För påven handlar det om ett varumärke - Duggregnet kyler ner oss i blåsten på arenan i Malmö där påven gör sitt ärevarv i sin lilla golfbil.
- Åh, Gode Gud, han kommer hitåt. Han kommer hitåt, säger två kvinnor och lutar sig in mot planen. De har svårt att hålla tillbaka tårarna. De håller sig för hjärtat som slår och slår, som de beskriver det.
De är rörda. Rörda som av ett osynligt finger som sträcker sig ned från himlen i duggregnet. Det är inte extas, även om några gester för tankarna till både en och annan renässansmålning av kristna i direktkontakt med de högre makterna.
Sedan sätter sig påven ned på sin tron. Sång, bön, artighet och politik tar över. Påven Franciskus nämner de svenska helgonen Elisabeth Hesselblad och Heliga Birgitta. Han talar om salighet i enighet. Frid och fred mellan historiens blodsfiender katoliker och kristna. För många av oss känns det långt bort i historiens skuggor.
Och ändå inte: just nu är min dotter på Nordirland. Där är blodet knappt torkat till en skör, kliande skorpa.
Så påven är försiktig.
För honom handlar det om att inte förlora - om inte sin själ - så sitt varumärke. Han vet vad som gör den katolska kyrkans särart och dragningskraft idag. Det vet också Livets Ords grundare, Ulf Ekman, som vi träffar utanför arenan. Han har själv gott från väckelserörelse till katolicism.
Det handlar om mellanmjölk mot nattvardsvin.
- Det finns en sorts radikalitet i påvens engagemang, menar han och förtydligar:
- Jag tror att unga som blir katoliker i Sverige inte blir det för att det ska vara lite trevligare, lättare eller lite mer kulturellt. De gör det för att de upplever att de ska vara mer radikalt och mer konsekvent, en originalversion av den kristna tron, säger han.
Så är det. Radikalitet har vind i seglen.
Ser vi tillbaka på mänsklighetens historia så är hyllandet av kompromisser bara en kort bisats i en lång roman. Kanske en parantes.
I Frankrike säger man återkommande att väljare föredrar populisten Marine Le pen framför andra extremhögerflirtande politiker av ett skäl: de föredrar originalet framför kopian. Av samma skäl firar många radikala abortmotståndare på kontinenten mässan helt på latin. Ordet radikalitet kommer från latinets radix, rot. Folk söker efter rötter i en allt rotlösare, globaliserad värld. Politiker med snabba klipp- och klistralösningar på kniviga problem gör succé över hela jordklotet. Mellanmjölken surnar i nästan alla demokratier.
Snälla, katoliker missförstå mig rätt! Jag drar er inte över en och samma kam, med radikala abortmotståndare, främlingsfientliga högerextremister eller radikala islamister.
Tvärtom: jag har både i Lund och i Malmö lyssnat på era budskap om hjälp till fattiga och till flyktingar. Jag har sett ert engagemang för att med själ och hjärta försöka bli något större än era kroppar av kött och blod. Respekt.
Men faktum kvarstår: radikaliteten vinner terräng över hela världen.
Därför är det en svår balansgång som de båda kyrkorna gick i Skåne under ett par historiska dagar.
- Det handlar om att röra sig både inåt och utåt samtidigt, säger den lutherske biskopen Johan Tyrberg från Lund efter mässan.
Hålla två bollar i luften samtidigt. Kompromissa utan att ge avkall på sin egen övertygelse. Förhandla och spela schack med djävulen själv, om så krävs.
Det är knappast något som man vinner snabba klick på.