Knasigt, övertänt och underhållande ultravåld - Vad? Serietidningsaction med extra allt.
Vem? Margot Robbie ser ut att njuta i huvudrollen.
Så tycker SvD: Ett slags "Moulin Rouge!" med aggressionsproblem.
Bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Eller "en asgrym brud", som det formuleras här.
1992 introducerades Jokerns flamma Harleen "Harley Quinn" Frances Quinzel i tv-serien "Batman: The animated series" (en ursprungsberättelse som här refereras i lekfullt tecknad prolog). Sedan dess har den före detta psykiatrikern, som lider av osjälvständig personlighetsstörning och som på mentalsjukhuset Arkham Asylum hittade sin clownprins, haft ett destruktivt av och på-förhållande med Batmans ärkefiende.
Denna spinoff av David Ayers "Suicide squad" gör sig kvitt killen med en subjektivt berättad göra slut-berättelse. En anledning att pusta ut för alla som ansåg Jared Letos blingbärande nu metal-Joker vara det sämsta i Ayers kalkon. Dessutom har rollfiguren passats vidare till Joaquin Phoenix, som snart lär belönas med en Oscar för sin tolkning.
Nydumpade Harley Quinn gör sitt bästa för att festa bort sorgerna, men inser snart att hon utan sin sämre halva står skyddslös mot alla som hon jävlats med. Och de är många. En av dem är Black Mask (Ewan McGregor), en prålig rikemanspsykopat som gillar glitter och att få massage av sin ärrade hejduk Victor Zsasz (Chris Messina). Deras jakt på en värdefull diamant får Gothams undre värld att koka.
För det mesta gör "Birds of prey" underhållande ultravåld av sin lågstadiekonflikt av "killarna mot tjejerna!"-karaktär. För att maxa girl power-energin har man inte bara dumpat Jokern, utan även föregångarens kreatörer. Nu styrs showen av manusförfattaren Christina Hodson ("Transformers"-spinoffen "Bumblebee"), regissören Cathy Yan (som långfilmsdebuterade häromåret med dramakomedin "Dead pigs") och framför allt - Margot Robbie. Den australiska skådespelerskan ser ut att njuta i rollen som psykotisk antihjältinna med bred New Jerseydialekt.
Kvar från "Suicide squad" är influenserna av Walter Hills stiliserade gatuvåldsfilmer som pulserade under Ayers smaklösheter. Med vitsminkat ansikte, neonfärgad utstyrsel och vräkiga vapen skulle Harley Quinn smälta in fint bland de utspökade gängmedlemmarna i Hills "The warriors - krigarna". När hon stormar en polisstation avfyras färgglada rökgranater och konfetti som det vore en urspårad Prideparad på "all cops are bastards"-tema.
Det är inte fullt så vanligt att se kvinnor uppta duken med kreativa våldsuppvisningar. Bortsett från enstaka succéer i väst, som "Kill bill"-filmerna", finns betydligt mer att hämta inom Hongkong-action. Skillnaden är bara att actionstjärnan Michelle Yeoh ("Crouching tiger, hidden dragon") faktiskt ser ut att kunna slåss. Slagsmålen i "Birds of prey" liknar snarare hiphopkoreograferade dansnummer, klippta och spacklade som musikvideomontage.
Det överdrivna och störiga är till viss del även filmens charm. Cathy Yan går loss totalt med det knasiga, det queera och det övertända. Som ett slags "Moulin Rouge!" med aggressionsproblem, eller ett serietidningsvåldets Cirque du Soleil.
Men med fler krossade testiklar.
Se trailern till "Birds of prey"