Franska högern vill ha trygghet inte Trumpifiering - Andra omgången i den franska högerns primärval kommer med största sannolikhet stå mellan Alain Juppé och Francois Fillon, som bägge representerar det gamla, trygga politiska etablissemanget. Frankrikes "Trump", den förre presidenten Nicolas Sarkozy, ser däremot ut att för andra gången få släcka ljuset på väg ut ur politiken.
På söndagen röstade närmare tre miljoner fransmän i högerblockets primärval, alltså valet om vem av sju hågade kandidater som blir högerns kort i presidentvalet i vår.
Den förre premiärministern Alain Juppé, den topptippade kandidaten, har under de senaste veckornas kampanjande tagit avstamp i Donald Trumps ofta motsägelsefulla uttalanden kring USA:s framtida utrikespolitik för att framställa sig själv som ett stabilt, tryggt val i en osäker tid. En tid då allt fler vill efterlikna amerikanens oberäkneliga och medvetet "politiskt inkorrekta" åsikter och stil.
Amerikanernas val av Trump till president i Washington gjorde först Juppés rådgivare nervösa, eftersom fransmannens centristiska, liberala budskap och trygga, lugna framtoning skulle kunna vara för lik Hillary Clintons, och dofta för mycket av "gammalt etablissemang". Juppé var minister för första gången redan i mitten av åttiotalet, och har sedan dess haft ett halvdussin ministerposter under olika presidenter och premiärministrar.
Kanske vill även fransmännen ha en "trumpiansk" ledare - en sådan som Juppés främsta motståndare inom partiet, Nicolas Sarkozy, alltmer desperat försöker vara, med sina många xenofobiska utspel, till exempel - frågade sig många franska debattörer.
Andra var snabba att påpeka att Juppés stabilitet är vad som behövs i tider av internationell osäkerhet kring vad Trump tänker göra på världsarenan. Trump kliver in på scenen efter en lång rad internationella kriser, som det syriska inbördeskriget och terrororganisationen IS framfart; britternas beslut att lämna EU och Rysslands alltmer aggressiva ton mot Europa. Mitt i kaoset kan fransmännen leta efter någon med tyngd att försvara dem internationellt.
På söndagskvällen var rösterna i den första omgången av den franska högerns primärval inte färdigräknade, men alla preliminära siffror pekade på att nästa omgång, om en vecka, står mellan Alain Juppé och den förre finansministern Francois Fillon.
Fillon fick överraskande nog flest röster trots att han räknats som den minst intressanta av de tre kandidaterna med vinstchans - valet har alltid trotts handla om Sarkozy, Juppé och möjligtvis Fillon, och inte om någon av de andra fyra, som fick dela på reströster. Kanske för att Fillon legat lågt och kurat i bakgrunden, medan Juppé och Sarkozy har positionerat sig mot varandra.
Sarkozy såg ut att komma på tredje plats och är alltså ute ur leken om resultatet håller i dig till sluträkningen.
Samtidigt, i grannlandet Tyskland, meddelade förbundskanslern Angela Merkel att hon ställer upp i nästa års förbundsdagsval. Merkel blev förbundskansler 2005 och är inne på sin tredje mandatperiod. Elva år vid makten och nästan lika många år av kriser - finanskrisen, eurokrisen och nu flyktingkrisen - har härdat Angela Merkel.
Hon kallas "Mutti", den trygga modern som ser efter sin barn. En moder lugnt kavlar upp ärmarna och tar sig an USA:s och Trumps kommande ryck och kast på världsarenan, missnöjespartiernas framgångar i Europa, flyktingkrisen och nästa år brexit-förhandlingar. Frågan är om även tyskarna kan leta efter trygghet och det invanda, snarare än drag under galoscherna, inför framtiden.
Skulle både Frankrike och Tyskland däremot efter valen nästa år stå med varsin högerpopulist eller Trump-kopia som ledare, en som exempelvis ifrågasätter EU:s sammanhållning, så har övriga EU-länder all anledning att oroa sig. Utan Frankrike och Tyskland i EU:s mitt så självdör unionen.