Dags för ett svenskt 1989 institut - När den ungerska regeringen i augusti 1989 öppnade gränsen för östtyska flyktingar som ville till väst, beseglades Berlinmurens öde.
Sommaren 1989 var enormt avgörande för dagens Europa och Sverige. Ja, för hela världen. Kanske en av de allra viktigaste somrarna. Nu har det gått 30 år.
Söndagens Europaparlamentsval hade inte spelat sådan roll som nu, om det inte varit för den händelsekedja som spelades ut sommaren 1989. I Sverige hade vi förmodligen inte ens genomfört detta val.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Några år av töväderspolitik i framför allt Polen och Ungern övergick i en ohejdbar politisk upplösning över hela kontinenten. Det var politiska vägval gjorda under sommaren 1989 som på riktigt ändrade spelplanen.
När den ungerska regeringen i augusti öppnade gränsen för östtyska flyktingar som ville till väst, beseglades Berlinmurens öde. Några månader senare fanns muren inte längre. Även den andra halvan av Europa demokratiserades.
Marknadsekonomier etablerades i östra Europa, samtidigt som de fördjupades i väst. Ett liberalt segertåg gick snart runt världen, på sätt och vis också till det Kina där sommaren 1989 hade börjat med att frihetskraven slogs ned.
Den kanske tydligaste slutsatsen av 1989 var att ett tätare Europasamarbete hade blivit realistiskt och att det erbjöd så mycket större möjligheter.
Många tycker nog att 1989 har glömts bort i EU-valrörelsen, i en debatt som bara handlar om hur EU ska kunna bantas i stället för hur samarbetet ska fördjupas. Men andan från 1989 är faktiskt ständigt närvarande i denna och andra debatter.
Insikten att Europas utmaningar bara kan lösas genom samarbete kom översköljande 1989, men har egentligen samma kraft i dag när svenskarnas EU-stöd är rekordstort. Till och med i de trilskande polska och ungerska regeringarnas agerande kan 1989 utläsas. Det nationella oberoende som de då återvann, kolliderar i dag med agendor om fördjupat EU-samarbete.
Både europeisk och svensk politik genomgår ett generationsskifte, men en sak gäller entydigt för de politiker som 1989 var åtminstone i de lägre tonåren: Säg den av dem som inte har formats av den världsbild och verklighet som skapades då.
1989 är en vattendelare även för Sverige. Händelserna fick oss att finna en ny roll i Europa och världen. Neutralitetspolitiken omprövades. Och det var kanske Sveriges mest ansvarstagande tid. Vi hjälpte framför allt till att bygga administrationer i de nya baltiska staterna, men stöttade demokratiarbetet även i övriga Östeuropa. Det svenska näringslivet investerade och bidrog till den ekonomiska återhämtningen.
Detta förtjänar att ägnas eftertanke. En forsknings-, seminarie-, utbildnings- och/eller museiverksamhet borde inrättas i Sverige, ett 1989-institut. Några förslag på programområden:
• Sveriges dubbelspel under Kalla kriget. Syftet kan vara att dra slutsatser för framtida säkerhetspolitiska förändringar.
• Erfarenheterna från de demokratibyggen som tog sin början från 1989, både i och utanför Europa. Och om den stödjande roll som Sverige spelade.
• Sveriges roll i Europa, i en omvärld som kan vara både fungerande eller, som före 1989, repressiv och orolig.
Vi ska ju lära av historien. Och 1989 är avgörande historia.
Tf