Arvet efter Fredrik Reinfeldt - I dag är det fyra år sedan dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt i ett tal uppmanade svenska folket att "öppna era hjärtan". Jag var utrikesminister Bildts pressekreterare och hörde talet på Norrmalmstorg. Två dagar senare reste vi till det Irak där IS samma sommar hade intensifierat sin offensiv. I Erbil träffade vi några av offren. I öknen besökte vi ett flyktingläger med ännu fler.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Flyktingarnas berättelser gjorde Reinfeldts maning verklig. När vi kommit hem från Irak bjöds hastigt in till en presskonferens med utrikesministern och finansministern. De upprepade bedömningen att omvärldsoron skulle skapa ökade flyktingströmmar. Kostnaderna för detta skulle begränsa utrymmet för vallöften.
LO:s chefekonom hävdade att regeringen försökte "konstruera en kris". Aftonbladets politiska chefredaktör att den som inte såg strategin bakom detta "måste vara blind".
I dag är det ofta Reinfeldt som anklagas för att ha varit blind inför en kris. Man kan få intrycket att talet och en migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet var det enda Reinfeldt gjorde under åtta år. Politiska motståndare, men även vissa partikamrater och tidigare medarbetare, tar varje chans att förminska hans insats. Och "öppna era hjärtan"-talet har blivit den yttersta symbolen.
Den förhastade avgången och den obegripliga DÖ har bidragit till eftervärldens bild. Men med det sagt: Dolkstötarna mot Reinfeldt är inte bara ovärdiga. Det är en djupt orättvis bild som i dag tecknas av hans gärning.
Situationen 2011 och 2014 var nämligen en helt annan än 2015. 2011 hade antalet asylsökande i flera år legat runt 30 000. 2014 syntes en ökning - det var ju presskonferensens budskap. Men den enorma uppgången, som till slut tvingade Löfvenregeringen att dra i handbromsen, kom ett år senare. 2014 fanns en samspelt regering med en tanke om riktningen.
Men framför allt: Reinfeldt åstadkom så mycket mer som statsminister.
För det första: Han ingav ett förtroende som nuvarande statsminister inte har nått upp till.
För det andra: Han åstadkom politisk förändring.
Han genomförde skattesänkningar som visade sig irreversibla. 2014 hade en vanlig arbetstagare en extra månadslön kvar om året jämfört med 2006. RUT och sänkt restaurangmoms skapade jobb och gjorde vardagen enklare och roligare. Dessutom genomfördes många mindre frihetsreformer som kårobligatoriets avskaffande, enklare bygglovsregler, avdragsrätt för välgörenhet och möjlighet att köpa receptfria läkemedel i daglighandeln.
Sverige vitaliserades. Resultatet ser vi idag i framgångssagor som Spotify, Klarna och iZettle.
Under samma regering började flumskolan styras upp. Straffen för våldsbrott skärptes. De skenande sjukskrivningarna bromsades. Sysselsättning och nyföretagande ökade. Statsskulden minskades. Sverige styrdes intakt genom den värsta finanskrisen sedan 30-talet. Reinfeldts finansminister utsågs till EU:s bästa. Hans utrikesminister gjorde Sverige till näst mest inflytelserika medlemsstat i att forma EU:s utrikespolitik.
Detta och mycket mer åstadkom Reinfeldt. En prestation det finns anledning att öppna sitt hjärta för.