Paul glömmer aldrig sitt liv här, påpekar Sambou Tati.
Drömpengar till förortsklubben?Han håller tummarna för att sommaren kommer att innebära ett nättare miljonregn över hans klubb.
- När Paul gick från Manchester United till Juventus var han gratis. Det blev inga utbildningspengar för oss. Men vi hoppas att det blir annat i sommar, säger Sambou Tati väl medveten om att prislappen på byns guldkalv sägs ligga på över en miljard kronor.
Det har talats om att EM skulle vara ytterligare en chans att skina och bekräfta känslorna i eventuellt pågående (Real Madrid? Manchester United?) eller begynnande förhandlingar.
Men hittills har Paul Pogba, 23, inte glänst på miljardnivå.
•••
Paul Pogba är en av de första spelarna ut på Lyons nya, stiliga arena. Förbundskaptenen Didier Deschamps går fram till honom, tar ett snack och klappar om 23-åringen.
De färgade ränderna i håret lyser hela vägen upp på läktaren. Västen han plockar upp från gräset är av guld, såklart.
Uppvärmningen innehåller flera moment med boll. De franska spelarna driver från kona A till kona B. På vägen tillbaka tar spelarna med sig bollen på valfritt sätt. Paul Pogba gör det på sitt lilla vis. Han lyfter en rainbowflip över kompisarna.
I dag spelar 23-åringen sin fjärde EM-match.
Resan hittills har varit högst varierad. Och omtumlande förmodligen.
En svag inledning och sedan en inte helt genomtänkt bras d’honneur (en arm med knuten hand i luften och handen i armvecket) som uppfattades som en krigsförklaring av den franska pressen som kritiserat honom. Paul menade själv att det var en dansgest, en hälsning till familjen, men journalisterna har inte fått chans att fråga ytterligare. Paul Pogba och tredjemålvakten Benoît Costil är de enda som inte deltagit på en presskonferens under EM.
- De skyddar honom, säger en journalist.
Det är också med en liten suck och ett snett leende som Frankrikes förbundskapten möter min fråga om hur han ser på Juventusmittfältarens mästerskap på presskonferensen inför dagens match mot Irland. Men Didier Deschamps svarar och påpekar att han inte hindrar Paul Pogba från att snacka.
- Även om han inte är här så får ni mig att prata om honom. . . Han har haft tre svåra matcher. Men han hade en bra första halvlek mot Schweiz. Han är redo för nästa match, men han behöver lite lugn och ro för att ladda om. Han är fortfarande ung, säger Didier Deschamps.
Perioden i första halvleken mot Schweiz gav hopp, det var glimtar av den riktige "Hackan", La Pioche, som grävde sig fram på Schweiz planhalva.
Men fransmännen förväntar sig fortfarande mer.
Experterna har höga krav- Det är en spelare som är extraordinär, det får man inte glömma. Men vi förväntar oss mycket av stora spelare, säger Dominique Severac på Le Parisien och fortsätter:
- Han kommer snart att vara en spelare i en stor klubb som Real Madrid eller Manchester United. Han började i landslaget när han var 20 år och vi sa då att han kommer att finnas väldigt länge i landslaget och betyda mycket, men att han då fortfarande var ung. Sen hade vi VM i Brasilien och han var bra. Men vi sa att till EM 2016 är han klar, han har gjort över 30 landskamper. Men det är inte en spelare som lämnar stora spår efter