Hotade tolkar vägras söka uppehållstillstånd - 32-åriga Ahmad bor tillsammans med sin fru och dotter i de centrala delarna av staden Mazar-e-Sharif, inte långt från en välbevakad moské, vilket innebär att säkerhetsstyrkor ständigt finns i närheten. På dagarna kan han smälta in i folkmyllret men när kvällen kommer stänger han in sig, eftersom han är rädd för att gå ut.
- Jag skulle inte säga att jag bor här egentligen, jag bara existerar. På ett sätt har jag redan lämnat mitt liv, det har blivit för farligt att röra sig fritt för människor som mig, säger Ahmad till TT över telefon.
Lever under hot
Ahmad har tjänstgjort för de svenska Isafstyrkorna i Afghanistan och är en av omkring 20 tolkar som fortfarande befinner sig kvar i landet. Han jobbade för Sverige 2005-2012 och har hotats till livet både under tiden som anställd, men i synnerhet efteråt, i takt med att säkerhetsläget försämrats i Afghanistan.
- Talibaner och andra motståndsmän vill döda oss som jobbat åt utländska styrkor. De säger att vi är otrogna icke-muslimer. Situationen blir bara värre dag för dag, jag är rädd för att de ska känna igen mig och kan inte längre arbeta fritt.
De senaste två åren har Ahmad utan framgång kämpat för att få hjälp att ta sig från Afghanistan till Sverige. Till slut uppmanades han och hans gamla kollegor från svenskt myndighetshåll att ta sig till Iran, Pakistan eller Indien för att söka asyl, vilket Ahmad inte kunnat göra av säkerhetsskäl.
När Migrationsdomstolen i mars gav tre tolkar rätt till permanent uppehållstillstånd, med hänvisning till Europakonventionen och att de hade särskild anknytning till Sverige, fick han dock nytt hopp.
Efter lång tvekan beslutade sig han och tre andra före detta tolkar att göra den farliga resan från Mazar-e-Sharif till den svenska ambassaden i Kabul för att lämna in ansökningar om uppehållstillstånd. Med sig hade de bevis på att de varit anställda av den svenska Isafstyrkan, dokument som är förenade med livsfara om de upptäcks av fel personer.
"De ignorerade oss"
Men väl framme vid ambassaden släpptes tolkarna enligt Ahmad inte in.
- De ignorerade oss. Det var väldigt riskabelt för oss att ta oss dit, men de kom inte ens till porten för att lyssna på vad vi hade att säga.
Ett annat beslut i Migrationsdomstolen från början av året innebär att tolkarna som är kvar i Afghanistan kan vända sig till ambassaden i Kabul för att få hjälp med sina ansökningar. Men trots detta vägrar ambassaden att följa denna dom och hänvisar istället frågan vidare till beskickningarna i Pakistan, Indien och Iran. Vilket i ett mejl från en anställd från ambassaden till en handläggare på Migrationsverket motiveras av brist på "resurser, erfarenhet och kompetens avseende dessa ärenden".
TT har bett om en kommentar från ambassaden i Kabul, som bollat tillbaka frågan till UD:s kommunikationsavdelning, som i sin tur tycks ha skickat den vidare till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S), vars pressperson lovat återkomma under dagen.
I eftermiddag ska migrationsministern svara på en interpellation från försvarsutskottets ordförande Allan Widman (L) angående vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för tolkarna att få sina asylansökningar prövade vid svenska beskickningar utomlands.
"Lämnad kvar"
När Ahmad tänker på framtiden känner han sig rädd, särskilt när det gäller sin familjs säkerhet. Han hoppas fortfarande på att han ska få hjälp av svenska myndigheter, som han en gång var anställd av.
- Jag uppskattar vad ni i Sverige har gjort för mitt land, men jag har tjänstgjort för er. Jag har riskerat mitt liv för att hjälpa er, säger han.
- Soldaterna jag arbetade med, som jag respekterar mycket, sade att vi tolkar var deras vapenbröder. Men nu har Sverige glömt oss. Trots att vi var bröder så har vi har blivit lämnade kvar.