M måste ha flyktingpolitik för framtiden - Asylpolitiken måste rätta sig efter den globala värld vi har. Den måste ges realistiska ambitioner. Politikerna måste kunna gå människor till mötes och tala till dem som vuxna om asylrätten, skriver debattören Helena Rivière.
Flyktinginvandringen är fortfarande en av de allra hetaste politiska frågorna. Människor vill ha svar. De vill att frågan erkänns. De vill att de erkänns som mottagande befolkning. De vill veta hur politikerna resonerar om asylinvandringen. Det råkar vara paus i flyktingmottagandet just nu. Men de vill veta hur det blir på lång sikt. Det får de inte. Alla vet att det gick för fort och blev för mycket men ingen säger som det är: vi kan inte på egen hand sätta stopp för flyktinginvandringen.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
När det gäller asylrätten argumenterar många som den skuldtyngda vänsterliberala kulturelitens förkunnare de är. De förstår asylrätten som ett uttryck för alla människors lika värde i FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Det är den inte. Hur skulle den kunna vara det när vi sätter oss över likavärdesprincipen? När vi försvårar för asylsökande att ta sig in? När vi skärper gränsbevakningen för att tvinga tillbaka asylsökande till andra länder? När var och varannan nekas asyl?
Asyl finns inte med i deklarationen om mänskliga rättigheter. Andemeningen i MR är snarare en moralisk vägledning för varje enskild stat att inom sig tillerkänna människan vissa oavvisliga politiska och sociala rättigheter i kraft av att hon är just människa. Asylrätten är en annan avdelning. Den reglerades för sig och är inskriven i Europakonventionen och återfinns i utlänningslagen hos oss.
Den liberala flyktingpolitiken försvarar öppenhet. Sverige ska vara ett öppet land. Det kan avse öppet för studier, handel, ekonomi, investeringar med mera, men inte nödvändigtvis också öppna gränser för asylsökande. Den mänskliga politiska själen vill vara human men det resoneras inte i politiken om den allomfattande asylrättens dimensioner. Det är märkligt. De flesta politiker säger bara att "vi värnar asylrätten". Nog ordat.
Försvararna av öppna gränser uppfattar asylrätten som utkrävbara rättigheter om frihet och framtid för alla som behöver den hjälpen. I princip. Men i praktiken är skyddet villkorat. Det har inte mycket med humanitet eller solidaritet att göra utan prövas juridiskt. Asylrätten har blivit juridik. Utlänningslagen bestämmer kriterierna. Antingen klassas den asylsökande som flykting, en definition, som alternativt skyddsbehövande, en annan definition, eller som någon med synnerligen ömmande skäl, en tredje definition. Den som inte faller in under någon av dessa skyddsgrunder ska lämna landet. "En ordnad migrationspolitik", är termen vi enats om. "Ett ja är ett ja och ett nej ett nej. "
Detta nej är en illusion. Det pågår alltför mycket våld, nöd, elände, befolkningstillväxt, religionskrig och maktövergrepp överallt i världen för att vi ska kunna styra människors vilja att söka sig hit. Och väl här vill de stanna.
Problemen med asylpolitiken ligger ytterst i att den ställer ut löften till världens alla människor vare sig de objektivt sett verkligen är förtryckta och förföljda i hemländerna, eller själva upplever sig som personligt nedtryckta, utan framtid. De tar för givet att Europa sluter dem i sin famn, sätter dem i arbete och ger dem ett liv. Det är omöjligt. De är för många. Världen är för stor. Svårigheterna för omfattande. Det går inte och det är grymt att lura dem att de har rätt att utkräva av oss européer det som deras hemländer förmenar dem. Asylpolitiken måste kalibreras efter den globala värld vi har. Den måste ges realistiska ambitioner på internationell nivå. Den måste reformeras, inte avskaffas.
Av ett statsbärande parti som Moderaterna borde man kunna kräva att de tar täten och gör målkonflikterna som asylrätten innehåller till sina. Att de inte bara uppehåller sig vid integrationen av dem som redan är här. Att de går människor till mötes och talar till dem som vuxna om asylrätten som den tvingande EU-lag den är. Inte så att vi ska hoppas på att andra medlemsländer ska "ta sitt ansvar" som det heter. Vem kan säga vad detta ansvar egentligen innebär? Ingen.
Tillflödet av flyktingar i världen kommer inte att minska. Migrationen kommer inte att minska. Den politiska debatten borde lyfta asylrätten till en seriösare nivå än ett stopp vid gränsbommen där SD har placerat den. Den är ett framtidsproblem för EU. Sverige har tillräckligt stort anseendekapital för att kunna initiera frågan.
fri skribent