Bortglömda flyktingrutten dödligare än Medelhavet - Folkmord är en risk. Civila har beväpnats i en våldsam kampanj mot den utsatta minoriteten rohingya i Burma. De som lyckades med den vådliga båtflykten förra året oroas för sina anhöriga.
KUALA LUMPUR Muhammed Islams återförening med sin mamma förra året blev ordlös. Även när känslorna lagt sig. Havet hade tagit hennes röst. Nio år tidigare hade han gjort samma resa. Korsat gränsen från sydvästra Burma till Bangladesh. Klämt in sig på en båt för två veckors färd till södra Thailand, därefter vandrat till Malaysia.
Det var tufft då, för honom. För hans mamma, Halimar Kathum, blev det nästan övermäktigt.
- Vågorna slog in högt över båten, berättar hon. Många dog. När vi kom till Thailand låstes vi in i lastutrymmet. Jag lämnade mitt liv i Allahs händer.
Flykten över Bengaliska viken och Andamansjön var förra året minst tre gånger dödligare än den i Medelhavet, men inte hälften så uppmärksammad. Flyktingar övergavs till sjöss och blev i vissa fall drivande i över en månad eftersom inget land ville ta emot dem. Bland de som nådde land bogserades många åter ut till öppet hav. Andra placerades i häkte, och vissa sitter där än. Samtidigt växer desperationen att slippa ut ur Burma.
Rohingya, den muslimska folkgrupp de flesta flyktingarna tillhör, utsätts just nu för en ny straffkampanj i hemprovinsen Rakhine. Trots att de bott här i generationer betraktas de som illegala immigranter. Militären begränsar och beskattar alla deras aktiviteter, och de diskrimineras systematiskt i samhället. Efter etniska strider 2012 har omkring 125 000 flyttats till läger med undermåliga förhållanden. Risken för folkmord har bedömts som överhängande.
- Det är en väldigt farlig situation, det är fullt möjligt att det leder till ett fullständigt sammanbrott, säger Chris Lewa, grundare av Arakan Project, som jobbat med mänskliga rättigheter för rohingya sedan 1999.
Att hålla koll på utvecklingen är svårt. Biståndsarbetare har slängts ut. Lokala journalister har avskedats och hotats. Lewa, som vid tidpunkten för den här intervjun befann sig i Rangoon, var själv orolig för hur resten av hennes arbete i landet skulle gå.
För anhöriga i andra länder är oron naturligtvis än värre. Muhammed Islam pratade tidigare regelbundet med sina systrar i Burma. Nu har han inte hört från dem på ett halvår.
- Alla Rohingya med mobiltelefoner arresteras, säger han. De som lämnar byn skjuts.
Islam tillhör de lyckliga. Han bor i en mörk liten stuga i norra Kuala Lumpur med sin mamma, gravida fru, deras tre barn, hans kusin och hennes familj.
Vid femtiden varje morgon cyklar han till den hangarliknande marknaden Pasar Borong för att kånka grönsakskartonger i elva timmar. Efter flera års väntan har de registrerats av FN:s flyktingorgan. Det innebär att de får hjälp med sjukvård, rättsliga frågor och på längre sikt kanske även kan omplaceras i ett tredje land. För det är vad alla i slutänden hoppas på.