Klimathotet kräver en galnare litteratur - Himalayas glaciärer smälter alltmedan dödsbringande spindlar plötsligt dyker upp på nordliga breddgrader. I sin nya roman söker sig Amitav Ghosh bort från realismen i jakt på ett mer relevant sätt att närma sig klimathotet.
I sin essäbok "Den stora galenskapen" skriver Amitav Ghosh om den klassiska realismens oförmåga att gestalta klimatkrisen. Han utgår från den europeiska 1800-talsrealismen och dess tidiga avläggare i indisk romankonst, främst den bengaliske författaren Bankim Chandra Chatterjee, som i ett skede av författarskapet tecknade breda skeenden i historisk miljö.
Ghosh frågar också varför den politiska och miljömedvetna Arundhati Roy inte skriver romaner utan reportage om de förödande följder som de stora dammbyggena haft för de indiska urfolken.
Han ser ett problem i själva realismen. Den bygger på att vardagen iakttas, att detalj staplas på detalj för att ge förnimmelsen av kontinuitet. De stora katastroferna, apokalypserna, hamnar i science fiction-fållan, skriver han. Sådana chockförändringar bryter realismens ramar.
Amitav Ghoshs nya roman "Öarna" kan närmast programmatiskt sättas i relation till hans essäistiskt framförda kritik. Ghosh spelar ut ett mytkritiskt, spekulativt och i långa stycken konspiratoriskt mönster. Han binder ihop 1600-talets klimatförändringar, sociala skeenden och eskatologiska stämningar med samtidens klimatförändring och krisupplevelse.
I centrum står en antikvariatsbokhandlare från Bengalen, som är verksam i New York, Dean Datta. Han är expert på klassisk, bengalsk diktning. Genom oförutsedda förvecklingar hör han talas om ett tempel långt ut i sankmarken i de trakter han själv kommer ifrån. Det visar sig knutet till en ormgudinna och en episk dikt som aldrig har tecknats ned. Dikten handlar om en vapenhandlare. Det är vad Dean Datta tror. Men texten har förvrängts genom traderingen, och långsamt tecknas ett annat berättelsemönster.
Ordet som tolkats som "vapen" refererar till staden Venedig. En gåtfull symbol för "en ö i en ö" som finns i templet kan tillsammans med en ordförvrängning knytas till det judiska gettot i den tidens Venedig. Fram träder en berättelse om en bengalisk köpman och den tidens handelsvägar.
Allt knyts samman med skeenden i nuet. 1600-talets klimatförändring ger en föraning om dagens hotande katastrof, där dödsbringande giftormar och spindlar plötsligt dyker upp på nordliga breddgrader och delfinflockar strandar och dör på flykt från förorenade hav. Och - vilket Ghosh skriver om i essäboken - glaciärerna i Himalaya som sedan urminnes tider har reglerat vattentillgången i Bengalen smälter, vilket kommer att föra med sig både översvämningar och tork- och hungerkatastrofer.
Klimatförändringen är en del av den bild Amitav Ghosh ger av dagens värld, den andra är flyktingströmmarna. Dean Datta rör sig mellan Bengalen, USA och Venedig. Han rör sig också i två sociala skikt som knyts samman: akademiker och unga bengaler som han träffar i deras hemland men också av en slump när de är på flykt i Europa. Ghosh ser hur de stora upptäckternas oförvägna sjöfarare motsvaras av flyktingarna som riskerar livet på Medelhavet.
I "Öarna" knyter Amitav Ghosh in det sociala och miljömässiga engagemanget i en spekulativ fiktion där det osannolika (just tecknandet av det osannolika men likväl faktiska är för honom den ekokritiska drivkraften) med inslag av magisk realism ger honom de uttrycksmedel som de annalkande katastroferna kräver.
Han låter också en av gestalterna säga att vi i dag är besatta av demoner precis som människorna på 1600-talet. Men vilka är demonerna? Makten, imperialismen och kapitalismen, skriver Ghosh i essän. I romanen blir demonerna en metafor för en överindividuell kraft som formar våra liv. Vi kan inte bryta den på personlig nivå, den överskrider oss. Och då blir även essän om den stora galenskapen ett rop på konstnärliga former som är relevantare än realismen.