70 åringen som bara vill glo på tv - Vad skrämmer livet ur Donald Trumps medarbetare? De fem timmar under dagen då den sjuttioåriga gubben sitter ensam och muttrar framför tv-apparaten. Precis vad som helst kan hända då. Som när han beskyllde den brittiska underrättelsetjänsten för att ha hjälpt Obama "avlyssna" Trumps högkvarter. Ett huvudlöst påstående som Trump snappade upp från konservativa Fox News, en kanal vars åsikter han regelbundet kopierar enligt devisen "sägs det i rabiata höger-program så måste det ju vara sant".
Källor inifrån Vita huset har beskrivit hur desperata assistenter försöker minska presidentens skärmtid genom att boka in fler möten. Inget verkar hjälpa. Trump vill inte läsa böcker eller detaljerade rapporter. Komplicerade uppgifter tråkar ut honom. "The child-man in chief", som NY Times Paul Krugman kallar honom, vill inte äta grönsaker eller göra läxorna. Han vill äta skräpmat och glo på tv.
Ingen annan president har varit så präglad av tv-mediet. Under valkampanjen sa Trump, utan att skämmas, att han hämtade sina militära råd från nyheterna. I Vita husets morgonmöten utgår han regelbundet från kabelkanalernas diskussioner, i stället för att fokusera på sin egen politiska agenda. Lobbyister och utländska diplomater har lärt sig att det bästa sättet att få hans uppmärksamhet är att framträda i tv. Påståendet att dagens unga är mediekåta kommer på skam när man skådar den jag-svaga åldringens intima relation med dumburken.
Donald Trump är den första amerikanske presidenten som är klippt och skuren för tv-mediet, skrev tidskriften Time i december. Varje dag är som ett nytt avsnitt, "inspelat framför en livepublik och en värld som inte kan få nog av spektaklet". Till och med Trump inser att han valdes som en reality-tv-karaktär. Han ser därför ingen anledning att ändra sig. De låga opinionssiffrorna spelar ingen roll så länge han får höga tittarsiffror.
Trump insåg instinktivt att valkampanjen 2016 var ett tv-program och inte en demokratisk process, menar Rolling Stone-journalisten Matt Taibbi som nyligen släppte boken "Insane clown president". I januari varnade Taibbi för att även medierna skulle lockas att beskriva presidentämbetet som en "freak show". Efter Trumps hundra första dagar kan man konstatera att journalistkåren har ansträngt sig för att avslöja presidentens tvångsmässiga lögner och illa dolda svågerpolitik. Men medierna har också i stor utsträckning dragits in i Trumpcirkusen. Varje dag får tv-journalisterna en ny chans att håna vuxenbebisens taffliga försök att leka politiker. Och varje dag tränger sockersliskiga skandaler ut viktiga fullkornsnyheter.
Det bekräftas av Politicos undersökning som presenterades i veckan. Intervjuer med ett trettiotal Vita huset-korrespondenter avslöjar en administration som är besatt av att bli omskriven. Trumps underhuggare vill dock inte prata om krångliga policyfrågor och sakpolitik. Det är i stället palatsintriger som får dem att läcka som ett såll. Vilket syns i de oräkneliga nyhetsinslagen om maktstriden mellan Jared Kushner och Steve Bannon. Ett annat talande exempel är när nyhetsbyrån AP fick tag på ett PM om att militären eventuellt skulle sättas in mot flyktingar. Vita huset vägrade kommentera. Men när New York magazine undrade om Donald Trump hade slutat följa sin rådgivare Kellyanne Conway på Twitter, kom svaret inom några minuter.
Den oändliga såpan beror delvis på "the child-man in chief". Men Trump kan inte ensam beskyllas för att ha förvandlat politiken till en freakshow. Vägen stakades ut av tv-kanaler som skulle fyllas med dramatiskt innehåll 24 timmar om dygnet. Medieforskaren Jay Rosens kommentar till Politicos avslöjande var att publicera en graf över amerikanernas sjunkande förtroende för massmedier.
Journalister i USA kämpar säkert med sin skräckblandade förtjusning inför cirkusen. Men det demokratiska underskottet kommer att öka om de fortsätter dras med i huvudclownens tv-anpassade nycker. Det är ödesdigert i ett land där nästan hälften av befolkningen inte röstar.