MP bör få vinna flyktingpolitiken - I morgon, fredagen den 13 maj, inleds Miljöpartiets kongress. Samma dag går motionstiden ut på propositionen om regeringens nya hårda flyktingpolitik.
Två av de mer utpräglade sosseätarna i partiet, Maria Wetterstrand och Per Gahrton, skrev i går på DN:s debattsida att det är dags för Stefan Löfven att kompromissa mer.
De har nog en poäng.
Socialdemokratiska partikongresser har ibland drag av nordkoreansk danstrupp. Ombuden kan visserligen vinna över partiledningen men varje sådant beslut föregås av månader i telefon och konspiratoriska möten. Allt är minutiöst koreograferat.
I jämförelse framstår Miljöpartiets kongress lite mer som en loppcirkus. Det finns oftast flera kandidater att välja på till partiledning och man vet aldrig riktigt vad som beslutas, på gott och ont.
Mellan dessa två partikulturer finns ett Himalaya av språkförbistring, olika sociala koder och politiska traditioner. Dessutom avskyr en stor del av Socialdemokraternas väljare miljöpartister och tvärtom.
Hjärtefrågorna mals nerFör Miljöpartiet var det uppenbarligen en kulturchock att bli ett regeringsparti och se politiska hjärtefrågor malas ner
i mötet med verkligheten. Hittills har partiet förlorat striderna om Bromma flygplats, Förbifart Stockholm, flyktingpolitiken, försvarsutgifterna, vapenexporten och köp av nya Jasplan. Bland annat.
I stället för segrar kommer partiet att få släpa på ansvaret för misslyckade politikområden som bostäder och skola in i nästa valrörelse.
Om Miljöpartiet, och därmed den rödgröna regeringen, ska ha en chans i nästa val behöver de ha segrar att redovisa för sina väljare. Men då måste de lära sig att välja sina strider.
Det självklara valet för ombuden på Miljöpartiets kongress borde vara flyktingpolitiken. Än så länge har inte riksdagen beslutat om tillfälliga uppehållstillstånd och försämrade möjligheter till familjeåterförening. Om Miljöpartiets kongress sätter ner foten kan besluten fortfarande stoppas.
Även i Löfvens intresseStefan Löfven borde i så fall välja att kompromissa.
Det vore klokt av flera skäl. För det första är det en dålig politik som försämrar integrationen genom att skapa orimliga väntetider och mer passivitet. För det andra behövs inte förändringarna eftersom antalet asylsökande minskar till följd av fästning Europa. För det tredje ligger det i Löfvens intresse att inte Miljöpartiet kapsejsar helt.
Maria Wetterstrand och Per Gahrton efterfrågar besked om "när asyl- och flyktingpolitiken skall återgå till utlovad normalitet". Det är en bra fråga som borde riktas tillbaka till Miljöpartiets kongressombud.
Vågar ni lyssna på era väljare?
Vågar ni låta bli?