Flyktingar ett sätt att minska brist på arbetskraft - Målet att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020 är orealistiskt. Ändå är svensk arbetsmarknad en av de starkaste i världen. Men åtgärderna på arbetsmarknaden har varit för generella och utrikesfödda har kommit ut för långsamt på arbetsmarknaden. Det säger Tord Strannefors, Arbetsförmedlingens tidigare prognoschef.
Han har jobbat på Arbetsförmedlingen i 40 år och varit ansvarig för en mängd prognoser av arbetsmarknaden. Men sedan pensioneringen i april har Tord Strannefors överlämnat prognostiserandet till andra. Myndighetens prognoser har ofta varit träffsäkra. Utvecklingen av sysselsättningen och arbetslösheten har i efterhand visat sig bli ungefär på den beräknade nivån.
Att enbart avläsa förhållandena på arbetsmarknaden genom arbetslöshet är rätt meningslöst. Det som säger betydligt mer är sysselsättningsgraden eftersom den visar hur stor andel av befolkningen som är i jobb.
Regeringens mål att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet är orealistiskt och ganska ointressant, anser han. Det behöver inte vara bra om arbetslösheten minskar eftersom det kan bero på att färre i befolkningen står till arbetsmarknadens förfogande.
- I Sverige är arbetslösheten högre än i länder som Tyskland och Österrike, men sysselsättningsgraden är också hög i Sverige och har varit under lång tid. Jämfört med alla övriga EU-länder ligger vi bättre till när det gäller sysselsättningsgrad. Dessutom är långtidsarbetslösheten lägre och unga är aktiva.
Hur många gånger han förklarat för olika målgrupper - inte minst politiker och journalister - hur olika förhållanden på arbetsmarknaden påverkar sysselsättning och arbetslöshet vet han inte. Men det är många. Han har varit Arbetsförmedlingens förste och fram till i april hittills ende prognoschef. Det var några år in på 1990-talet som mer ambitiösa prognoser infördes och sedan 1976 har han arbetat under åtta olika generaldirektörer, upplevt en kraftigt överhettad arbetsmarknad och tre kriser, varav två var djupa.
I slutet av 1980-talet var arbetslösheten i princip obefintlig. Men några år in på 1990-talet förändrades konjunkturbilden radikalt och ledde till djup ekonomisk kris.
- När krisen accelererade hösten 1992 kunde vi inte förutse den enorma jobbförlust som väntade. Krisen ledde till att cirka 580 000 jobb förlorades. Det innebar att jobbtillväxten sedan 1970 gick upp i rök.
Varslen om uppsägningar duggade tätt och arbetslösheten steg till nivåer som ingen trodde var möjliga - cirka 12 procent. I sådana lägen är det svårt att hålla huvudet kallt för en prognosansvarig, konstaterar han.
- Under några år verkade det inte vara någon botten i utvecklingen. Då gäller det att inte bli för pessimistisk.
Men under andra halvan av 1990-talet förbättrades konjunkturen, arbetslösheten minskade och sysselsättningen ökade. Det var dock långt kvar till nivåerna på 1980-talet. Vid Millennieskiftet var det dags igen. Den snabbt växande IT-sektorn hade vuxit för snabbt. Företag slogs ut och arbetslösheten ökade. Men i storlek var krisen inte alls lika stor som den på 1990-talet. Däremot såg det som hände hösten 2008 till en början ut att bli lika allvarligt som början av 1990-talet. Då drabbade den globala finanskrisen världen och Sverige. På lite mer än ett halvår försvann cirka 100 000 jobb.
Men jämfört med 90-talskrisen hade finanskrisen i Sverige ett helt annat förlopp. Det var snabbt och dramatiskt, men botten nåddes snabbt och vändningen kom redan 2009.
Förutom millenniekrisen är det främst lågutbildade som drabbats av kriserna. De som saknade gymnasieutbildning hade svårt att få de jobb som skapades när konjunkturen förbättrades. Utvecklingen har inneburit att andelen lågutbildade har ökat bland de arbetslösa. Vid varje kris har kritik riktats mot Arbetsförmedlingens sätt att hantera åtgärder och arbetslösa.
Som myndighet får förmedlingen ständigt låg rankning hos allmänheten.
Det finns säkert fog för en del kritik. Men en hel del är obefogad. Att så många omfattades av åtgärder under kriserna var viktigt. Kvaliteten var inte alltid perfekt, men de arbetslösa aktiverades. Utan åtgärder ökar risken för att arbetslösa blir passiva och kommer ännu längre bort från arbetsmarknaden, anser Strannefors.
- Jag tror att den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en viktig förklaring till den höga svenska sysselsättningsgraden.
Men allt är inte bra. Ibland har åtgärderna varit för generella, kontakten med arbetsgivarna inte tillräcklig och utrikesfödda har kommit ut för långsamt på arbetsmarknaden.
Bland inrikesfödda som är mellan 25 och 54 år har vi vad som kan beskrivas som full sysselsättning - arbetslösheten är drygt 3 procent. Bland utrikesfödda är den nästan fem gånger så hög och det är oacceptabelt.
Det går att vända utvecklingen, men då behövs en palett av åtgärder - utbildning för dem som har sämst utbildning, snabbkurser för dem som har yrkesutbildningar från sina länder, validering av kunskap och subventionerade anställningar, anser Tord Strannefors.
- Vi ska se flyktingarna som en möjlighet. Det är tack vare dem som vi kan slippa en utbredd brist på arbetskraft inom många yrken. Men investeringar krävs.
Text: Anna Danielsson Öberg