Nu överträffar verkligheten dikten - Så sent som i maj sedan vann Storbritanniens nye utrikesminister, Boris Johnson, tidningen Spectators poesitävling. Uppgiften var att skriva en smädelse-dikt om Turkiets president Erdoğan.
There was a young fellow from Ankara
Who was a terrific wankerer.
Till he sowed his wild oats
With the help of a goat
But he didn’t even stop to thankera.
Limericken går inte att översätta (Johnson uppfinner egna ord), men innebörden är att Erdoğan sått sin vildhavre tillsammans med en get. Dikten speglar upphovsmannen: varken subtil eller diplomatisk, men rolig.
Med tanke på att brittiska trupper deltar i koalitionen mot IS, och att flyktingfrågan är väldigt viktig för för Brexit-falangen, är det bara en
tidsfråga innan den nye utrikesministern flyger till Ankara. Och
eftersom Erdoğan hittills varken har visat prov på särskilt välutvecklat sinne för humor eller förmåga att ta kritik, lär det bli frostig stämning runt
förhandlingsbordet när utrikesminister Johnson ska diskutera dessa
två viktiga frågor där Storbritannien behöver hjälp av turkarna.
Det är inte första gången som Boris Johnson har förolämpat utländska dignitärer. Johnson tog illa vid sig av den amerikanske presidentens uttalande om att Storbritannien borde stanna i EU och svarade med ett
konspiratoriskt påhopp; att USA:s president Barack Obama tidigare
plockat bort en Churchillbyst från Vita huset (men, nota bene, låtit
ett antal andra Churchillporträtt vara kvar) berodde på presidentens kenyanska rötter och hans därmed nedärvda hat mot det brittiska imperiet, enligt Johnson.
Att USA och Storbritannien har "a very special relationship" är en
grundpelare i ländernas utrikes- och säkerhetspolitik, och det är
britterna som vinner mest på det. En brittisk utrikesminister som
blandar in presidentens etniska härkomst i politiken lär inte
uppskattas av amerikanerna. Det speciella förhållandet riskerar att
utvecklas till en väldigt ansträngd relation.
Inte bara den avgående presidenten har fått en släng av Johnsons slev. Förra gången Hillary Clinton ställde upp i det amerikanska presidentvalet liknade Johnson henne vid "en sadistisk sköterska på ett mentalsjukhus". Men hennes motkandidat i valet i november lockar honom inte heller. "Enda anledningen till att jag vägrar resa till vissa delar av New York är risken att stöta på Donald Trump", sade han för ett halvår sedan.
Kanske är det talande att Tory-partiets enfant terrible har en byst av idolen Perikles på sitt tjänsterum. Den atenske statsmannen kallades för
"den som bar åskan och blixten på sin tunga". Av vissa hyllad som en skicklig politiker och demokrat, av andra sedd som populisten vars imperiedrömmar var början på undergången.
Vad Johnson lärt av sin förebild återstår att se.