Det är knappast ofarligt att demonstrera i Sverige

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Det är knappast ofarligt att demonstrera i Sverige - Dagens demonstrationer skiljer sig från hur de såg ut i början av 1900-talet. Men de afghanska flyktingarnas protest, som nu flyttats till Norra Bantorget, visar att det än idag är riskabelt att saluföra sina åsikter offentligt.

Kollektiva aktioner tycks vara jämnåriga med mänskligheten, men under historiens gång har de ändrat fokus kraftigt. Liksom allt annat mänskligt handlande är demonstrationsbeteendet beroende av sociala och kulturella mönster. Under medeltiden var det således kutym att tillåta bisarra parader och upptåg, gärna på helgdagar, som en säkerhetsventil. Genom att låta folk vända världen upp-och-ned för en dag reducerades missnöjet. Men balansen mellan ordning och kaos var skör. En narrfest eller en fredlig manifestation kunde, om det ville sig illa, urarta i upplopp.

Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Konsekvenserna blev allvarligare, och demonstrationskulturen fick en skarpare udd, från och med andra hälften av 1700-talet, särskilt i samband med franska revolutionen. Till de gamla vanliga protestorsakerna - brist på livsmedel och ilska över orättvisor i vardagen, som adelns monopol på kvarnar - kom nu ett politiskt element. I länder som styrdes av enväldiga monarker ville borgerskapet, som hade pengar men saknade inflytande, ha mer att säga till om. Småborgare och arbetare rycktes med i protesterna. I nästa skede formerade man sig ideologiskt.

Därmed gick ridån upp för den typ av demonstrationer som de flesta av oss brukar associera med termen: arbetarrörelsens förstamajtåg, demonstrationer för allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag, suffragetternas och andra feministers krav på politiska rättigheter, strejkande arbetares krav på högre lön och så vidare. Denna demonstrationskultur var som viktigast under decennierna kring 1900 och kom senare, när demokratins ideal förverkligats, att antingen försvagas eller inordnas i fasta och välordnade ritualer. Ett av de sista stora utslagen av denna protestkultur är de folksamlingar som Martin Luther King och medborgarrättsaktivister ledde på 1960-talet.

En ny era i demonstrationshistorien startade på 1980- och 1990-talen. Demonstrationskulturen splittrades, blev yvigare. Folk hade inte längre samma akuta behov av att protestera som förr, eftersom välfärdssamhället och demokratin garanterade alla mat för dagen och grundläggande rättigheter. Samtidigt gynnade den växande rikedomen och ett tidigare oanat mått av fritid framväxten av rörelser som drev specifika frågor. Paradoxalt nog sammanföll denna nya kollektivistiska kultur med en allmän individualisering inom politik och samhälle - med "satsa på dig själv"- attityder och privatiseringsiver. Gemensamma värdegrunder och referensramar försvagades eller försvann.

HARRISONS HISTORIA - utvalda händelser och fenomen varje vecka direkt i mejlkorgen

Med en gemensam beteckning brukar man sammanfattande kalla dessa aktioner "sociala rörelser". Flertalet har haft en vänsterprofil, men spännvidden mellan fraktionerna är stor. Ett välkänt exempel är det internationella nätverket AFA (Antifascistisk aktion), som attraherar ungdomar från socialistiska och anarkistiska läger, med gatukravaller och massprotester mot allt från nynazister till internationella toppmöten. Ett annat exempel, som växte fram efter millennieskiftet och höll en fredligare profil, är de "sociala forum" som organiserades för att diskutera frågor om global rättvisa. Ett tredje exempel är Reclaim the streets-rörelsen, som växte fram i Storbritannien på 1990-talet med syftet att blockera för biltrafik genom att organisera gatufester - ibland blev resultatet lugnt, ibland urartade det. Ett fjärde exempel, som på våra breddgrader närmast har institutionaliserats och blivit en del av samtidskulturen, är Pride-festivalerna.

Exemplen kan mångfaldigas. Vi har aldrig haft lika mycket tid, pengar och rättigheter till att agera kollektivt. Idag organiserar till och med nazister marscher i Sverige, något som hade väckt mycket större uppseende för några decennier sedan.

Att de afghanska flyktingarnas demonstration på Mynttorget av säkerhetsskäl fick flyttas till Medborgarplatsen (på fredagen flyttades den vidare till Norra Bantorget), efter en attack från Nordisk ungdom, visar att demonstrationer kan resultera i just de typer av sammandrabbningar och övergrepp som demokratin egentligen skall fungera som ett bålverk mot. Ergo: även om det är politiskt enklare än någonsin att saluföra åsikter i Sverige är det knappast ofarligt.

Källa - 2017-09-03 14:15

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+