Att inte ha ett språk är att vara lemlästad - Leena Männik Styren är född och uppvuxen i Sverige - ändå har hon alltid sett sig som ett estniskt flyktingbarn.
- Jag kunde knappt ett ord svenska när jag började skolan, berättar hon för SvD Kultur.
Hennes berättelse ingår i SvD Kulturs samling "Jag minns", som nu släpps i bokform.
Hösten 2016 lät SvD Kultur läsare och kulturpersonligheter dela med sig av sina minnen från de senaste hundra åren.
Nu släpps boken "Jag minns. Svenska folket berättar om sitt 1900-tal" där ett urval av de 3000 bidragen presenteras.
Leena Männik Styren är en av de medverkande.
Jag minns när min fröken i första klass drog ett rött streck på mitt andra "e" i mitt namn "Leena". "Här i Sverige stavar vi Lena med ett e" sade hon, som aldrig stött på flyktingbarn från Estland tidigare.
Det blänker till i hennes ögon när hon berättar om hur läraren ändrade stavningen på hennes namn första dagen i skolan.
- Jag var bara sju år men jag förstod att hon hade fel. Det var ju mitt namn? Det var ett ingrepp på min integritet och jag tyckte hon var dum som inte fattade. Men jag hade inget att sätta emot då, säger Leena Männik Styren.
Sedan tittar hon ner i sina anteckningar. Hon ville ha mina frågor i förväg för att kunna förbereda sig.
- Först var jag lite tveksam till detta, men så pratade jag med mina barn och de har länge tjatat på mig att jag ska skriva ner mina minnen. "Klart du ska bli intervjuad mamma!"
Leena Männik Styrens familj kommer från Estland, och 1944 flydde de från Tallinn, från kriget och "rädslan för ryssen". Föräldrarna som haft ett rikt socialt och kulturellt liv bröt upp från allt, lämnade släkt och vänner och gav sig av först till Finland, och så småningom till Sverige där de fick jobb inom industrin i Göteborg. Leena föddes först ett par år efter att familjen kommit hit. Ändå har hon alltid sett sig själv som ett flyktingbarn. Familjen bodde ute på landet och umgicks bara med varandra. Barnen var med i estniska scouterna, åkte på estniskt barnkollo och lärde sig bara estniska. Först när hon började skolan förstod hon hur annorlunda hon var.
Klimatkollen med Jenny Stiernstedt. De viktigaste klimatnyheterna direkt i din inkorg.
- Jag kunde knappt ett ord svenska. Hela första terminen satt jag bara och ritade och iakttog. Lyssnade på tonfall, kände av stämningar, observerade allt som hände. Det är klart att det var ett utanförskap, jag kunde ju inte leka med någon. Jag är fortfarande känslig för allt som inte sägs rätt ut.
Men även om föräldrarna var både socialt och ekonomiskt utsatta, var de stolta över sitt ursprung. Deras barn var annorlunda än svenska barn, de skulle vara lite duktigare och aldrig ha något att skämmas över. Leena fick ofta höra att "så gör inte estniska barn".
- Ingen skulle kunna anmärka på oss och vi skulle vara stolta över att vara annorlunda… men jag ville ju bara vara som alla andra! Jag skämdes så när mamma och pappa pratade sin dåliga svenska, och hatade kläderna med estniskt mönster som min mamma stickade.
- I dag kan jag känna en stolthet över min bakgrund. Känna att jag är helt svensk men också est.
Utan vare sig stöd hemifrån eller skolan lärde sig Leena ändå svenska, så som barn gör. Efter skolan, när föräldrarna jobbade höll hon till på biblioteket och cyklade hem med bokhögar fastklämda på pakethållaren. Språk blev hennes bästa skolämne och läsningen ingången till den nya språkvärlden.
När Leena var elva år hade hon en lärare som uppmuntrade henne att söka in på realskolan, och hon blev den första i familjen som studerade vidare. Kanske förändrade det hennes liv. Hon utbildade sig sedan till logoped, har läst retorik och språkvetenskap och arbetar i dag som kommunikationskonsult.
- Det är först nu när jag har börjat bli äldre och ser tillbaka som jag förstår att det kanske inte är någon slump att jag håller på med just språk. Ord har sådan makt, och jag vet hur svårt det är när man inte har språket. Det är som att vara lemlästad, att inte ha tillgång till sina ord.
Född: 1948 i Helsingborg.
Bor: Stockholm
Familj: Make, två barn, två bonusbarn och sex barnbarn
Yrke: Kommunikationskonsult. Har skrivit två böcker om kommunikation: "Mingel - konsten att knyta kontakter" och "Goda Middagssamtal. Bli ett uppskattat sällskap vid bordet" som kom ut i augusti.
Intresserad av: Umgås med vänner och familj. Läsning, mat och vin. Lär sig att crawla.