Dag 205 med Elvis In the ghetto - ”I betongen”? ”En el barrio”? ”Ned i NATO”?
Likt kära barn har denna kära misärskildring många namn. Den skrevs som ”The vicious circle”, för det är vad den handlar om: mönster som är hart när omöjliga att bryta sig ur, den cykliska rörelsen som får olycksbarn utan reella valmöjligheter att följa föräldrarnas spår.
Egentligen skrevs ”In the ghetto” till Sammy Davis jr, av Mac Davis som hade så stor del i Elvis repertoar 1968-69. Sammy Davis jr tackade nej (men gjorde en cover något år senare) och budet gick till Elvis, som spelade in den i American Sound Studio i januari 1969.
Man kan ha invändningar. Är det inte lite socialpornografiskt? Melodramatiskt? Rentav kletigt?
Jag förstår dem, men köper dem inte. Det låter som en djupt känd och engagerad vädjan om förståelse, ändå präglad av uppgiven hopplöshet och stor sorg. Elvis spelade in den under den korta period – strax efter mordet på Martin Luther King – då han verkade socialt medveten och engagerad. Eller så är det bara hans repertoar som talar, eller hans behov av att bli tagen på allvar (och tjäna sig en hacka). Hade det varit idag hade han sjungit om Syrien eller flyktingar på drift. Kanske.
Idag? Just idag spelar Fröken Elvis i Pildammsparken, som en del av Sommarscen Malmö. Detta är fem musiker som gör Elvislåtar på svenska, i nya översättningar och ibland med ett kvinnligt perspektiv (som i min favorit: ”Psykopat”, baserad på ”Devil in disguise”). Allt började med en föreställning på Soppteatern på Stockholms stadsteater.
I repertoaren finns också ”I betongen”, med en text som är uppdaterad och ändå trogen originalet.
Andra har översatt låten. El Vez, den galne mexikanen, gjorde en halvt parodisk version som heter ”En el barrio” (fast det mesta är ändå på engelska). På en fest för många år sedan hörde jag någon göra den som ”In die Getto”, på skol- eller lexikontyska. Och häromåret, när Anders Fogh Rasmusen lämnade sin post som statsminister för att istället göra karriär som NATO:s generalsekreterare, gjorde Danska Radions Selvsving en satir som hette ”Ned i NATO”.
Andra som gett sig i kast med låten, utan att ändra texten, är för många för att räkna upp. Men vi kan ju inte se förbi KLF eller Nick Cave.
Bäst är förstås ändå Elvis. Här är hans original, som gav honom hans första topp 10-hit i USA på fyra år. Här är en tagning utan stråkarna, som ju kan uppfattas som lite smetiga. Och här är en tidig livetagning, lite stunsigare.
Bryr han sig? Det låter så. Om inte, desto mer imponerande på sätt och vis.