Deppighetens decennium skönt att det snart är över - Vi går mot slutet på ett decennium som skulle kunna sammanfattas som smådeppigt och med en malande oro i de svenska magarna. Men trots allt är tilliten fortsatt stor. Frågan är hur länge det håller i sig?
Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
"Mänsklighet" var ledordet i den sista partiledardebatten 2012. Och den S-märkte statsvetaren Ulf Bjereld kritiserade efteråt SVT för att låta invandring och flyktingströmmar ta plats i debatten - en fråga som då rankades lågt av svenska väljare.
Men sedan hände något.
Dåvarande migrationsministern Tobias Billström (M) valde redan när decenniet var ungt att tala om "volymer" i samband med invandring. Agendas programledare ställde frågan: "Hur mycket invandring tål Sverige?" och i samma andetag initierades debatten om debatten och journalistikens vara bredvid det som skulle bli decenniets mest omvälvande ämne.
För migration och flyktingmottagning har därefter ökat i intresse och varit en av de absolut mest omtalade frågorna i den politiska debatten det här decenniet, enligt SOM-institutet i Göteborg. Inför valet 2018 var migrationsfrågorna på medborgarnas topp tre-lista under hela valkampanjen. Delvis beroende på den stora migrationsvågen 2015 då Sverige tog emot över 160 000 asylsökanden, vilket gjorde att debatten kantrade och i allt väsentligt kom att handla om gängkriminalitet, särskilt utsatta områden, terrorism, handskakningar och andra kulturers kvinnosyn.
Och svenskarna har förändrats. I den senaste SOM-undersökningen angav 53 procent av svenskarna att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar mot runt 40 procent i decenniets början. En påfallande normförskjutning, och i den myllan har SD rusat i opinionen medan de andra riksdagspartierna gått kräftgång fullt upptagna med att försöka hålla Jimmie Åkesson stången.
Men det gäller som vanligt att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. En majoritet av svenskarna är fortfarande positivt inställda till mångfald. Tre fjärdedelar av alla som har kollegor med utländsk bakgrund tycker att just dessa individer är okej. Ett slags närhetsprincip alltså, där olikheter och förutfattade meningar suddas ut när människor väl lär känna varandra.
Andra samhällsfrågor som upptagit svenskarna allt mer under 2010-talet är sjukvård. 45 procent anser numera att det är en viktig fråga jämfört med 26 procent 2010, och larmen har sedan dess haglat samtidigt som förtroendet minskat. Det visar Hälso- och sjukvårdsbarometern som Sveriges Kommuner och Landsting årligen tar fram. Bakom de siffrorna finns ett sjunkande förtroendet för vårdkedjan i stort och ett sjudande missnöje med rådande väntetider.
En fråga som de senaste åren seglat upp och tagit plats i var mans kök, när semesterplanerna ska göras upp och som får främst unga att strejka, är klimatet. Men frågan hamnar inte alls lika högt som den mer vardagsnära vården, och inte heller i nivå med engagemanget för miljörörelsen för 30 år sedan. Dock har vi bevisligen talat mycket om växthuseffekt och biologiska mångfald, eftersom drygt en fjärdedel av årets nyord är klimatrelaterade, som "tågskryta" och "klimatdiktatur".
Känner du inte alls igen dig? Tycker att ovanstående är att svartmåla det blågula? Då är det bara att gratulera. Du tillhör vinnarlaget, i vad som brukar benämnas som "den ökande polariseringen". Några har tjänat, andra har förlorat. Börsen har gått bra, medan samhället dragits isär. Eller?
Tillitsbarometern, som letts av historikern Lars Trägårdh, visar på en större skillnad mellan stad och land. Också SOM-institutet har sett tendenser som pekar på ökad polarisering. Större skillnader i samhällelig tillit och och förtroende för nyhetsmedier beroende på partisympati. Dessutom minskar den politiska mitten.
Sverige är fortsatt ett högtillitsland, om än under press.
När Göteborgsforskarna frågar svenskarna vad de tycker om utvecklingen i vårt land pekar kurvan stadigt nedåt även här under de gångna tio åren. 54 procent svarade i den senaste mätningen att det går åt fel håll, medan endast 24 procent tycker att det går åt rätt håll.
Inte ens statsminister Stefan Löfven kunde hålla den positiva fanan högt under decenniets sista jultal. Han var förvisso övertygad om att framtiden kan bli bättre, men beskrev uppgivenheten som "ett evigt novemberdis". Långt från den varma mänsklighet som våra politiker ansågs värna i början av 2010-talet.
Men något positivt måste det väl gå att gräva fram ur decenniets statistiska gömmor?
Visst, förtroendet för polisen har ökat under de senaste tio åren - trots omorganisation och ett ökat antal skjutningar och sprängningar. Och så super vi något mindre i slutet av 2010-talet än i början.
Men det var väl i stort sett det.
Det är dags att vända blad.