Ann Sofie Dahl Grön på utsidan och röd inuti.

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Ann Sofie Dahl Grön på utsidan och röd inuti. - Något slags liberaler i lusekofta.

Det var bilden av Miljöpartiet bland många borgerliga när det gullades som mest med partiet för några år sedan. Det var då som miljöpartister togs in i parti och minut i salongerna av kompisarna i de borgerliga partierna, som entusiastiskt presenterade dem som de allra hippaste och trendigaste i politiken.

Miljöengagemanget sågs som det yttersta beviset på hur rätt de låg i tiden; de valde ju också Kravmärkt och ekologiskt långt innan det hade blivit var mans vardagsvara i kylskåpen.

Gröna utanpå och blå inuti, det var så de antogs vara, miljöpartisterna.

Det var på den tiden när Maria Wetterstrand och Peter Eriksson ledde Miljöpartiet som dess båda språkrör. De var miljöpartister som det både gick att språka med och som förmådde att kommunicera i fullt begripliga meningar, vilket förledde en del borgerliga opinionsbildare att tro att miljöpartisterna egentligen mest var som de själva, fast i grönt konvolut.

Men med bytet av språkrör till den mästrande politiske broilern Gustav Fridolin och den världsfrånvända Åsa Romson började det så sakteliga gå upp för allt fler att Miljöpartiet hörde hemma någon helt annanstans än i det borgerliga umgänget.

Tyvärr drog S-ledningen de motsatta slutsatserna om Miljöpartiets kvaliteter. Tvärtemot all socialdemokratisk tradition tog Löfven med det lilla partiet ända in i regeringen; ett märkligt beslut av det gamla betongpartiet som nästan alltid sett till att hålla regeringsmakten för sig självt.

Att MP är ett parti som tillika accepterat en slående bredd i värderingarna har blivit allt mer tydligt under de gångna månaderna. Och en sak är då säker: några liberaler i grön mundering är de då inte.

Färgsättningen i Miljöpartiet är i själva verket densamma som vattenmelonens: grön på utsidan och röd inuti. Det både förklarar och underlättar deltagandet i den socialdemokratiskt dominerade ministären.

Men det var trots allt inte statsminister Stefan Löfven (S) som först förde Miljöpartiet längst in i de politiska finrummen; det gjorde hans företrädare Fredrik Reinfeldt (M). Framför allt utmärker sig ett fatalt beslut, varigenom Reinfeldt förärade Miljöpartiet ett avgörande inflytande på det svenska samhällsbygget som lär få kännbara konsekvenser för en mansålder eller mer framöver.

Det var i flyktingpolitiken, där Reinfeldt i överenskommelsen 2011 villkorslöst lät Miljöpartiet diktera den svenska migrationspolitiken. De katastrofala följderna av den politiken drabbade Sverige med full kraft hösten 2015. När Löfvenregeringen i sista minuten drog i handbromsen var det till ljudet av Åsa Romsons högljudda snyftningar.

För de notoriska skattehöjarna i Miljöpartiet är sådana bagateller som bristande resurser inget att haka upp sig på, eller verklighetens begränsningar, för den delen.

Det är rött och grönt som en slafsig vattenmelon, och det är väldigt långt bort från blått och liberalt och frihetligt. Och på det lär inga personbyten någonsin kunna ändra.

Källa - 2016-05-30 01:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+