Hela Sverige svänger - Redan på 1840-talet konstaterade den senare ärkebiskopen Henrik Reuterdahl hur svårt vi har för avvikande åsikter. I Carl Grimbergs "Svenska folkets underbara öden" beskrivs hur Reuterdahl länge arbetat i stark motvind mot den utbredda alkoholismen i Sverige, tills pendeln plötsligt svängde: "Vi svenskar kunna nu aldrig hålla måttan varken i nykterhet eller fylleri. Jag är i färd med att skriva mot den nya galenskapen. "
Den svenska konsensuskulturen har tjänat oss väl när den bidragit till ett tydligt samförstånd kring nödvändig reformpolitik under svåra tider. Men den har ibland fått motsatt effekt.
Det senaste exemplet är den svenska migrationsdebatten. Tidigare utmärkte sig den svenska asyllagen från andra länders vilket bidrog till att många människor sökte sig till just Sverige. Men varken lagen eller situationen diskuterades.
När dåvarande migrationsminister Tobias Billström (M) tog upp frågan om antalet asylsökande och Sveriges kapacitet 2012 blev genmälet hårt. Fredrik Reinfeldt tog avstånd, Stefan Löfven kallade det oanständigt och Vänsterpartiet krävde hans avgång. När konsensus råder, då ska man rätta sig i ledet.
Efter det tystnade diskussionen i det stora, med undantag av en handfull borgerliga debattörer och ett par socialdemokratiska. Ett exempel på sakers tillstånd var när Tove Lifvendahl på denna sida den 8 november 2014 skrev artikeln "Volymfrågan finns på riktigt". Aftonbladets Anders Lindberg kommenterade att det för honom var "en fråga om humanitet" (SR 10/11-14) och i Aftonbladet skrev Petter Larsson "Därför gör högern en sväng mot avgrunden" (20/11-14). Men tongångarna gick även höga bland borgerligheten. Moderata Ungdomsförbundet slog fast att "Volymer kan användas för att förklara någots storlek. Till exempel volymen på en massgrav någonstans i Irak. " (AB 8/12-14)
Men efter ett år svängde pendeln och verkligheten kom i kapp politikens konsensus. Stefan Löfven lät den 11 november 2015 meddela att gränskontroller skulle införas omedelbart - statsministern som två månader tidigare hade sagt "Vi ska aldrig bygga murar för att skilja människor från människor". Inrikesminister Anders Ygeman (S) gick från att den 9 december 2014 säga "om min grannes hus brinner ner så erbjuder jag dem en sovplats. Det är klart att det kan bli en del problem med att någon har druckit ur all mjölk till exempel. Men det är väl ett litet bekymmer jämfört med om grannen ska behöva bo på gatan?" till att i januari 2016 deklarera att Sverige förbereder utvisningar av uppemot 80 000 människor.
Migration handlar om människor, och är tveklöst ett särdeles ömtåligt ämne. Men som under Reuterdahls dagar visar detta på något annat. Ytterligare ett exempel, av många, var det benhårda kronförsvaret (som kom att kosta Sverige uppemot 100 miljarder). När Nordeas dåvarande chefsekonom Nils Lundgren 1992 skrev på DN Debatt om potentiella alternativ varnade andra tyckare för hans samhällsfarliga åsikter. Men kort därefter kom kraschen och plötsligt ansågs tanken på en fast växelkurs befängd. Den gamle ekonomijournalisten Gunnar Örn skrev en återblick i DI: "Hela det svenska etablissemanget slöt upp bakom riksbankschefen Bengt Dennis. Inklusive medierna. Inklusive denna tidning. Inklusive undertecknad. " (15/9-12)
Det är dags att börja fundera kring vårt konsensustänk och hur det påverkar vårt samhälle. Eller som en svensk-kurdisk vän frågade mig häromveckan: "I Sverige måste alla tycka lika, så när det svänger, då svänger det. Men funderar svenskar aldrig kring dessa svängar?"