Dödens öken kan ta fler liv än dödens hav - Mellan afrikanska migranter och ett nytt liv i Europa ligger en öken lika farlig som Medelhavet. Myndigheter varnar för att området mellan Niger och Libyen har förvandlats till en utomhuskyrkogård - men ingen vet hur många som faktiskt har dött där.
Migranter som tagit sig genom den heta Saharaöknen, från den ökända smugglarstaden Agadez i Niger till Libyen, har beskrivit sträckan som dödens väg. 22-åriga Adaora gav sig av från Nigeria tidigt i april med hopp om att med hjälp av människosmugglare ta sig vidare till Europa.
- Vi var i öknen i tio dagar. Efter fem övergav föraren oss. Han lämnade oss med alla våra tillhörigheter och sade att han skulle hämta oss om ett par timmar, men det gjorde han aldrig, berättar Adaora, som egentligen heter något annat, för migrantorganisationen IOM.
Adaora reste i en pickup tillsammans med 50 andra migranter. 44 av dem dog i ökenhettan.
- Vi begravde några, men de var för många och vi hade inte styrkan att begrava allihop. Vi var tvungna att dricka vårt eget kiss för att överleva, säger Adaora som till slut blev upplockad av en lastbilschaufför.
Det är inte ovanligt att fordon går sönder eller att smugglare överger sina kunder av rädsla för att bli upptäckta av säkerhetsstyrkor. Många migranter drabbas av sjukdomar, svält eller uttorkning och lokala myndigheter varnar för att ökenområdet mellan Niger och Libyen har förvandlats till en jättelik utomhuskyrkogård.
Förra veckan konstaterade EU:s permanente rådsordförande Donald Tusk att antalet som dör i öknen på väg mot Europa är ännu större än de över 2 300 som har dött under försöken att ta sig över Medelhavet i år. Men ingen vet hur många människor det faktiskt handlar om.
- De flesta flyktingar och migranter som korsar öknen på väg mot Libyens södra gräns tar hjälp av människosmugglare och använder inte officiella övergångar. Hur många som dör därute är okänt, säger William Spindler, talesperson för FN:s flyktingorgan UNHCR i Nordafrika, till TT.
Sedan januari har minst 17 000 migranter och flyktingar tagit sig från Niger till Libyen, enligt UNHCR. Afrikanska migranter har i årtionden lockats till det oljerika Libyen för att söka jobb och landet har också blivit den främsta vägen in i Europa.
Affärerna för människohandlare blomstrar och de som inte kan betala - eller som luras av de människor som har gjort det till sitt yrke att profitera på andra människors desperation - blir kvar, ofta under svåra förhållanden. Många migranter som har passerat Libyen vittnar om att de blivit misshandlade, kvarhållna i läger och till och med handlats med som slavar innan de utsatts för tvångsarbete eller utnyttjats sexuellt.
- Instabiliteten i landet, med bristande rättstatsprincip och förekomsten av kriminella nätverk, har lett till ökat hot om väpnat våld, främlingsfientlighet och diskriminering, i synnerhet för människor från länder söder om Sahara, säger Spindler.
Flyktingorganisationer märker nu av att allt fler väljer att försöka ta sig från Marocko eller Algeriet till Spanien i stället för att ta vägen genom Niger till det laglösa Libyen och därifrån till Italien.
Bara i juni nådde 1 900 migranter, mestadels unga män från Guinea, Elfenbenskusten, Gambia och Kamerun, stränderna i spanska Andalusien, vilket är fyra gånger fler än samma månad förra året, enligt nyhetsbyrån Reuters.
- Libyen har ingen president, men det har Marocko och där finns inga vapen som det finns i Libyen, säger gambiern Buba Fubareh, som tidigare i år misslyckades med att ta sig till Europa från Libyen, till Reuters.
När Libyens diktator Muammar Gaddafi störtades 2011 öppnades återigen smuggelvägar mellan Niger och Libyen som tidigare varit stängda. Den lilla nigerska ökenstaden Agadez förvandlades till huvudort för smuggling av vapen, droger och människor i Afrika söder om Sahara.
De flesta migranter från Västafrika som vill ta sig till Europa passerar genom staden, från vilken Saharaöknen breder ut sig från alla håll. Tusentals människor kommer till staden varje vecka, vissa bli kvar i flera månader om de inte har tillräckligt med pengar för att betala smugglare för att fortsätta resan. Samtidigt sätter hundratals lastbilar och andra fordon kurs mot horisonten varje vecka.
De allra flesta som kommer till Agadez - med hopp om att vara på väg mot en ny framtid i Europa - är unga män.
Källa: Politico, UNHCR
Från och med årsskiftet och fram till 9 juli tog sig 101 417 flyktingar och migranter över havet till Europa, enligt Internationella organisationen för migration (IOM). Nästan 85 procent kom till Italien och resten till Grekland, Cypern och Spanien. Detta kan jämföras med 239 492 ankomster till hela regionen under samma period 2016.
Till Italien kom 85 200 personer, vilket är en ökning på knappt 10 procent jämfört med samma period 2016.
Av dem som kom till Italien under det första halvåret 2017 utgjorde nigerianer den största gruppen, med över 14 000 flyktingar och migranter. De följs av bangladeshier, med 8 241 registrerade flyktingar och migranter. Jämfört med förra året ökade också antalet människor som kom från Guinea, Elfenbenskusten, Gambia, Senegal, Mali och Marocko. Däremot minskade antalet människor som kom till Italien från Sudan och Eritrea.
Källa: Internationella organisationen för migration (IOM)