Malmö var inte bättre förr - Det var bråttom i 1960-talets Malmö. Takten vid de löpande banden var febril, fabrikerna spottade ut en strid varuflod, förunderliga fartyg gick av stapeln hos Kockums. Rekordår: hög tillväxt och full sysselsättning, arbetarstaden tog ett kraftfullt välfärdssprång.
Fyllda av tillförsikt lotsade Malmös anförare staden mot framtiden. Det gamla fick inte stå i vägen för det nya. Därför var det så brått i 1960-talets Malmö, saktfärdighet fick inte förmörka utsikterna.
Äldre hus, kvarter och gator revs för att ge plats åt moderna stadsplaner, i utkanterna byggdes nya funktionella bostadsområden i trots mot den gamla rutnätsstadens strukturer.
En googling ger en livfull bild av tidsandan. Skriv "stad vid färdväg" och sök. Gösta Werners film "Stad vid färdeväg" gjordes 1961. Malmösonen Nils Poppe är berättare. Hans hemstads framtid speglas med snusförnuftig tillförsikt. Såhär i efterhand ter det sig aningslöst. Den tretton minuter långa filmen avslutas med att en blond pojke blickar ut från höghuset på Lorensborg, över Sundet och de bördiga slätterna som ligger redo att bebyggas och befolkas.
1961 var oljekrisen, varvsdöden och industrinöden fortfarande ett drygt decennium bort. Globaliseringen och flyktingkatastroferna ännu avlägsnare. Folkhemmets tryggt tillrättalagda tillvaro och världsbild visade sig inte vara bärkraftig.
Sextiotalets Malmö kan också besökas i Bertil Aunérs nya bok "På vandring i 1960-talets Malmö" (Struktur förlag). Liksom föregångaren "Minnen från Malmö" från 2011 baseras boken på Sven-Erik Björks fotografier.
Sven-Erik Björk levde mellan 1915 och 1985, en ambitiös hobbyfotograf som dokumenterade sin hemstad. Bertil Aunér köpte hans bildsamling i slutet på 1970-talet.
Denna gång har Aunér grävt djupare i skatten av malmöitiska översiktsbilder. Det blir inte samma livgivande återseende som i den förra boken. I några fall vacklar skärpan och bristen på mänskliga ansikten tröttar.
Bertil Aunér skriver lätt kåserande. Nostalgin försöker han inte dölja. Han har varit där, i Malmö på 1960-talet.
Också jag var där då och såg staden med egna ögon. Precis som han beklagar jag att i alltför många fall fick de rivna stadsmiljöerna och husen betydligt livlösare efterföljare. Sanerade stadsdelar som Caroli och Lugnet utgör ledsamma ärr på Malmös centrala stadskropp.
Med tiden har jag börjat omfatta dessa ärr med en förlåtande ömhet. De vittnar om mänskligt övermod, om en inbillad framsynthet som blev fatal. 1960-talets malmöitiska makthavare ville inte framtiden något ont, viktigt att ha i åtanke idag när det åter byggs intensivt i Malmö.
För mig blir filmen "Stad vid färdväg" och boken med Sven-Erik Björks bilder också påminnelser om att dagens Malmö är en rörligare och roligare stad än den som fanns i min ungdom. Från 1960-talet minns jag tomheten, flyttlassen till förorter och kranskommuner, konformismen, inskränktheten och det etablerade nöjeslivets torftighet.