IS kvinnor kan också - Under vapenhot drevs ordern "kvinnor och barn först" igenom av kapten och besättning när Titanic förliste 1912. Det gjorde att 70 procent av kvinnorna ombord räddades, men bara 20 procent av männen. Forskningen har emellertid visat att denna regel var atypisk; det kvinnliga företrädet gäller normalt inte som norm i katastrofer utan då råder oftare den mer krassa djungels lag, "rädde sig den som kan", vilket det oftare visar sig att män gör.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Sveriges migrationspolitik när det gäller asylsökande har också lutat sig mer på den senare bogen. I stället för att försöka hitta någon form av kvotfördelning (vilket givet att det handlar om individer förstås har sina svårigheter), har de svenska politikernas order att "hedra asylrätten" i praktiken inneburit att vi prövar skälen hos dem som överlever smugglarnas färd hit, vilket företrädesvis har varit unga, starka män. Kvinnor, barn och äldre har det varit färre av.
Könsnormer på hemmaplan kämpar vi emot. Eller? Jämställdhet tycker alla är bra - i teorin. Det visar sig inte vara lika enkelt att leva som man lär i verkligheten. Att betrakta män och kvinnor på exakt samma sätt blir i vissa sammanhang obsolet (som i medicinska eller idrottsliga sammanhang). I andra lägen borde vi sträva efter likabehandling, men samma kvinnor som med ursinne talar om uppfattad könsdiskriminering i karriären, hemfaller ändå nästa stund åt könsstereotypa skämt om snygga eller dumma karlar (och skulle bli vansinniga av att höra en man uttrycka sig på samma sätt om kvinnor).
I den pågående diskussionen om de svenska barnen i Syrien talar vi om föräldrarna och deras roll. Det är bra. Låt oss vidhålla den tanken. Mammor och pappor ska inte behandlas olika på grund av kön. De kvinnor som har rest iväg för att delta i och understödja terrorsekterns mördande ska behandlas exakt som männen. Att ha framburit barn innebär ingen rättslig gräddfil. Moderskapet försäkrar ingen kvinna från att begå onda handlingar.
I arabiska Al Aan TV gräver just nu reportern Jenan Moussa i ett ärende som gäller en kvinna med tunisiskt ursprung som har återvänt till Tyskland efter att sannolikt ha varit gift med två IS-överhuvuden i Syrien och fostrat sina barn enligt sektens ideologi. Och som Orrenius/Härdelins DN-reportage påminde om är IS-kvinnorna i lägren högst delaktiga i att upprätthålla förtryckande normer. Ja, kvinnor kan, som vi brukar säga här i Sverige.
Tf