Wallenbergarna bäddar för näringslivets Zlatans - Fredrik Lundberg satte trenden. Nu följer Wallenbergarna efter. Aktieoptioner till ordförande lär bli vanligare när tungviktarna pekat ut riktningen. I framtiden kan näringslivets stjärnor kräva ohemula ersättningar för att fatta klubban.
En mamma eller pappa, alltså en ordförande, att bolla idéer med och få stöd av. Så ser den svenska modellen ut. Därför har ordföranden två tre gånger mer i arvode än de övriga styrelseledamöterna.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Optioner - papper för att i framtiden få köpa aktier i bolaget till ett visst pris - var tidigare främst förbehållet vd och andra toppkrafter i ledningen. Det gällde alltså inte styrelsen med ordförande i spetsen. Som operativ chef brukar vd dels få mycket större ersättning än ordföranden, dels ibland få teckna optioner. Det är ju inte ett heltidsjobb att svinga klubban.
Men våren 2015 spred Fredrik Lundberg belöningssystemet med optioner vidare upp till ordföranden.
Då skakades sfären runt Industrivärden och Handelsbanken av skandalerna runt privatjet och jakter. Fredrik Lundberg och Handelsbankens ordförande Pär Boman hade gripit makten. De behövde en ny ordförande till sfärbolaget Sandvik. Den starkast lysande stjärnan på Sveriges vd-himmel var den dåvarande Assa Abloy-chefen Johan Molin.
På Sandviks årsstämma i Sandviken valde aktieägarna honom till ordförande och klubbade oförändrade arvoden till styrelsen. Johan Molin skulle få 1,7 miljoner om året. I samma veva köpte Johan Molin Sandvikaktier för drygt 17 miljoner kronor.
Men efter stämmorna i både Sandvik och Industrivärden, som är verkstadsbolagets huvudägare, ställde investmentbolaget dessutom ut en miljon optioner till Johan Molin.
Avtalet gav Johan Molin rätt att fem år senare, 2020, köpa en miljon Sandvikaktier av Industrivärden. Om aktien skulle ha dubblats i värde på de fem åren skulle Johan Molin kunna tjäna 75 miljoner kronor på optionerna, räknade Dagens Industri då ut. (Då stod aktien i runt 100 kronor, nu i runt 140 kronor. )
Optionsprogram brukar vara förmånligt utformade och ge rikligt med pengar. Det är liksom en del av idén.
Men enligt Aktiebolagslagen och Svensk kod för bolagsstyrning ska aktieägarna normalt sett bestämma ordförandens arvode på bolagsstämman. Johan Molins optioner hanterades dock utanför stämmorna. Inte ens ett pressmeddelande om saken skickade Sandvik eller Industrivärden ut.
De mindre aktieägarna i Industrivärden fick alltså inte säga vad de tyckte om att sälja Sandvikaktier till Johan Molin och aktieägarna i Sandvik blev inte upplysta om Johan Molins hela möjliga pengapåse.
Nu går familjen Wallenberg samma väg genom att erbjuda alla som är ordförande i familjens investmentbolag Investors kärninnehav optioner i de bolag de styr över. Erbjudandet gäller dock inte Marcus Wallenberg, som är ordförande för SEB och försvarskoncernen Saab, och Jacob Wallenberg, som inte är ordförande i något bolag utom Investor.
Med andra ord kan ordförande i Ericsson, Atlas Copco, ABB, Astra Zeneca, Sobi, Epiroc , Wärtsilä, Nasdaq , Electrolux och Husqvarna komma i fråga.
De ordföranden som vill vara med får köpa optioner för mellan 2 och 5 miljoner. Om fem år får de lösa in dem till 110 procent av aktiekursens värde.
Erbjudandet gäller under första kvartalet 2019, alltså före vårens bolagsstämmor. Investors aktieägare får därmed inte säga vad de tycker om att sälja aktier i kärninnehaven. De övriga bolagens aktieägare hinner dock tycka till om ordförandes hela möjliga ersättning.
Investor hävdar att det är ett frivilligt erbjudande och helt separat från arvodet. Och Investors upplägg får okej från Aktiemarknadsnämnden. Wallenbergarna har också pratat med andra stora ägare för att höra om de vill ge ut optioner till ordförande.
Eftersom det verkar vara fritt fram för alla ägare att erbjuda optioner verkar det inte finnas några gränser för hur många optionskontrakt en ordförande skriver på.
Ta Ericssons ordförande Ronnie Leten. Han kan alltså tacka ja till Investors optioner. Om Christer Gardells och Lars Förbergs fond Cevian - som är Ericssons största ägare sett till kapital - också skulle vilja erbjuda honom optioner kan han tacka ja till dem med. Om den tredje största ägaren, den amerikanska fonden Primecap, skulle få för sig att ge ut optioner kan han tacka ja till dem också. Och så vidare.
Dessutom kan ju en person vara ordförande i flera bolag och därmed kanske bli erbjuden flera olika optionsprogram.
Optionsprogrammen ritar helt enkelt om den svenska spelplanen för ordförandeposten. Så småningom kan näringslivstopparna komma att kräva ohemula ersättningar för att ta klubban. Några ordföranden kan kanske i framtiden tjäna så mycket att de blir näringslivets Zlatans.
Tf