Strul in det sista för MFF sjuka forwards saknades - Tänk vilken enorm dramatik den här dagen kunde innehållit, funderar jag när ett fortsatt sargat Malmö FF tränar i höstens första riktiga ruskväder.
Löven har för sista gången (?) ramlat av trädalléerna runt träningsplanerna vid stadion. Nästa år ska här ju byggas en större sammanhållen träningsyta och många av träden försvinner. Stöter på kollega Ole Törner. MFF:s SLO Pierre Nordberg dyker ut för han ska prata med Markus Rosenberg. Han ger upp efter en stund. Marknads- och försäljningschefen Cina Wikeborg dyker upp för hon ska prata med Markus Rosenberg. Hon ger upp efter en stund.
MFF har nämligen än en gång kommit ut sent till träningen, först vid 11. 15 drar det igång på allvar. En handfull staketrävar hänger kvar envist.
Det är två dagar till den allsvenska avslutningen, men upplösningen i toppen är klar sedan en vecka tillbaka lite drygt.
Försök att föreställ er hur det hade sett ut om det varit en guldavgörande match på söndag för MFF mot Hammarby, hur många medier som stått där och svurit över vädret, hur nerven legat över planen och staketrävarna mumlat, diskuterat, svurit över situationen och varit många fler.
Föreställ er vilken uppståndelse, vilken dramatik och vilka rubriker, den här rapporten hade fört med sig om det varit så.
En grupp på fjorton utespelare tränar för fullt, en av dem är avstängd på söndag: Erdal Rakip. Tre målvakter är igång, skadade Johan Wiland är inte där förstås. I stället är U17-lagets Mattias Nilsson upplockad som en extra resurs och får göra sin första träning med A-truppen.
Blickarna irrar efter Jo Inge Berget och Teddy Bergqvist. Ingen av dem är där. Det visar sig att båda är sjuka, Berget var borta redan på onsdagen. Enock Kofi Adu har däremot piggnat till och är med, han var ju sjuk i helgen. Anton Tinnerholms onda tå håller honom helt borta från planen, så vi stryker väl honom i avdelningen aktuella spelare.
För sig själv joggar två spelare med olika förutsättningar. Kari Arnason är med en stund och testar sitt skadade lår, men lämnar planen utan att i princip ha rört en boll. Island spelar landskamper nästa vecka, kanske har han dem som mål - att han ska vara med på söndag känns långsökt.
Mer spännande och glädjande är spelaren som joggar bredvid honom. Det är Erik Andersson, mittfältaren som lånades ut till TFF i våras, men som skadade korsbandet i somras. Tre månader senare är han ute och gör sina första löpmetrar på den i regnet allt lerigare planen.
Efter lite lättare bollövningar och detta trånga spel på väldigt liten plan, där det rosa laget kommer in i ett stim (ni kan alltså roa er med en videosnutt här om ni vill se en sista träningsglimt av MFF 2016) och gör mål hela tiden, avslutas träningen med taktiskt nötande av uppspelsfaser med sikte på Hammarbymatchen.
Allan Kuhns hesa stämma raspar i regnet, han skriker och vrålar, det är den enda röst man hör höjas.
Vi skönjer en bild av ett lag till på söndag - ett lag som än en gång innehåller tre vänsterbackar. Tänk att vi resonerade i somras kring det överflödet och det är det som håller MFF igång nu i princip.
För så här matchas laget: Fredrik Andersson - Andreas Vindheim, Franz Brorsson, Behrang Safari, Pa Konate - Yoshimar Yotun, Enock Kofi Adu, Oscar Lewicki, Magnus Wolff Eikrem/Mattias Svanberg - Alexander Jeremejeff, Tobias Sana/Markus Rosenberg.
Då har Allan Kuhn själv uteslutit Rosenberg som startspelare när han kommit bort vid staketet, jag tror och misstänker att kaptenen hoppar in sista minuterna om det är möjligt (Oscar Lewicki lär bära bindeln från start), eftersom det känns mest rätt att han får avsluta säsongen som ledare före laget på planen.
Någonstans hoppas förstås Kuhn att Berget ska vara på benen och ta platsen bredvid Jeremejeff, men även norrmannen har landslag att tänka på i nästa vecka.
Annars blir det väl Sana.
Mycket talar väl för att norrmannen Magnus Wolff Eikrem startar till vänster, det känns mindre riskabelt att spela med en ond tidigare stukad fot än att skicka in supertalagen Mattias Svanberg som haft känningar i lårmuskeln.
I så fall skulle bänken utifrån situationen här och nu - det är ju ändå 48 timmar till match - bestå av Marko Johansson, Dennis Hadzikadunic, Mattias Svanberg och Markus Rosenberg.
Klockan står på 12. 12 när Allan Kuhn blåser i sin visselpipa och ropar "Mycket bra killar". Jag skyndar mot bilen och när jag rullar iväg ser jag till min förvåning att några spelare dröjer kvar och skjuter.
När guldfirandet och semestern hägrar, kanske man inte känner regnet?
Tänk vad tiden går fort, tänkt att det för ett år sedan var så att Sjachtar Donetsk precis släckt MFF:s hopp att få spela vidare i Europa efter nyår (3/11 vann de med 4-0), men att laget då hade en cupmatch mot Götene, två träningsmatcher, Zlatanfesten mot PSG och brakförlusten mot Real Madrid framför sig.
Den 4 november var det också 28 dagar tills Åge Hareide officiellt skulle säga upp sig från jobbet som tränare.
Apropå den förre tränaren så viskar männen vid staketet om en gäst de sprungit på. Hareide är i byggnaden! Den numera danske förbundskaptenen har en tuff start i nya jobbet, men är förstås bara på en vänskaplig visit, hans landslag har en måstematch i VM-kvalet hemma mot Kazakstan den 11 november.
Funderar på var fotbollsåret 2016 på herrsidan tagit vägen? Var det inte alldeles nyss som Allan Kuhn tog över jobbet, som vi spekulerade i vad som skulle vänta Malmö FF det här året?
Tänk att det bara återstår en kort matchförberedande stängd träning inne på stadion och så guldpartyt mot Hammarby, där över 21000 MFF-supporters ska fira sina hjältar, där "Lennart" ska välkomnas hem och få bekymrar sig på allvar kring resultatet (eller?).