Ett nej måste betyda nej! - Solidaritet får inte leda till att man börjar behandla människor olika inför lagen. Asylrättens principer måste upprätthållas. Även i Malmö. Kommunen måste vara rädd om sina skattebetalare.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Miljöpartisten Nils Karlsson, kommunalråd i Malmö, har rätt i att i ett samhälle tar vi hand om varandra (1/6). Men solidaritet får inte leda till att man börjar behandla människor olika inför lagen. Det gör Malmö Stad idag när man betalar ut bidrag till papperslösa, personer som har fått avslag på sin asylansökan.
Liberalerna värnar om asylrätten och vill hjälpa de som är i störst behov av hjälp. Ska vi kunna hjälpa dem som har asylskäl, som har rätt till samhällets skydd, måste rättsstaten upprätthållas. Personer som saknar asylskäl och därmed måste lämna landet kan då rimligen inte ha rätt till ekonomiskt bistånd.
Dessvärre ser vi nu hur asylrätten sätts på undantag, där ett bifall eller avslag på en asylansökan inte får en praktisk innebörd. Att den rödgröna regeringen med stöd från Vänsterpartiet och Centerpartiet nu inför den så kallade gymnasieamnestin som innebär att 9000 unga män som saknar asylskäl ska få stanna är ett aktuellt exempel.
Den rödgröna kommunledningen i Malmö väljer att bortse från att Högsta Förvaltningsdomstolen säger att det inte är en skyldighet för kommuner att ge bistånd till människor som vistas i Sverige illegalt. Därmed avviker man från hur de flesta andra kommuner hanterar frågan. Det är märkligt med tanke på situationen i Malmö. Det är en stad med stora klyftor, med en arbetslöshet är långt över rikssnittet och ett utbrett bidragsberoende. Det får till följd att staden är långt ifrån självförsörjande med ett stöd på omkring 5 miljarder i kommunalt utjämningsbidrag från andra kommuner. Redan idag finns en omfattande svart ekonomi i staden. Denna situation lär inte förbättras av att man ger ekonomiska drivkrafter till fler personer utan uppehållstillstånd att söka sig till Malmö.
Men i grunden handlar detta om synen på samhället. Vårt samhälle bygger på ett samhällskontrakt, att människor behandlas lika inför lagen och att människor inte bara har rättigheter, utan också skyldigheter. Exempelvis bör försörjningsstödet bygga på motprestation, att man aktivt söker arbete och deltar i aktiviteter, för att få bidrag. Men denna motprestation som papperslösa inte kan möta eftersom de inte har rätt att arbeta här och därmed inte kan betala skatt.
När människor inte upplever att lagar och regler inte upprätthålls och att välfärdsstaten plötsligt omfattar de som inte har laglig rätt att vara i Sverige skadas i längden människors förtroende för samhällskontraktet. Det är tilliten till att alla försöker göra rätt för sig och försörja sig själva som är grunden för att människor vill betala skatt.
Ett bifall eller avslag på en asylansökan måste få praktisk betydelse. Även i Malmö.
Mats Persson (L)
riksdagsledamot och ekonomisk-politisk talesperson