EUs foglighet ger Erdogan råg i ryggen - Turkiska inskränkningar av yttrandefriheten sprider sig - på grund av undfallenhet inom EU. På en internationell konferens i Rom såg arrangörerna till att jag och två andra journalister hölls borta när Turkiets utrikesminister framträdde.
Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jag deltog nyligen i en konferens i Rom som organiserats av Ispi, det italienska Institutet för internationella politiska studier, och det italienska utrikesdepartementet. Det rör sig om det årliga evenemanget MED, en förkortning för Medelhavsdialog, som lockar högt uppsatta deltagare från regionen - ministrar, beslutsfattare, tankesmedjor, diplomater, analytiker och journalister - och som dryftar olösta frågor och hur dessa bör hanteras.
MED tar pulsen på Medelhavsområdet: det som sägs eller inte sägs här visar vad som är utmärkande för vår tid. Vid denna den femte MED-konferensen i ordningen var målet att utforska en "positiv agenda", men hur mycket talarna än försökte gick det inte att hitta mycket av den varan.
En av de medverkande var den turkiske utrikesministern Mevlut Cavusoglu. Intresset för vad han skulle ha att säga var stort - inte minst med tanke på Turkiets hårt kritiserade eskalering av krisen i Syrien, dess konfrontation med Grekland och Cypern samt dess interventionistiska politik i Libyen. Men på det hela taget var hans framträdande en besvikelse, eftersom hans uttalanden inte innehöll något nytt, utan enbart speglade Turkiets nuvarande kompromisslöshet.
Där fanns dock ett intressant inslag, något som rörde mig personligen. I väntan på hans ankomst gav jag en intervju till MED-deltagare om hur Turkiet bidrar till den ökade oron, inte minst genom drastiska förändringar i utrikespolitiken - som ju har kommit att uppfattas som "skurkaktig" och hotfull.
När intervjun avslutades - precis i tid, trodde jag - skyndade jag mig till den stora salen, men fann där att evenemanget med Cavusoglu redan var överståndet. Det hade nämligen inletts en halvtimme före utsatt tid.
Två personer frågade mig om jag var "den där journalisten som Turkiets utrikesminister ville hålla borta från salen". De hade hört att den turkiska delegationen hade ställt som villkor för sitt deltagande att tre personer, varav jag var en, skulle förhindras att delta. Det var så klart ett löjeväckande krav: ingen i publiken skulle ändå få ställa frågor.
Men värdarna hade godtagit detta - mina italienska journalistkolleger fick det bekräftat och rapporterade om skandalen i tidningarna. Vad Cavusoglu hade att säga under sitt framträdande innehöll i sig inga nyheter, men i flera artiklar ifrågasattes det sätt på vilket arrangörerna hade reagerat på det turkiska kravet. Ankaras fientliga inställning till journalister och dess allergi mot fritt flödande information är trots allt välkänd. Själv deltog jag som svensk-turkisk chefredaktör för Ahval News, en trespråkig nyhetssajt om Turkiet vars redaktionella oberoende och kritiska rapportering uppenbarligen ogillas av Ankara.
Varken jag eller mina italienska kolleger fick någon information om hur det officiella svaret på den turkiska delegationens skandalösa krav löd. Men en källa med insyn i vad som sagts bakom kulisserna sa följande till mig: "Jag upprörs och skäms över ett sådant beteende på italiensk mark".
Därför är det angeläget att påminna italienska myndigheter - eller myndigheter i vilket annat demokratiskt land som helst för den delen - att om man inte bemöter den här typen av förtryckande attityder med ett tydligt ställningstagande för yttrandefrihet, så gör man undfallenhet till regel.
Journalister måste värderas lika högt som politiska beslutsfattare och de sistnämnda kan inte tillåtas ägna sig åt ligistfasoner - som att exempelvis förneka journalister rätten att utföra sitt arbete. Särskilt illa är att sådant får hända vid internationella sammankomster avsedda att bidra till det offentliga samtalet.
Den här lilla episoden är bara ett exempel på hur smittsamt ett fogligt beteende gentemot den turkiska regeringen kan vara. Inställningen att "sitta still i båten" har inte lönat sig, tvärtom har det gett Erdogans regering råg i ryggen att agera precis så tufft som den har lust till, eftersom den tycks vinna mer mark ju mer ociviliserat den beter sig.
Ett annat intryck från MED-konferensen är att nyckelaktörer kring Medelhavet just nu har en medvetet återhållen inställning till Turkiet. Trots att landet står i centrum för regionens alla större problem - flyktingkrisen, inbrytningen på syrisk mark, det diplomatiska dödläget - vill många sopa bekymren under mattan.
EU måste inse att det på lång sikt är extremt kontraproduktivt att vika sig för Turkiets oupphörliga översitteri.
Översättning från engelska: Anders Q Björkman