Läget katastrofalt pressen på Ryssland ökar - Läget i syriska Idlib är katastrofalt. Det är svårt att få fram hjälp till de över 800 000 människor som drivits på flykt. Ett litet hopp om vapenvila finns trots allt. Frågan är bara hur länge den kan hålla.
Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den syriska Assadregimen har återtagit kontrollen över större delen av landet. Det som återstår är drygt halva Idlib-provinsen i nordväst. Där finns i dag 3 miljoner flyktingar på en yta ungefär lika stor som Gotland. (Gotland har 59 000 invånare. )
Där finns också flera islamistiska rebellgrupper, varav några mycket extrema. Störst är den tidigare al-Qaida-anknutna Hay'at Tahrir al-Sham (HTS).
Assadregimen har som mål att ta över hela Idlib och får hjälp av ryska bombflyg och iranska och libanesiska shiamiliser. Dessa krigar nu mot rebellgrupperna, som i sin tur får hjälp av Turkiet.
Men Assadregimen och dess allierade för även krig mot civilbefolkningen. Ryska och syriska flyg bombar sjukhus, bagerier, marknader och bostadshus för att driva befolkningen på flykt. Därefter är det lätt att ta över städer och byar.
Det är därför över 800 000 människor har flytt sina hem de senaste två månaderna.
Turkiet stödde upproret mot Assadregimen och hoppades på dess fall, men efter Rysslands intåg i kriget 2015 stod det klart att det inte skulle ske. Det turkiska intresset handlar nu främst om att hindra fler flyktingar från att ta sig till Turkiet. Där finns redan 3,6 miljoner syriska flyktingar och många turkar tycker att det är mer än tillräckligt.
2018 kom Turkiet överens med Ryssland om att skapa en avmilitariserad buffertzon mellan rebeller och regimstyrkor i Idlib. Turkiet placerade ut militär i provinsen för att övervaka avtalet.
Men Ryssland hävdar att Turkiet misslyckats med att avväpna Idlibs extrema grupper och att avtalet därför inte gäller. Flera turkiska soldater har skadats och dödats i de senaste striderna. Det har fått Turkiet har skicka in minst 7 000 soldater och en stor mängd militär materiel i provinsen.
Om de syriska trupperna inte drar sig tillbaka före den 1 mars hotar fullskaligt krig, enligt Turkiets president.
Ryssland är allierat med Assadregimen och det faktum att det backat upp regimen hela vägen har gjort stort intryck på alla styrande i regionen, oavsett vad de tycker om Assad. Ryssland stöder regimens strävan att återta kontroll över hela Syrien.
Men Ryssland har också ett nära förhållande med Turkiet. Nyligen lyckades man slå in en kil mellan Turkiet och Nato genom att sälja sitt robotsystem S-400 till Turkiet, vilket fått USA att hota med sanktioner.
Handeln är också stor mellan länderna och uppgick 2018 till över 250 miljarder kronor. Ett gemensamt mål är att öka den summan till 1 000 miljarder de kommande åren.
Gasledningen Turkstream är också mycket viktig för Ryssland. Den skickar rysk gas till Europa genom Turkiet och invidges officiellt så sent som den 8 januari i år.
Allt detta gör att Ryssland måste hitta en balans mellan Syrien och Turkiet och se till att tillfredsställa båda.
I veckan reser en turkisk delegation till Moskva för att söka hitta en diplomatisk lösning som kan göra slut på striderna. Det är inte omöjligt att den lyckats, i takt med att pressen ökar på Ryssland.
För sent omsider har omvärlden börjat reagera på den humanitära katastrofen i Idlib. Barn som fryser ihjäl och människor som saknar mat och rent vatten.
Till och med USA:s president Donald Trump har kritiserat Ryssland och tackat Turkiet för vad landet gör för att förhindra den humanitära katastrofen.
Något som kan tala för ett slut på striderna nu är också att Assadregimen haft stora framgångar. Viktigast är att den nu tagit kontroll över motorvägen M5, som förbinder landets största städer - Damaskus och Aleppo. Det har den inte haft sedan 2012. Regimen har dessutom erövrat stora delar av Idlib-provinsen och drivit bort rebeller från Västra Aleppo.
Därför är det inte omöjligt att det kan bli ännu en vapenvila. Frågan är bara hur länge den håller.