Sportbyråkraterna vill säga nej till padel - Riksidrottsförbundets styrelse vill att racketsporten padel får nej på helgens Riksidrottsmöte. Men konstruktionen med Riksidrottsförbundet är mycket märklig och politiken behöver tydliggöra för RF att nya medlemmar inte kan nekas på det godtyckliga sätt som görs i dag.
Svetten lackar och bollen far kors och tvärs. Padel, ett slags kombination av tennis och squash, växer explosionsartat. I Stockholm finns bland annat Zlatans egen anläggning Padel Zenter. Sporten kräver mindre förkunskaper än tennis. Den är snabb, kul och social och har potential att få upp ungdomen ur soffan.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
För två år sedan ansökte det svenska padelförbundet om medlemskap i Riksidrottsförbundet (RF). Ett medlemskap i RF krävs för att kunna ta del av det statliga stöd som ska uppmuntra idrottsverksamhet riktad till barn. Men förbundet fick nej. När Riksidrottsmötet hålls i Jönköping i helgen ska frågan upp igen. Styrelsens förslag är att återigen neka padel ett eget förbund.
Sportbyråkraterna anser nämligen att padel kan inordna sig i exempelvis tennis- eller squashförbundet. RF:s ordförande Björn Eriksson hänvisar till ökade administrativa kostnader om fler separata förbund tillåts.
Problemet är att padelförbundet då överlåter makten över sin verksamhet till ett annat förbund och inte själva kan styra hur pengarna ska användas. De får inte heller egna ombud på riksidrottsmötet. Fler sporter har samma problem med RF. Även Svenska Cheerleadingförbundet har nekats medlemskap under flera års tid och i stället blivit hänvisade till gymnastikförbundet, som de inte vill ingå i.
Riksidrottsförbundet fick sin nuvarande form 1931. Det är en märklig hybrid i svenskt samhällsliv. Förbundet har ensamrätt på att fördela de drygt 2 miljarder kronor som staten lägger på idrott varje år och agerar därför som en myndighet när den fördelar anslag. Men i praktiken fungerar RF mer som en intresseorganisation. Befintliga medlemmar röstar om de ska ta in nya, och alla kommer behöva dela på de pengar som finns. Det har skapat en insider-outsider-problematik. Av de tiotal förbund som har ansökt om medlemskap inför helgens möte förväntas bara ett, Friskis & Svettis, komma in.
Systemet är förlegat och riksdagen behöver arbeta för att öka konkurrensen inom idrotten. Som det fungerar i dag bromsas nya sporter. Filip Wiljander (Timbro) uppskattar dessutom att hälften av de statliga pengar som går till idrotten aldrig når fram till de lokala idrottsföreningarna. Björn Eriksson gör alltså rätt i att oroa sig för de administrativa kostnaderna. Men hur bekämpa dem?
En idé vore att frånta RF sin myndighetsroll och decentralisera bidragen genom kommunerna. Tills en sådan förändring är på plats behöver politiken snabbt tydliggöra för RF att nya medlemmar inte kan nekas på det godtyckliga sätt som görs i dag.
Tf