Zlatan ingick aldrig i Anderssons planer - Sverige får klara sig utan Zlatan Ibrahimovic i VM. Synd, men väntat. Jag hade gärna sett honom i truppen. Det hade gett landslaget ytterligare en dimension.
För förbundskapten Janne Andersson har Zlatan Ibrahimovics eventuella medverkan i VM varit en ickefråga, trots alla möjliga (pr-mässiga) VM-hintar från Ibrahimovic själv i olika sammanhang.
Andersson talar ofta om "förhållningssätt". Och han har förhållit sig till Ibrahimovic precis på samma sätt som till övriga spelare som tackat nej till landslagsspel.
Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ett nej tack är ett nej tack och gäller så länge spelaren själv inte ändrar sig och hör av sig.
Därför har Zlatan - precis som exempelvis Andreas Isaksson och Pontus Wernbloom som också tackade för sig i blågul tröja efter EM 2016 - aldrig funnits i Janne Anderssons VM-planer. Inte ens när han gjorde succé under debutsäsongen i Manchester United, eller när han debuterade i Los Angeles Galaxy med två fullträffar, varav ett drömmål.
Janne Andersson är väldigt pragmatisk. Han står stadigt med fötterna i fotbollsmyllan. Svävar inte iväg, utan förhåller (ojdå) sig till verkligheten som den är.
Trist? Nä, bara realist.
Under den bragdartade kvalresan, som tog Sverige till VM, var det kollektivets kraft som var styrkan. Tydliga roller, ordning och reda, och taktisk noggrannhet.
Vem som än spelade så anpassade sig den spelaren till laget.
Under Erik Hamréns tid som förbundskapten var Blågult "Zlatans landslag". Hamrén fick Ibrahimovic att lyfta i Blågult, det ska man komma ihåg, men upphöjningen och den närmast undfallande behandlingen av Zlatan från landslagsledningen orsakade djupa sprickor i laget som krackelerade helt under det misslyckade EM-slutspelet 2016.
Zlatans stjärnstatus, både på och utanför planen, fick andra spelare att gömma sig i skuggan av Den Store och underprestera. Allt kretsade runt Ibrahimovic, som närmast på egen hand var nära att föra Sverige till VM 2014.
När nu Sverige tog sig till VM-slutspel för första gången på tolv år - utan vår främsta spelare genom tiderna - vaknade alla Zlatan-kritiker och kröp fram under sina stenar.
Men i stället för att kasta skit över Ibra bör man kanske fundera på hur bra Janne Anderssons landslag skulle vara m-e-d Ibrahimovic i truppen.
Jag är nämligen säker på att Ibrahimovic hade gillat Anderssons raka ledarstil och anpassat sig till laget - och inte tvärtom.
Den svåra knäskadan för ett år sedan kunde ha ändat Zlatans karriär. Han är visserligen tillbaka på planen, men långt ifrån100-procentig. I höst fyller han dessutom 37 och åren börjar ta ut sin rätt.
Hade han då haft något att göra i VM?
Ja, absolut. Med den stjärnstatus och erfarenhet från stora arenor som Zlatan besitter hade hans blotta närvaro ingett respekt hos motståndarna, lyft självförtroendet i den svenska truppen och varit ett spännande taktiskt vapen för Andersson att ta till.
Nu får Andersson lita till det manskap han har och som han - just det - förhållit sig till. Som anfallsparet Marcus Berg/Ola Toivonen. Duktiga fotbollsspelare som gjort fina insatser i kvalet, men inte direkt skrämmer slag på försvararna i Sydkorea, Tyskland och Mexiko precis.
Därför hade det varit mycket häftigare om det väntade "nej tack" varit ett "ja". För Janne Andersson förändrar det dock absolut ingenting. Zlatan Ibrahimovic har ändå aldrig ingått i hans VM-planer.