Jurister C bör säga ja till lag för ensamkommande - Den nya gymnasielagen är troligtvis den enda chansen till att få stanna i Sverige för en grupp personer som lidit faktisk rättsförlust av svenska myndigheters hantering av deras ärenden, skriver tre jurister.
I torsdags presenterade regeringen propositionen till den så kallade "nya gymnasielagen". Förslaget innebär att ungdomar som fått avslag på sin asylansökan under vissa förutsättningar får stanna i Sverige under tiden de går i gymnasiet. Som verksamma asylrättsjurister möter vi dagligen personerna som skulle komma att omfattas av förslaget. Vi har stått vid deras sida under den långa väntetiden på beslut, vi har argumenterat i deras asylärenden och vi har haft otaliga kontakter med deras familjehem, kuratorer och andra medmänniskor. Vi anser att den nya gymnasielagen bör röstas igenom.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Inledningsvis ska understrykas att den kritik som riktas mot den lagtekniska utformningen av den nya gymnasielagen måste ses mot bakgrund av det bristfälliga regelverk som denna införts i. Det nu aktuella lagförslaget utgör ett slags undantag i en undantagslagstiftning som redan inledningsvis blivit djupt kritiserad, nämligen lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd ("begränsningslagen") från sommaren 2016. Det finns goda skäl att ifrågasätta det migrationsrättsliga lagstiftningsarbetet de senaste åren och vi vill framför allt peka på att det största problemet är begränsningslagen och inte den nya gymnasielagen. Man bör med detta i åtanke skilja på de lagtekniska aspekterna och på de ändamålsöverväganden som ligger till grund för det nu aktuella lagförslaget. Som det ser ut nu är den nya gymnasielagen det enda förslag som kommer lämnas gällande denna grupp. Om man bortser från detta lagförslag ska man därför vara medveten om vilken grupp personer man bortser från.
Regeringens förslag omfattar personer som har väntat minst 15 månader på sitt första beslut i asylärendet. För att förstå varför långa handläggningstider är ett problem bör man vara medveten om att väntetid är en rättsförlust för alla som söker asyl. Möjligheten att lämna bra och relevant bevisning minskar med tiden. För unga asylsökande vars ålder har en stor påverkan på utgången i deras ärende, kan väntetiden vara avgörande för om de får asyl eller inte.
Enligt EU-rätten ska första delen av en asylprocess, det vill säga Migrationsverkets prövning, som huvudregel ska vara avslutad inom sex månader från det att ansökan lämnades in. Vid svåra ärenden kan denna tidsgräns utökas till sammanlagt 15 månader. När en stor mängd asylärenden kom in under hösten 2015 tvingades Migrationsverket till prioriteringar som föranledde att ärenden som bedömdes som enkla, till exempel ärenden från Syrien, avgjordes tidigt. Ärenden av svårare karaktär, exempelvis ensamkommande barn, fick vänta; och fortfarande under början på 2018 kunde vi se många som sökt under hösten 2015 få sina första beslut. Med andra ord har Sverige genomgående i dessa ungdomars ärenden - den grupp som led störst rättsförlust av att behöva vänta - brutit mot EU-rätten genom att prioritera ner deras ärenden.
En följd av den långa väntetiden är att många hunnit fylla 18 år sedan hösten 2015. För de som är omkring 18 år i ålder har den långa väntetiden betydligt försvårat deras möjligheter att erhålla stöd för uppgiften om sin ålder. Ju närmare 18-årsdagen, ju svårare är det att visa att man är underårig. En av få möjligheterna som stått till buds har varit de - av bland annat rättsläkare, statistiker och forskare - djupt kritiserade medicinska åldersbedömningarna.
Om denna grupp hade fått sina ärenden prövade innan de fyllt 18 år, eller fått genomgå en åldersbedömning enligt någon av de vetenskapligt vedertagna metoder som används i andra länder, hade de i en mängd fall bedömts som barn i asylprocessen. Detta hade bland annat inneburit att kraven för att få uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl hade varit lägre, och att Migrationsverket behövt ta ställning till om det funnits någon som kunde ta emot dem i hemlandet. Det hade även inneburit att begränsningslagen inte tillämpats i deras ärenden. Deras skyddsbehov hade även i vissa fall bedömts annorlunda. Många i den berörda gruppen är från Afghanistan, och afghaner under 18 år utan nätverk i och lokalkännedom om Afghanistan bedöms vara i behov av skydd enligt Migrationsöverdomstolens praxis, men inte de som fyllt 18 år.
Den nya gymnasielagen innebär med andra ord en möjlighet att komma till rätta med undermåliga asylprocesser samt ovetenskapliga bevismetoder som föranlett stora rättsförluster för den enskilde.
I sammanhanget kan även nämnas att Migrationsverket, som första instans, under 2017 beviljade uppehållstillstånd i 37,1 procent av ärendena från Afghanistan. Detta är märkbart lägre än snittet inom EU på 46. 3 procent och långt ifrån länder som Italien på 91. 6 procent och Frankrike på 84 procent. Den spretiga beviljandegraden visar på svårigheterna med att bedöma säkerhetsläget Afghanistan, och vem som bedöms vara i behov av skydd.
Det kan förstås även anföras rent humanitära (och ekonomiska) aspekter. Ungdomarna har, efter Migrationsverkets beslut, väntat ytterligare tid under överklagandeprocesserna. Om lagen träder i kraft kommer samtliga ha vistats i Sverige minst två och ett halvt år. Under denna tiden har de rotat sig i Stockholm, Visby, Boden, Skellefteå och hundratals andra orter i Sverige. De har gått i skolan, bott i familjer, spelat fotboll och lärt sig svenska. Att utvisa dem är att rycka upp dem från sitt sammanhang och samtidigt kasta bort alla de resurser Sverige lagt ned på dem under denna tid. Dessutom är de initiala integrationsutmaningarna ofta passerade gällande denna grupp. De har redan lärt sig språket, etablerat sociala nätverk, och god man etcetera har redan betalats. Att låta dem stanna är att ge dem möjligheten att betala tillbaka till det svenska samhället. Utifrån detta perspektivet är den nya gymnasielagen att se som en variant på möjligheten till "spårbyte" som finns i Sverige. En person som fått avslag på sin asylansökan har i dag i vissa fall möjlighet att söka ett arbetstillstånd i stället utan att först lämna landet. Att personer med lagakraftvunna utvisningsbeslut ges en möjlighet att stanna trots avslag är alltså inte en ny företeelse i Sverige. Majoriteten av dem som skulle omfattas av den nya gymnasielagen är dock uteslutna från att begagna möjligheten till spårbyte eftersom de inte har tillräckliga identitetshandlingar.
Vi hoppas därför att riksdagsledamöterna i Centerpartiet - vars röster är de som krävs för att förslaget ska gå igenom - förstår att den nya gymnasielagen är en chans, troligtvis den enda, för en grupp personer som lidit faktisk rättsförlust av svenska myndigheters hantering av deras ärenden, att få stanna i Sverige.
Karin Törnell
Advokatbyrån Dubio
Sofia Rönnow Pessah
Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar
Moa Jedestav
Advokatbyrån Sörmdal