Europas ansvar att hantera migrationen - Steg för steg växer en mer enhetlig migrationsstrategi fram. Men vi får inte vila på våra lagrar. Att stödja de mest drabbade medlemsländerna och hejda migrationsflödena längs den centrala Medelhavsrutten står högst på vår dagordning, skriver Dimitris Avramopoulos, EU:s kommissionär för migration.
Europa brottas fortfarande med ett migrationstryck, men skillnaden mellan nu och för bara två år sedan är som natt och dag.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Migration är inget nytt för EU-kommissionen. När Jean-Claude Juncker tog över som EU-kommissionens ordförande inrättade han en post för en migrationskommissionär, eftersom han visste att migration skulle bli den främsta prioriteringen under vår mandattid. Det var med stolthet som jag tog mig an denna utmaning och sedan dess har vi arbetat tillsammans för att utarbeta en europeisk strategi för att hantera migrationen.
Vi har redan gjort enorma framsteg och har lyckats uppnå mer under de senaste två åren än vad som var möjligt de tjugo åren dessförinnan. Vår övergripande strategi har redan gett konkreta resultat på åtskilliga områden, till exempel när det gäller att rädda människoliv till havs, bekämpa de bakomliggande orsakerna till migrationen, minska migrationsströmmarna genom samarbete med omvärlden, skydda våra gränser med hjälp av den nya europeiska gräns- och kustbevakningen, skapa säkra och lagliga vägar för vidarebosättning och visa solidaritet med de mest drabbade medlemsländerna på hemmaplan och med de grannländer som tar emot ett stort antal flyktingar.
Steg för steg håller en mer enhetlig migrationsstrategi på att växa fram. Vi får dock inte vila på våra lagrar. Mycket behöver fortfarande göras för att bygga upp förtroendet för varandra och för att skapa en enhetlig och heltäckande plan, så att vi både kan dra nytta av de fördelar som migrationen för med sig och hantera utmaningarna på lång sikt.
Men Libyen är inte Turkiet och vi kan inte ha samma typ av avtal med Libyen som vi har med Turkiet. Därför måste våra åtgärder i centrala Medelhavsområdet fokusera på att rädda människoliv till havs, förbättra villkoren på de områden som vi kan påverka i Libyen, hjälpa migranter som är strandsatta i Libyen att återvända till sina ursprungsländer och motverka olagliga och farliga överfarter med båt. Avgörande för detta är att öppna säkra och lagliga vägar för verkliga flyktingar. Europa måste fortsätta att leva upp till sin humanitära skyldighet att hjälpa dem som flyr från krig och förföljelse. I juli bad vi alla EU-länder att senast i september informera oss om hur många flyktingar de är villiga att vidarebosätta från Libyen och grannländerna under det kommande året. EU kommer att fortsätta att stödja dessa ansträngningar och frigöra 10 000 euro för varje person som ett medlemsland vidarebosätter.
Sverige är ett av de medlemsländer som visat den största solidariteten i flyktingmottagandet och jag hoppas på fortsatt svenskt stöd. Tillsammans med övriga EU-länder kan Sverige göra det genom att bidra med ytterligare medel till EU:s förvaltningsfond för Afrika för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migrationen, genom att bidra med personal till de EU-organ som är verksamma i Italien och genom att frigöra platser för vidarebosättning för verkliga flyktingar direkt från Libyen och grannländerna.
En annan avgörande faktor är återvändande och återtagande. EU behöver nu använda sitt inflytande för att se till att länder utanför EU samarbetar för att återta sina medborgare som anländer som ekonomiska migranter. Vi har redan några positiva exempel på detta, såsom vårt samarbete med Niger, vilket drastiskt har minskat transitflödena genom landet. Nu behöver vi dock ro i land liknande samarbeten även på andra håll. I vårt arbete framöver behöver vi vara djärvare. Vår viseringspolitik skulle till exempel vid behov kunna användas som påtryckningsmedel när det gäller länder som Bangladesh för att påskynda återtagandet av migranter som anländer till Italien. Jag hyser förhoppningar om att vi kan räkna med Sveriges stöd i dessa ansträngningar.
Under de kommande månaderna kommer vi att lägga fram nya och kreativa idéer som kan bidra till lösningar på detta område. Vi kommer även att fortsätta att arbeta för att nå en balanserad kompromiss om reformen av EU:s asyllagstiftning. För kommissionens del måste denna kompromiss grunda sig på att alla visar solidaritet och den måste ligga i hela Europeiska unionens intresse.
Jag är övertygad om att vi tillsammans kan klara av utmaningen som migrationen innebär. Dessutom är jag är övertygad om att vi kan dra nytta av fördelarna om vi arbetar tillsammans.
EU:s kommissionär för migration, inrikes frågor och medborgarskap