Bättre att frysa här än att dö i Afghanistan - Demonstrationen i Stockholm mot utvisningar till Afghanistan är nu inne på andra veckan. Protesterna sprider sig över landet, men ännu finns ingen lösning i sikte.
Allt fler tar skydd under tak när regnet tilltar. Men det är ont om plats innanför det avspärrade område på Medborgarplatsen i Stockholm där initiativet #ungisverige håller till. Demonstrationen mot utvisningarna till Afghanistan är nu inne på sitt elfte dygn.
- Många har blivit sjuka och är rädda efter attacken i förra veckan, när rasister kastade en rökbomb mot oss. Men vi ger inte upp och våra krav kvarstår, säger Mahmoud Rezale, en av demonstrationens initiativtagare.
Kravet är att Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik ska besöka manifestationen personligen och därefter stoppa alla utvisningar till Afghanistan. Ribbenvik har svarat Ung i Sverige i brevform och förklarat att konflikten inte nått hela landet, varför vissa anses ha asylskäl och andra inte:
"Vi har inte möjlighet att tillgodose de önskemål ni har om ett generellt beslut om att alla människor från Afghanistan ska få stanna i Sverige. "
Men det är inte svar nog för demonstranterna, som vid en presskonferens förklarade att de tänker sitta kvar på Medborgarplatsens trappor tills dess att de får sin vilja igenom och att de har tagit manifestationen vidare till andra städer och skolor runt om i Sverige.
- Jag förstår att ni har regler för vilka som ska få stanna här, men Afghanistan är inte säkert, säger Mahmoud Rezale och fortsätter:
- Efter terrorattacken på Drottninggatan så träffade jag och bad för några svenskar och de var jätteoroliga för att terrorismen kommit till Stockholm. Men där jag kommer ifrån sker attentat varje dag, varje timme, förklarar han.
Trots näthot och spridda kommentarer har det gått lugnt till sedan attacken i förra veckan då tre personer skadades lindrigt. Kanske spelar det stora antalet poliser som patrullerar området roll, eller så lugnar de många etablerade svenskar som sympatisitter på trappan tillsammans med de allt mer genomfrusna afghanska ungdomarna den tidigare så hotfulla stämningen. Det är i vilket fall vad James Hogg hoppas på, som just anslutit till manifestationen.
- Jag vill visa min sympati och det finns självklart 10 000-tals svenskar som känner som jag. På 1970-talet kom det också mängder av människor till vårt land, men om de anlände på fredagen hade de jobb och bostad på måndagen. Deras situation blev aldrig politisk på samma sätt som nu, säger han.
En man slingrar sig snabbt genom den hukande folkmassan. Oroliga blickar byts mellan de som brer smörgåsar och serverar vatten och te till demonstranterna. Vad vill han? Två skrynkliga hundralappar är mannens bidrag. Mahmoud Rezale och de andra initiativtagarna tackar och förklarar att de ska köpa Alvedon för pengarna. Medicin behöver också den lilla familj som huserar under en blå presenning. Båda barnen är sjuka. De hostar och snorar för att sedan krypa upp under det bristfälliga regnskyddet.
- Vad ska dom göra? Det är bättre att frysa här än att dö i Afghanistan, säger Mahmoud Rezale.