Demokratiarbete i skuggan av våldet - I allt större utsträckning gör Almedalsveckan sig förtjänt av benämningen "en politikens Kiviks marknad" eller "Cirkus Almedalen". Här finns det mesta för de flesta; teologiska och filosofiska samtal med kyrkans högsta företrädare stillar andens behov av stimulans - medan Kallbadhusets kvällsstunder kallar dem som är mer hängivna köttets lustar.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Scener finns överallt, tälten står på rad. Statsvetare, ledarskribenter och andra mediepersonligheter går i skytteltrafik upp och ner på balustraderna. Det är allvar och skoj, kortfattat och utvecklat. 4 000 seminarier garanterar kvantiteten, och mitt intryck är också att kvaliteten har höjts längs vägen. Själv hade jag utrymme att medverka på en handfull seminarier utöver programmet i SvD:s tält, och kom i alla samtliga fall ifrån arrangemangen med glädje över meningsfull tid; på goda seminarier kan man både lära ut och lära in.
Mitt intryck är att ett återkommande tema för många seminarier i år var digitaliseringen, som på olika sätt föranledde samtal om allt från arbetsmarknadens utveckling, nya sätt att ordna vård, skola, omsorg, till cybersäkerhet, bland annat med fokus på nästa val. Vi vet att andra länders val har försökt manipuleras; självklart kommer det att göras försök även i Sverige. Redskapen som utvecklas kan alltid användas både för att göra gott och åsamka skador. Facebook är en social revolution för många, och gillanden, hjärtan, hängmattor och svampkorgar fyller en viktig funktion för vårt sociala samspel, men samma verktyg används också av jihadister för informationsdelning.
Något nytt för i år var också den tydliga närvaron av svenska nazister. De gick inte obemärkta förbi, och det vore heller inte rimligt. I hamnen hade en manifestation inletts på måndagen, i form av en konstinstallation: Hundra par skor som en påminnelse om dem som miste livet i Förintelsen. Det dröjde inte länge efter nazisternas ankomst, förrän skorna som hade samlats på hög, sparkades ut över platsen. Och under partiledartalen stod anhängarna där med sina flaggor, liksom att de under somliga partiledarutfrågningar kom och störde aktiviteterna genom att ropa tillmälen.
Ofta blir demokrati ett begrepp som fylls med allt möjligt, och ges alla tänkbara laddningar och innebörder. Ibland är beskrivningarna väl fantasifulla eftersom de görs utifrån användarens eget syfte. Men här på plats gavs ett mycket tydligt exempel: en grundpelare i demokratin är principen om icke-våld. Man brukar inte våld, varken mot person eller fysisk egendom. I fredags blev tre nazister dömda för tre sprängattentat utförda i Göteborg, där i en av attackerna en städare på ett flyktingboende skadades svårt.
En annan ideologi, men buren av samma brist på respekt för andras frihet och för demokratins spelregler, gjorde sig samtidigt påmind i Hamburg, där närmare 200 poliser skadats under de våldsamma kravaller som vänsterextrema och autonoma rörelser åsamkat staden under G20-mötet. De tror också, i likhet med nazisterna, att de kämpar för ett högre syfte. De tror också, i likhet med nazisterna, att det ger dem rätten att sätta sig över andras fri- och rättigheter, och hota och attackera person och egendom. Extremerna möts alltid i föraktet mot demokratin, med den enda skillnaden att somliga öppet säger sig vilja största demokratin, medan de andra säger sig vilja åstadkomma en "riktig" demokrati. Och här finns faktiskt en mycket tydlig linje för Region Gotland att hålla sig till i framtiden när det gäller uthyrning av tältplats: demokratiska arenor behöver inte bjuda in öppet antidemokratiska krafter, vare sig de kan ges prefixet höger eller vänster.
Det finns de som rynkar på näsan åt Cirkus Almedalen. Stefan Löfven försökte utnyttja spänningen mellan elit och folk genom att demonstrativt resa runt "i verkligheten", implicit anklagande Almedalsbesökarna för att vara något annat. Det går absolut att ha många kritiska synpunkter på delar av veckan, på enskilda personer och aktörer som uppvisar dåligt omdöme och stundom tycks tappa verklighetskontakt. Men när sådana karaktärsbrister visar sig är det sällan isolerat till Almedalsveckan.
I grunden är Almedalsveckan en bra illustration till demokratins brokighet, och mer så nu när även företagen har letat sig hit och etablerat sig i sammanhanget. Heterogeniteten ökar, och plötsligt prövas toleransens kärna; att utstå det man inte gillar, att tvingas acceptera att andra har helt andra åsikter, beteenden och uppföranden än dem man själv finner för rimliga. "Vi gillar olika" är en paroll lätt att ställa sig bakom, svårare att leva upp till.