Björklund utmanar Alliansen - Jan Björklund kommer till Almedalen och utmanar Alliansen - om EU, om energin och om försvaret.
Liberal profilering är viktigare än det borgerliga samarbetet - men det har hittills inte betalat sig.
EU-samarbetet måste fördjupas.
Liberalernas Jan Björklund är ensam i svensk politik om att dra den slutsatsen efter brexit.
Han förklarar resultatet i den brittiska folkomröstningen - och liknande stämningar i Europa - med att människor är besvikna på att EU inte har kunnat kunna leverera tillräckliga resultat i frågor som ekonomi, jobb, flyktingar och säkerhetspolitik.
Lösningen är inte att försvaga EU-samarbetet säger Björklund, som varnar för att det i stället skulle leda till EU:s upplösning. Enligt Liberalerna är botemedlet istället ett fördjupat EU-samarbete.
Björklunds EU-offensiv innebär att han distanserar Liberalerna från de andra Allianspartierna, också på det här området.
Så här skrev M-ledaren Anna Kinberg Batra på DN Debatt efter brexit: "Nya projekt som sker över människors huvuden eller bortom demokratisk förankring är inte svaret på den oro och det missnöje vi ser i dag. "
Centerns Annie Lööf säger i Visby i dag att EU "måste bli smalare men vassare" och KD-ledaren Ebba Busch Thor har tidigare sagt att EU-länderna ska få "röda kort" - större möjligheter att använda veto för att stoppa olika förslag.
Enligt Björklund är detta bara "koder" som de använder som vill försvaga EU-samarbetet.
Om Björklund skulle ha rätt i att det krävs ett fördjupat samarbete för att EU ska leverera bättre resultat, så förklarar han ändå inte riktigt hur väljarna ska förmås att godkänna den fördjupningen.
I sitt tal utmanade Jan Björklund de andra Allianspartierna också på andra områden. Liberalerna står ju utanför två av de tyngsta uppgörelserna med regeringen, om energipolitiken och försvaret.
På Almedalsveckans första dag presenterade Björklund ett ultimatum om försvaret - Liberalerna kommer inte att acceptera den nuvarande försvarsuppgörelsen om det blir en Alliansregering 2018.
Liberalernas strategi hittills innebär att Björklund ger Socialdemokraterna något som de hemsk gärna vill ha: borgerlig splittring. Björklund får samtidigt något som han behöver: chansen att profilera Liberalerna.
Problemet för L-ledaren är det här: det har hittills inte betalat sig i form av högre opinionssiffror.