Dags att skrika poliskris, Löfven. - I veckan öppnades riksdagen. Statsminister Stefan Löfven (S) läste upp regeringsförklaringen.
"Varje kvinna i Sverige ska kunna leva som hon vill. Stolt, rakryggad, självklar. Sverige ska vara tryggt för alla", läste Löfven.
I veckan kom det fram att det kan ta halvannan månad innan en anmälan om våldtäkt mot en tolvåring - med namngiven gärningsman - börjar utredas.
I veckan kom det fram att tio gärningsmän, misstänkta för en grov gruppvåldtäkt mot en 30-årig kvinna, fått gå lösa och lediga i nästan ett år. Trots att polisen genom dna-profilering snabbt fick fram namnen på flera av dem.
I veckan har polischefer paraderat genom radio- och tv-studior för att med skiftande framgång försöka förklara hur det kan komma sig att grova sexbrott inte hinns med utan läggs på hög.
Resursbrist, säger polisen. De många skjutningarna, säger polisen. Vi måste prioritera morden, säger polisen.
För bara lite drygt ett år sedan sade statsminister Löfven (S) följande:
"Att plötsligt bara skrika att det är kris i hela polisorganisationen, det tycker jag är att gå för långt. "
Dåvarande inrikesministern Anders Ygeman (S) instämde:
"Vi har ett mycket ansträngt läge, men kris är något helt annat. "
Är det nu det är läge att skrika kris, nu när anmälningar om våldtäkter mot barn prioriteras ner?
En kris kan komma plötsligt. Som en blixt från en klar himmel. Men inte sällan kommer den smygande. Det är politikernas och berörda myndighetschefers uppgift att lägga märke till signalerna, att tolka tecknen, att avvärja krisen innan den slår till.
Det gäller särskilt skyddet av människors liv och hälsa, vilket är statens första och mest grundläggande uppgift.
Istället tycks regeringen resonera som mannen i skämtteckningen som medan han faller från ett höghus, vid varje våning som passeras på vägen ner, lugnt konstaterar att allt går bra. Tills han når markplanet.
Oförmågan att agera i tid märktes under flyktingkrisen 2015. Från "Sverige tillsammans", en nationell kraftsamling "för att skapa ännu bättre villkor och möjligheter för flyktingar som tagit sig till Sverige", tills regeringen närmast desperat försökte stänga gränserna dröjde det drygt en månad.
När det gäller polisens problem har larmklockorna ringt ljudligt och länge. Det började redan i samband med den så här långt misslyckade omorganisationen vid årsskiftet 2015. Enskilda medarbetare varnade. Polisfacket varnade.
Utredare och andra erfarna poliser har flytt en dysfunktionell organisation med dåliga arbetsvillkor och usla löner. Denna personalflykt tog polisledningen länge med jämnmod. Eller förnekade efter bästa förmåga.
Inte heller när det gäller ökningen av sexualbrott har det saknats tecken i skyn.
Av Brottsförebyggande rådets senaste nationella trygghetsundersökning - presenterad i november förra året - framgår att andelen kvinnor som utsätts för sexualbrott ökade från 1,4 procent 2011 till 3,0 procent 2015.
"En fruktansvärd ökning", sade Brås generaldirektör Erik Wennerström.
Frågor som rör trygghet och säkerhet, lag och ordning, har goda förutsättningar att få en framskjuten plats i nästa års valrörelse. Allt annat skulle med tanke på omständigheterna förvåna.