Den nye Stefan Löfven är född

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Den nye Stefan Löfven är född - En politiker kallar till partikongress. Denne politiker har rekordlågt förtroende, han är statsminister i en minoritetsregering som hankar sig fram under ständiga hot att bli avsatt och leder ett parti som på några få år har förlorat en tredjedel av sina väljare.

Han är inte impopulär, det kan man inte säga, men människor tvivlar på hans förmåga att få något gjort.

De tycker han är inkompetent.

Till partikongressen bestämmer han sig för att satsa allt på trygghetsfrågor. Sist av alla har hans parti uppfattat en oro bland befolkningen, den måste besvaras med löften om fler poliser, hårdare tag, ut med de flyktingar som fått avslag på sina asylansökningar, upp till kamp mot hedersförtryck och kulturella mönster som inte rimmar med mål om jämställdhet. Land ska med batonger byggas, lyder tanken.

Då inträffar ett terrordåd i huvudstaden.

Flera människor dör, många skadas. Staden evakueras. Tungt beväpnad polis - massor av poliser - säkrar gatorna.

Och där, mitt i kaoset, träder denna politiker in och gör allt rätt.

Bara timmar efter dådet håller han ett anförande på en presskonferens. Han som vanligtvis fumlar och hackar sig fram i publika situationer talar med lugn och med klarhet. Polisen är redan en man på spåren. Samhällsfunktionerna fungerar. Och i centrum för denna uppvisning av gemensam kraft och förmåga står politikern som folk inte trodde var förmögen att få något gjort.

- Jag vet, säger han, att många nu är oroliga och skärrade. Vi är många som kramar de vi älskar extra hårt i kväll. Jag och regeringen kommer arbeta outtröttligt för er trygghet. Ta hand om varandra. Tillsammans ska vi ta hand om Sverige.

Partikongressen, som strax ska inledas, den som skulle visa att partiet kunde svara på människornas känsla för oro är plötsligt helt perifer. Den behövs inte. För här griper politikern möjligheten som svårigheten ger och bevisar i sitt agerande att trygghet i en ny tid är möjlig. Oppositionen hyllar honom. Han syns på bild med poliserna, med kungahuset, han samtalar med världsledarna. Han kommer till slut till sin partikongress och håller där ett tal så laddat av statsmannaskap att han i princip redan framstår som omvald för en andra mandatperiod.

Aaron Sorkin, han som skrev manus till tv-serien West Wing, hade inte kunnat regissera det bättre.

Samma slags sentimentala stråkar har präglat de här dagarna, samma hjältedyrkan, samma berättelse om en man som reser sig när det är som viktigast och visar ledarskap. Stefan Löfven har gjort avtryck som för alltid kommer forma bilden av honom som politiker.

Man måste vara naiv för att inte se den politiska potentialen.


Bjudit in till samtal

Socialdemokratin har åter kunnat koppla samman sin rörelse med nationen, Partiet som tar hand om landet, Ledaren som folket samlas kring.

Stefan Löfven har faktiskt lyckats med det som han alltid har sagt att han velat, det löfte som kringgärdat hans tid som politiker; han har rest sig över käbblet.

De här dagarna har Stefan Löfven varit större än politiken.

Ta bara en sådan sak som debatten om polisen. Nyss rådde en cementerad enighet om att landets polis var i kris, oförmögen att hantera kriminaliteten i landet. En lyckad insats mot ett terrorbrott innebär naturligtvis inte att situationen i förorterna är löst, men det blir svårt att driva kampanj mot rikspolischefen Dan Eliasson i framtiden. Och den enkla överbudspolitik som partierna ägnat sig åt de senaste veckorna kommer nog väljarna snart se igenom.

Socialdemokraternas mål med den här kongressen var att försöka neutralisera den offensiv som oppositionen, framför allt Moderaterna och Sverigedemokraterna, har gjort i frågor om lag och ordning. Den direkta effekten av attentatet har varit nationell samling, den mer långtgående är att hela frågekomplexet om inre säkerhet avpolitiseras.

Stefan Löfven har bjudit in till blocköverskridande samtal och inget borgerligt parti har mage att tacka nej till det. Det kommer sannolikt råda bred enighet om mer repressiv politik, mer av övervakning, mer av förebyggande åtgärder.

Luften har därmed helt gått ut Moderaternas strategi att besegra Socialdemokraterna på hemmaplan, att få till en politisk strid om lag och ordning. Nu kommer alla vara eniga om allt. Moderaterna kommer förstås försöka, men utrymmet för konflikter har försvunnit.

Den andra pelaren i oppositionspolitiken - den segdragna föreställningen om fyra nyanser av att nästan fälla en regering - hur aktuell känns den i dag? Stefan Löfven är sannolikt, mätningar saknas ännu, en av landets mest populära politiker nu. Landet har blivit attackerat. Ska då Anna Kinberg Batras viktigaste åtgärd vara att avsätta regeringen?

Möjligen gynnas Sverigedemokraterna. Men också Jimmie Åkesson kommer märka av det svåra i att hitta något utrymme till höger om socialdemokratin i de här frågorna. Går det vrida hela saken till att handla om migration ökar möjligheterna. Uppgifterna om att den huvudmisstänkte mannen fått avslag på sin asylansökan och inte skulle ha befunnit sig inom Sveriges gränser skapar ett utrymme att agera politiskt. Men att balansera rätt mellan sitt partis vilja att få skrika om att kasta ut alla muslimer och sin partilednings önskan att visa mognad och ledarskap kommer bli en ännu svårare uppgift för Jimmie Åkesson än tidigare.

För varje gång Stefan Löfven håller ett tal framför en svensk fana stärks bilden av en ny landsfader. Hur behagligt är det att vara sverigedemokratisk nationalist om det visar sig att nationen har blivit socialdemokratisk?

Socialdemokraterna å sin sida riskerar förstås att gå bort sig i den nationella yran. Den kejsare som alla nu hyllar är uppriktigt sagt ganska lättklädd. Det finns en fråga på den här kongressen som ingen ställer eftersom ingen har något svar.


Pratar om klyftorna i landet

Hur ska Socialdemokraterna lyckas vinna de väljare åter som har lämnat partiet för Sverigedemokraterna?

Ingen, inte ens de i regeringskansliet som drivit fram den nya blåljuspolitiken, tror på allvar att batongkongressen eller ens i hanteringen av terrorattentatet leder till väljarströmmar från Jimmie Åkessons parti. De erkänner snarare, i bakgrundssamtal, att de saknar svar.

De pratar om klyftorna i landet, om tillväxtområden och de mindre orter där utvecklingen står stilla eller upplevs gå bakåt. Om orättvisorna talar de gärna, och om Stefan Löfvens beslut att inte åka till Almedalen. Att försöka vända etablissemanget ryggen.

Men de har inte riktigt någon politik för det.

En sak präglar Aaron Sorkins tv-serier, vid sidan av hjältedyrkan och sentimentaliteten. Det regnar nästan jämt hos Sorkin.

Han låter det strila ner vatten för att sätta stämningen av elände. Att politik är en verksamhet där motgångarna nästan alltid tenderar att överväga framgångarna.

Källa - 2017-04-11 06:15

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+