Journalister mördas i tystnaden efter Horner - Afghanistan är fortfarande världens dödligaste land för journalister, trots att press- och yttrandefriheten har förbättrats något sedan korrespondenten Nils Horner dödades. Låt oss hedra hans minne genom att kräva afghanska journalisters rätt till skydd och säkerhet, skriver Jonathan Lundqvist och Erik Halkjaer från Reportrar utan gränser.
Tystnaden efter Sveriges Radios mördade korrespondent Nils Horner ekar än i dag. Svenska reportrar har börjat återvända till Afghanistan, men i takt med att lokala afghanska journalister fått stå för merparten av medierapporteringen från landet har också våldet riktat mot media ökat dramatiskt.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Så sakteliga har svenska medier börjat återvända till Afghanistan. Det är viktigt. De svenska reportrarna behövs på plats, inte minst för att Sverige avvisar unga afghanska män till en osäker tillvaro i landet, utan också för att Afghanistan är vårt största biståndsland och svenska militärer utbildar afghanska kollegor i ett krig där allt fler civila dödas.
Svensk medias återvändo till Afghanistan betyder mycket för de många afghanska journalister som - med livet som insats - granskar lokala makthavare, krigsherrar och talibanledare, den afghanska regeringen och flykting- och migrationsströmmar. Genom sin närvaro visar svenska medier att de inte vänt sina afghanska kollegor ryggen samt att man tar utveckling i landet på allvar.
För i tystnaden efter mordet på Nils Horner mördas allt fler av hans afghanska kollegor. Förra året dödades 15 journalister i Afghanistan. Hittills i år har ytterligare tre dödats.
I början av året avrättades Javid Noori vid en vägspärr i nordvästra Afghanistan. Han jobbade till vardags på Radio Neshat. En månad senare klev två beväpnade män in i Radio Hamsedas studio i staden Taloqan, i nordöstra Afghanistan och sköt ner Shafig Arya och Rahmullah Rahmani mitt under sändning.
Sedan 2001 har 69 journalister dödats i Afghanistan i samband med att de utfört sitt arbete. Det inkluderar Nils Horner och 15 andra utländska journalister. Under samma period har fler än 30 medier i Afghanistan attackerats och förstörts.
Av de 1 072 registrerade fall av våld mot journalister, som den afghanska kommittén för journalisters och medias säkerhet registrerat sedan 2002, har endast 172 blivit utredda. Fler än tredjedel av utredningarna har lagts ner.
Framför allt är det talibanerna, men även Islamiska staten och lokala krigsherrar som ligger bakom våldet mot journalister. Med hot om våld har de på flera platser i landet skapat vita fläckar av medietystnad. Fler journalister vittnar också om hur de hotas, trakasseras och misshandlas till tystnad av polis och militär.
När nu företrädare för talibanerna och USA inlett trevande fredssamtal och även den afghanska regeringen visat intresse för fredssamtal borde journalisters säkerhet vara ett minimikrav. För att uppnå fred och säkerhet krävs fria och oberoende medier med journalister som inte hindras av hot och våld.
Trots att press- och yttrandefriheten har förbättrats något sedan Nils Horner dödades så är Afghanistan fortfarande världens dödligaste land för journalister. I dag rankas landet på plats 118 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. För fem år sedan låg Afghanistan på plats 128.
Låt oss hedra minnet av Nils Horner genom att kräva afghanska journalisters rätt till skydd och säkerhet. Den utbredda straffriheten för våld och hot mot journalister måste upphöra och respekten för journalistiken som en omistlig del av ett det afghanska samhället måste bli större.
Jonathan Lundqvist
ordförande Reportrar utan gränser
Erik Halkjaer
styrelseledamot Reportrar utan gränser (valberedningens förslag till ny ordförande)