Folkets påve till Sverige - Han slåss för klimatet, har reformerat Vatikanens maktstrukturer och tar de fattigas parti. Påve Franciskus, som besöker Sverige nästa vecka, har på kort tid blivit en folklig favorit. Men kritikerna dömer ut honom som ytlig och motsägelsefull.
"Flyktingar är inte nummer, de är människor". Det budskapet kom på påvens twitterflöde när han i våras besökte ett flyktingläger på grekiska Lesbos. Med sig tillbaka på planet hade han tre syriska flyktingfamiljer.
Redan från början har Franciskus väckt uppståndelse för sitt engagemang i världspolitiken: han hjälper flyktingar, öppnar famnen mot andra trossamfund och uppmanar rika länder att ta ett större ansvar för klimatet.
- Det är uppenbart att han når långt utanför sin kyrka och att han blir älskad och beundrad även av folk som inte är katoliker, säger Ulla Gudmundsson, tidigare svensk Vatikanambassadör som har skrivit boken "En påve för en global era".
Den katolske kyrkans överhuvud brukar synas. Men Jorge Mario Bergoglio väcker ett särskilt stort intresse med sin enkla livsstil och ödmjuka vita klädsel. Han är den förste påven från ett icke-europeiskt land på över tusen år. Redan från början avsade han sig den sedvanliga lyxvåningen i Vatikanen. Och namnet han valde, Franciskus, var ett förebud om hans starka engagemang för de fattiga. Konsekvent har han kritiserat växande inkomstklyftor, skatteflykt och orättvisor.
- Han är folklig och ger människor hopp i en svår tid för världen, tror Ulla Gudmunsson, som menar att han är en mer mänsklig påve.
Med en ovanligt spontan framtoning för en påve hälsar Franciskus på människor i folksamlingar, ringer upp sjuka på måfå för att uttrycka sin medkänsla och tar gärna selfies med beundrare.
Men Franciskus satte också tidigt i gång att reformera maktstrukturerna i Vatikanen rejält. Bland annat inrättade han ett kardinalsråd med kardinaler från hela världen. Ulla Gudmundsson minns en talande intervju där påven beskriver drakflygning i sin barndoms Buenos Aires. När draken började göra åttor sade han att det gällde att släppa efter, inte att dra i snöret. På samma sätt styr han sin kyrka, menar Ulla Gudmundsson. Han lyfter fram lekfolkets betydelse.
- Men det finns de som har blivit präster för att de tycker om makten. Och i kurian är han nog väldigt illa omtyckt, eftersom han försöker begränsa deras makt. I hans egen kyrka tycker många att han är bluddrig, ytlig och en dålig teolog som anpassar sig för mycket efter världen.
Själv tycker Ulla Gudmundsson också att han är ojämn. Han gör för lite för att bekämpa katolska kyrkans problem med sexuella övergrepp och han har flera gånger uttalat sig tvivelaktigt om kvinnor, påpekar hon. Han har bland annat kallat Europa för en "gammal rynkig, infertil farmor" och sagt att genusteori är ett hot mot äktenskapet.
- Jag är bekymrad över hans kvinnosyn.
Alla tror inte heller på påvens förändringskraft.
- I vissa läger finns det högt ställda förväntningar på att han ska genomföra stora förändringar och det vet jag inte om det är välgrundat, säger Olle Brandt, en svensk katoliker som arbetar inom Vatikanen, och som tycker att det är på tok för stort fokus på Bergoglios person.
- Påven är inte en general som pekar ut framtiden för en armé, säger han bestämt.
Just därför anser Ulla Gudmundsson att Franciskus fokus på dialog kan förändra. Precis som när man bröt med 1800-talskatolicismen under ett kyrkomöte på 1960-talet sker nu en islossning, tror hon.
- Det är mer än för syns skull. Det är en reell förändring. Han vill frigöra positiv energi i sin kyrka och göra människor på fältet delaktiga. Det kan leda till förändringar, säger hon.